Att vara eller inte vara: murare.

Jag har fått så många konstiga kommentarer här så jag bestämde mig för att skriva den viktigaste texten någonsin: en beskrivning av muraryrket, sett från vansinnets håll.

Jag valde jobbet en gång i tiden för att min pappas närmaste vänner var murare. Jag tyckte det såg kul ut. Jag tyckte helt enkelt att det verkade spännande. Stapla stenar på varandra. Gud så kul! På riktigt alltså.

Utbildningen var meriterande en gång i tiden. Sen fick vi en regering som vill göra så att hantverkare ska vara något för skoltrötta, examen från en dylik utbildning idag är devalverad. Hur kan det komma sig? Inte vill väl borgarna att arbetarklassen ska få det svårare att vidareutbilda sig? Alla hantverkare är väl inte skoltrötta? Det kan ju finnas de som VILL bli murare eller dylikt. Eller? (placera valfri borgerlig poetisk bortförklaring här – och by the way, de ljuger)

Dragonfältet, Umeå. Fasdmurning pågår - mellan de underhållande dumheterna. Jag gillar den här bilden. Den är rolig!

Aja. Jag gick byggutbildningen i Umeå. Dragonskolan. Jag var med och startade draggdrägg, om någon nu vet vad det är.

I Umeå blir man murare, plattsättare samt putsare om man väljer att bli murare. I stockholm blir man putsare och kanske murare. Plattsättning är en annan gren här, tydligen. Heja Norrland!

Att vara murare innebär oftast att man arbetar utomhus, om det inte är badrum som ska putsas, eller innerväggar som skall muras. Utomhus. De flesta murare är alltså arbetslösa på vintern. Skittrist. Tack regeringen för att ni knullat sönder a-kassan, så att den inte funkar då man behöver den (placera valfri borgerlig lögn här – och smula den i bitar! Det hatar a-kassan för att den inte kommer med hot om vräkning – morot equals pistol i nacken i alliansvärlden – glöm aldrig Reinfeldts bok ”det sovande folket”).

Jag skulle uppskatta om de hjärndöda sd-rasisterna nu tog sin abnormt ofunktionella hjärna och försökte inse att det går inte att trakassera mig med idioti. Jag bara skrattar åt dumheterna, men beklagar den allt sämre utbildningen som leder till deras hjärndödhet. Jag är ofta arbetslös. På grund av mitt yrkesval. Nu har jag dock jobb. Heja mig!

Bli murare!

Jag återkommer i ämnet. Jag lovar! Jag är bara lite ledsen över att bilderna på lekasten med svamp försvann då jag tappade ner telefonen i toaletten. Jag säger bara en sak: bajs! hahahaha

Ja, jag sa ju det...

Bay. Area. Thrash. Forbidden. Twisted. Into. Form. Klassiker!

Alla ägnar sin tid åt återvinning av musik. Jag är inte bättre än någon annan. Då jag blev hårdrockare en gång i tiden gick det ganska snabbt att gå från renodlad heavy metal, till thrash. Jag lyssnade väl mest på Metallica, men både Anthrax och Testament var ofta på stereon. Det ledde givetvis till att jag började söka andra artister som påminde om det jag tyckte var så bra. En av de skivorna jag hittade var första Forbidden. Jag gillade skivan, men jag delar inte de tveksamma och okritiska hyllningarna till ”Forbidden evil” – skivan har sina skönhetsfläckar.

Allt detta förläts av mig då Twisted into form släpptes. Twisted into form är en perfekt bay areaskiva, det är thrash som det skulle låta på den tiden (1990). Det är hårt, det är dissonant, och det är framförallt så svängigt som bara bay areathrash kan vara.

Good old days

Forbidden var alltid bandet som lät nästan som Testament. I alla fall på de tidigare skivorna. Senare lät de lite som allt möjligt. Många anser att de blev dåliga, jag anser att de fick en lite mer egen personlighet. Både Distortion och Green är bra skivor. Speciellt den sistnämnda – den senaste skivan (Omega wave) har jag inte hunnit köpa. Det kommer…

Hur som helst är Twisted en av mina absoluta favoritskivor. Jag lyssnar på den lite för sällan, men varje gång den åker in i dvd-spelaren eller vinylspelaren njuter jag till fullo.

Good old record!

Favoritlåtarna är den svängiga och snabba Infinite, Out of body (out of mind) och givetvis Step by step. De tre första låtarna således… Men tro inte att skivan tappar i kraft efter det. Det blir aldrig trist, det svänger om allt, och har man cd-versionen får man några bonuslåtar – i alla fall den version som jag äger har två extraspår. Jag tror att det finns versioner med fler extralåtar. Jag gissar att deras Judas Priestcover är en av dem i så fall. Victims of changes är covervalet.

Som en parantes jag konstatera att deras liveskiva, ”Raw evil, live at the dynamo” som släpptes efter endast två studioskivor, är ett måste. Det är även där man hittar Priestcovern. Bolagets som släppte skivan Combat, verkade ha dille på liveskivor. Det är dock en annan historia…

Good... eeh Nutid.

Det jag gillar mest med Twisted into form är musiken, men musiken hade varit outhärdlig utan bra ljud – thrash från USA gör sig inte lika bra som thrash från Tyskland, om ljudet är dåligt.

Nu ska jag njuta av falsetten i slutet av Out of body, sen ska jag dansa med dottern till Step by step. Det borde alla göra! För så bra är den här skivan.




Och en till:



Favoriten!

Johan Norberg; Johan Ingerö: vansinnet personifierat. Så jävla dumma killar alltså...

Det är lika bra att inse faktum: det blir aldrig bättre. Det kan vara bra, det kan bli bra, men det kan aldrig bli bättre.

Den största idiot som gör propaganda åt näringslivet i detta land, Johan Norberg, ägnade en text i metro åt att hitta på och ljuga och… vara helt jävla mental efterbliven. Inget nytt under solen här alltså.

Det han skrev har ni kanske redan läst – eller också har ni det inte – han konstaterade att det har skett en otroligt omfattande katastrof i Japan. Men här slutar den gode Norberg att bry sig om det sunda förnuftet – igen – och så börjar killen kritisera vattenkraft. Givetvis hittar han på siffrorna. Men det han gör är att ägna pennan åt att förkasta vattenkraft som en farlig energikälla. Han påpekar att antalet döda som följd av brustna dammar kan uppgå till ett par hundra människor per år, eller något.

Det ställer han mot den fantastiska kärnkraften. Den har minsann inte orsakat något lidande eller någon död.

Alltså… Att killen baserar alla sina sanningar på lögner vet vi redan. Minns hur hans lögnaktiga påstående om att världen var mer ekonomiskt rättvis och jämnfördelad, visade sig bero på det faktum att han använde sig av olika räknesätt för att få fram den osanna statistiken. Min fråga är inte varför han ljuger – blir man prisad av näringslivet, då ljuger man, så jävla enkelt är det. Min fråga är: är killen ond eller är han råkorkad? Min tidigare beskrivning av killen: Aids doppad i honung, är lika träffande som vanligt.

Vem tror seriöst på att hans svammel om hur ofarlig kärnkraften är, tar hänsyn till att det är folktomt runt omkring Tjernobyl? Att jämföra 1000 människors död i en katastrof med vattenkraft, med en katastrof som lämnar ett spår av dödfödda och vanställda under, säg ett par 10 000 år, känns som något som bara en nyliberal skulle kunna göra. Och hey, Norberg är så mycket nyliberal man kan vara. Man ska inte låta sig luras av att han kallar sig idéhistoriker – i hans fall handlar ordet idé om att ljuga.

Man kan ju konstatera att den borgerliga retoriken är som vanligt. Dårfan Ingerö ejakulerar fram något så korkat som att socialism skulle vara forntid. Alltså, rättvisa och demokrati är nya begrepp. Hans fria marknad är den gamla imperialistiska dogmen som går ut på att endast armé och polis ska betalas av skatter, resten ska sköta sig självt. I den nyliberala världen finns ingen girighet. Där tar alla ansvar, och alla regler är av ondo.

Ingen bör vara förvånad över att jag idiotförklarar dem båda. Men Ingerö är snäppet obehagligare. Norberg försöker i alla fall verka len… Som honung doppad i Aids.

Och seriöst, sen jag läste Marknadsmyter, där Norbergs lögner avslöjas som det skitsnack det är, sen dess har dessa nyliberaler slutat skriva i den här bloggen. Det måste vara jobbigt då man är tagen på bar gärning, så att säga.

Jag bara gapar, och kanske skrattar jag lite - men det är inte kul...

Jag gillar hur människor pekar på den som slog tillbaka, och fördömer denne någon. Det tyder på ett vansinne som man måste älska. Då nyliberaler (eller gamla liberaler för den delen) pratar om sina friheter glömmer de alltid att tala om vilka som drabbas av dessa friheter, vilka som får betala frihetens pris. Det är aldrig nyliberalen som drabbas, det är aldrig nyliberalen som betalar…

Jag garvar då människor försöker ge skit åt folk som bombats och mördats, och sen ger igen. Ingen säger att hämnden är ljuv, men alla säger att de som gjorde fel var den som gav igen. Jag måste skratta.

Logik uträknad. Vansinne inrättat. Man beskyller den mördade för mordet.

Jag har gjort en massa noteringar här i min del av verkligheten. Då jag skriver ilsket om hur obegåvade rasister är, då klickar en eller två ensamma ungtuppar på ogilla – eftersom att jag anser att det är fegt att inte ha en sådan knapp. Oftast är det någon som svarar på klickandet. Det är skitkul att bara observera. Själv klickar jag idiotjävel, på rasisterna. De är lite rädda för den nya tiden: unga småbarnspappor med tribal-tatueringar skriker ut sitt hat mot rasismen.

De kallar dessa småbarnsföräldrar för, håll i er nu, pk-rambos.

Ni vet, rasisterna har uppfunnit en ny tolkning av ordet politiskt korrekt, de har även bevisat att människor med lägre iq än 1 kan andas utan synlig hjälp.

Alla som har barn vet att man förändras i grunden av att bli förälder. Om någon insett att man inte kan behandla en människor dåligt, bara för att en nersupen, hängsleklädd gammal nazist tycker det, då är det bra – och helt naturligt. Man inser ganska snart att alla någon gång har varit barn. Alla har någon förälder som älskar dem – förhoppningsvis.

Då tar man avstånd från rasisterna. Då blir man förbannad på dårskapen. Då får man fan finna sig i att darra framför dessa tatuerade, barbröstade krigare. Man kan ju kalla dem för pk-rambo, och sen skriva av sig på flashback…

Ja. Är det underligt att jag skrattar? Det måste ju vara ett skämt. Världen kan inte vara så korkad. Eller?

Nu ska jag sova. Jag gick upp klockan 04:30. Men jag har jobb i alla fall. Heja mig!

Liberal härdsmälta

Ya hear!!!

Verkligheten är lika absurd som vanligt.

Högern söker med ljus och lykta efter något att slänga i högerns ansikte. Nu tycker de att priset är vunnet: vänster stödjer bombningarna av Gaddafi. Vänster som varit motståndare mot våld, nu har vi dem på gaffeln.

Är ni hjärndöda?

För det första: det är genom FNs säkerhets råd detta beslutats om. FN är det organ som ska styra upp situationer som denna. Att då låtsas vara indignerad, fast man egentligen är hjärndöd alltså, är inte helt hundra. Men förklarligt. Är man hjärndöd så är man, liksom.

Kunde det uttryckas mer korkat? Jodå. Man kan jämföra Libyen med Irak. USA, England och gud vet vilka, gav pengar till Saddam medan han massmördade. Sen mördade de två ländernas fantastiska allians den ledaren de stött sen 70-talet.

Sen var det ju det där med massförstörelsevapen. Hur var det nu? De erkände att de ljög. Just det.

Vi kan ju låtsas att våra allianskramare och borgarvurmare har haft avvikande åsikter mot den imperialistiska politiken, men det vore att ljuga oss själva i ansiktet. Korkat, typ.

Afghanistan är ett erkänt lysande placerat land. Sovjet ville ha det av den anledningen en gång i tiden. Då USA fick en förevändning att anfalla sket de fullständigt i att landet erbjöd sig att göra vad som helst, bara de slapp krig. Det var givetvis inte en möjlighet.

Men vi tar all denna fakta och så kör vi den i en mixer. Sen slänger vi skiten och pekar med hela handen mot nästa väderkvarn. Go liberals!

Radiogirl. Bloggerskan som aldrig vet hur hon ska förhålla sig till sin underhållande blogg, gav mig länken till en artikel av Jerzy Sarnecki. Han pekar på det faktum att om man jämför invandrares förekomst i brottsstatistiken med infödda svenskar är de lika representerade. Men då har man tagit hänsyn till saker som miljö och tillgångar. Sånt som rasisterna blundar för och skyller på ras eller kultur.

Detta visste vi redan. Men det är alltid kul att kasta skiten i rasisternas ansikten.

Favoritvideon - en gammal Mötleysak.

Efter att ha läst lite om hur människor uppfattar musikvideos har jag insett att jag skiljer mig från mängden. Igen.

Då jag räknar upp mina favoriter är det idel 80-tal. Mötley Crüe har ganska många av mina favoriter på sitt samvete. En annan favorit är Queensrÿches Queen of the ryche. Sen har vi givetvis Twisted Sisters supervideos.



Den gemensamma nämnaren är alltså inte kvalité, snarare bristen av den. Det billiga blir humor, måhända ofrivilligt. Klippningar som ser ut att ha gjorts av någon oavlönad praktikant - det går inte att låta bli att älska det.

Eller som i videon To young to fall in love av Mötley Crüe; bandet ninjar sig fram till tjejen som hålls fången av den onda what ever, tittat kritiskt på henne, för att sedan skaka på skallen och dra. Tommy Lee hinner ta lite ris och smaka på det, missnöjd med smaken, får jag förmoda, kastar han riset på närmaste snubbe.





Osmakligt. Men så jävla kul!

Episka regnvideos betackar jag mig från. Fåniga blackmetal-promenader i skogen är för mycket, jag kan inte skratta längre. Seriösa videos kan vara roliga. Men de bästa är de äldsta.

Den senaste nya videon jag kommer ihåg har jag glömt.

Tacka vet jag Live wire!

Wretched End - Dagens tips!

Ibbe - Babblar och babblar - oftast om nonsens

Dagens under-radarn: Hade det inte varit för att trummisen i bandet jag spelar i, älskar Nils Fjellström så till den grad att jag tror att han skulle gå i säng med trumfantomen, om han bara fick chansen, vet jag inte om jag hade känt till killen till hans namn. Nu gör jag det...

Hur som helst innebär det att jag har hört det mesta som Nils har spelat in, och det är ganska mycket death metal – och Dark Funeral och hur många fler band vet jag inte. Nu senast spelades det senaste fyndet på Nilsmarknaden upp – men till skillnad från några gånger förr, hajade jag till nu.

The Wretched End är tydligen från Norge, om jag inte missat allt. Jag kan ha missat allt. De spelar en form av brutal thrash metal, utblandad med både sköna delar av black metal samt death metal. Sången är aggroskrikig – som Chuck Billy då han tar i från tårna. Inte bröl eller göterborgsskrikigt – snarare någonstans i mellanlandet vrål och Pantera, eller något åt det hållet.

Musiken är aldrig enformig, men ständigt brutal – ibland mjukt melodiöst, ibland disonant och förvridet. Alltid snyggt! Bay area–thrash, extra allt, skulle man kunna säga.

Nils får äntligen visa att han kan mer än bara mangla. Det är jävligt tight, som sig bör med det monstret bakom pukorna, men det är också jävligt svängigt i de tyngre partierna – han får visa att han är mer än en av världens brutalaste och snabbaste trummisar, han får visa att han har en massa bredd dessutom. Och vilken bredd…

Kolla upp bandet. Jag ska då fan köpa nåt av dem!

Och jag antar att Nils har hoppat av även detta band.

Metal Church - the dark. En riktig jävla klassiker. Om ni frågar mig.

Jag och mina åtaganden. Jag har ju haft besök från Umeå, samt lite extrajobb i hemmet då det har varit lite småsaker som pågått.

Två Lördagsklassiker har uteblivit. Nu skiter vi i det här.

Jag bjuder på en klassiker då det känns naturligt – och nu känns det naturligt.

*** go***

Jag lyssnade nämligen på Metal Church för någon dag sen och insåg, att deras skiva The dark, är en sån där skiva som alla som hörde den då det begav sig älskade.

Metal Church spelar amerikansk heavy metal. Det är mycket Accept och det är mycket aggression. Speciellt sången, sångaren på de första skivorna låter faktiskt exakt som Udo.


Udo!

Av någon vansinnig anledning har jag inte hört deras debutskiva. Jag har dock fått den rekommenderad rätt nyligt, så jag har slängt iväg en beställning på den. Den ska vara bättre än The dark, och the dark, som jag försöker hylla här, är en kanonskiva!

Jag vet inte varför Metal Church inte blev större än de faktiskt blev. Bandet hade alltid bra musik att bjuda på, musikerna var alltid kompetenta och de hade en sångare som kunde sjunga amerikansk heavy metal. Just de sångarna brukar vara jävligt stabila. Kolla på Chuck Billy från Testament – det är både sång och attityd! Eller varför inte George Bush från Armored Saints/Anthrax.

The dark var det. Den inleds med absolut fantastiska Ton of bricks, som får mina murarnerver att rycka förnöjt. Sen är det idel jävla klassisk metal. Start the fire, Method to your madness… För att inte tala om låten som jag upptäckte bandet med, balladen Watch the children pray. Jag såg den på video, på den tiden då det faktiskt visades roliga videos på tv.





Egentligen finns det ingen anledning till att inte älska den här skivan. Inte om man anser att min musiksmak är nåt att bry sig om i alla fall.

Så till den här söndagen är det först och främst: amerikansk heavy metal, sol och en välfylld, gigantisk tekopp. Vi får se vad som händer sen.

Senaste Sweden rock och lite missbruksproblematik

En staty!

Efter att ha bläddrat i senaste sweden rock har jag fått ett par aha-upplevelser. Som vanligt måste jag tillstå.

Redaktören Martin funderar lite runt hans yrkesmässiga relation till de rockstjärnor som dött nu på slutet, och konstaterar krasst att hans största fruktan är att de ska dö just innan tidningen ska ges ut – då kanske de inte hinner skriva något om den döde hjälten, vem det nu kan vara, och casha in på det.

Jag är inte det minsta cynisk då jag skriver det. Att ha ett arbete handlar ofta om att vara lojal. Man är lojal mot sin chef, mot sin bransch och mot sina kollegor. Vi är människor. Vi är oftast väldigt trevliga. Att casha in på Dios död, tillexempel, kan i det här fallet betyda att tidningen får möjlighet att hylla den hjälte som dött med anekdoter som endast en samling journalister, vars liv i mångt och mycket handlat om att avguda just dessa hjältar. Nej. Jag är inte cynisk. Jag är vaken.

Jag bryr mig inte. Jag läser hårdrockstidningarna för att det är kul. Att någon tjänar pengar på det är något jag önskar, så att tidningarna inte skall läggas ner.

Han ställer en annan fråga som jag dock kan besvara: då han pratar om akutläkarna som tar emot söndertrasade patienter, och hur det kommer sig att de klarar av sina jobb. Alltså, missbruket av läkemedel inom vården är gigantiskt. Att ta valfri opiat för att ta det värsta av ett arbetspass, är jättevanligt. Det är dock ganska tabu att prata om det. Det är ju ändå läkare och doktorer vi pratar om.

Det jag tar med mig till morgondagen är dock trots allt nyheterna att Testament går in i studion för att spela in sin nya skiva.

Och att Mike Portnoy äntligen ska få jobba med en bra sångare: Russell Allen.

Sebastian Bach ska spela in nytt. Jag är inte nyfiken. Han får överraska mig.

…just att rockarna har börjat falla av stolen i en exponentiell takt, det känns ganska självklart – rockstjärnorna är väl alkoholister och narkomaner allihopa. De har inte direkt vårdat sina kroppar…

Metal Church. Fake healer

Japp.

Ska man starta dagen, är det lika bra att man startar den med en jävligt bra låt.





Ett av världens mest förbisedda band?

btw: är det bara jag som tänker på Creeping death?

Kai och Kiske tillsammans igen!

Så är det. Vill ni ha bevis? Googla.

Eller klicka här. Blabbermou...

Min källa: Joy Joy

En madrasserad cell. Fem skivor. Evigheten, så odålig som möjligt.

Sen låste de in mig i en madrasserad cell, och då börja leken

Ja. Jag blev utmanad i en sådan där blogglek. Välj fem skivor. Förklara varför du valt dessa, och spendera sedan evigheten med dem.

Spännande!

Alltså, att få välja ut skivorna. Jag inser att, oavsett av vilket val jag än gör, kommer det att bli helt fel.

Jag kommer garanterat att ha ändra mig tre sekunder efter att jag har postat skiten.

Men here goes: Jag inleder med att ta med en måsteskiva. Queensrÿches Operation: mindcrime. Det är en skiva som följt mig sen mina tidiga tonår, det är en skiva som mognat väl med tiden; jag plockar fortfarande med mig den då jag ska åka långt eller länge – och den har fortfarande låtar som plattsar i vilket sammanhang som helst. Det är ett klichéval av hårdrockare i min ålder. Vi VET att skivan förmodligen är den bästa som spelats in. Ever. Det ska bli kul att se hur skivan står sig bland de yngre om säg 20 år.

Men det var ett sidospår.

Skiva nr 2 får bli Cannibal Corpses senaste skiva, inte för att det är deras bästa skiva, men Evisciration plague är en perfekt blandning av vad bandet gjort då det gjort det som bäst, under sin karriär. Dessutom så har jag inte lyssnat sönder den skivan.

Jag kan inte välja någon gammal Helloween eller någon gammal Gamma Rayskiva. Jag får välja en ny skiva. Jag vet inte om jag skulle palla att lyssna på en skiva som jag har hört tvåtusen gånger oftare än de näst vanligaste skivorna i min stereo – förvisso skulle jag redan befinna mig i en madrasserad cell, men ändå... Jag väljer alltså Land of the free part 2 av Gamma Ray. Det är en skiva som jag byter favoritlåt i fortfarande. Det är en skiva som bjuder på lite nytänkande från Kai. Det är en skiva som svänger och har en massa hedrande skönhetsfläckar. Jag bryr mig inte om hur snabbt Kai spelar på guran, jag vill bara att han spelar med den glädje jag brukade inbilla mig alltid fanns närvarande i hans spelstil. Det gör han på den här skivan. Dessutom är faktiskt Empress en låt som lätt tar sig in på vilken spellista som helst. Den rockar ju!

Som skiva nr 4 tar jag Testaments the gathering. Det är en perfekt skiva. Det är den mest råa, beräknande, aggressiva och tillrättalagda skiva som gjorts. Jag tror att allt kommer av trummisen Dave Lombardos makalösa trummande. Och Chucks sång. Och Erics gitarrspel. Och, ja, alla medverkande musikers bidrag. Låtarna är dessutom fantastiska. Detta är thrashmetal som satan önskade att den skulle spelas.

Jag dör om det bara är distade gitarrer. Och då blir det antingen The Streets Original pirate material, eller Sticky Fingaz Black trash. Båda skivorna har den harmoniska melankoli som jag ibland bara måste avnjuta för att inte bli inlåst i en madrasserad cell på riktigt.

Det finns så mycket musik som är bra. Det är så svårt att begränsa sig. Och hey, jag skulle aldrig göra det. Jag hade utrymme för fyra skivor på min gamla mobiltelefon – då la jag alltid in fyra bra skivor som kompleterade varandra. Det var ofta en Deicide eller Cannibal Corpseskiva där. Nytt givetvis. Någon Nocturnal Ritesskiva, och kanske Laleh.

Det går inte att välja. Då är det skönt att veta att man inte måste det.

Och att jag redan har känt att Nevermores Godless endeavor, samt en Nocturnal Ritesskiva skulle göra sig väl i cellen. Och kanske en Simon å Garfunkel? Eller lite skön Miles Davis? aaaaa

Jag har fått en till utmaning. Jag arbetar på den Linda. Jag är bara inte så bra.

På vift

Jag var ute och lekte med dottern igår. Det var kul.

Sen såg jag att barnvagnen hade fått en liftare...

Miranda dirigerade musik och skulle bygga sandslott. Jag önskar att jag hade samma fantsi.

Sen hade den här prästen letat sig till vagnen. Han var väl trött på att gå

Vi hade kul ihop.

Om det är politiskt korrekt att vara politiskt inkorrekt - vem fan är då politiskt korrekt?

Av alla dessa kidnappade ord och företeelser anser jag nog att förvrängningen av ”politiskt korrekt” eller PK som det heter i rymden, är den märkligaste. Att rasisten behöver sin flagga kan jag relatera till. Utan flaggan har rasisterna inget att tillbe – med tanke på att deras resonemang innehåller dumheter som raslära, som är både överspelat och obegåvat. På alla plan. För det mesta måste deras sönderknullade idéer förstärkas av en stor dos lögn, och förmågan att välja vilken den av verkligheten man skall bemöda sig med.

Nej, det märkligaste är kindnappningen av PK.

PK bör ju enligt all rimlighet betyda något som går MED den gängse normen. Att då förvandla ordet till ett kors med tillhörande törnkrona, för att få tycka synd om sig själv – det säger ganska mycket om vad de är för idioter som tillskriver sig den epiteten.

Nu är rasisternas logik ologisk. De kan vara så att de pratar om resten av världen – att det är de människorna som är politiskt korrekta, det finns ju en tidning skriven av folk med en sammanlagd IQ på 3 som heter politiskt Inkorrekt. Aha!

Ok. De är mot den gängse normen. Hur passar ordet då in i verkligheten? De BESKYLLER andra för att vara korrekta. De beskyller alltså inte folk för att vara mördare, eller tjuvar, eller rasister. De beskyller folk för att de INTE är rasister som uppmanar till mord eller förföljelse och tjyvaktighet. Va? God natt på den va?

Med tanke på att det är ganska många som röster brunt kan man ju undra om det inte bara är så att det handlar om lite enkel omvänd psykologi. De, de stackars blöjbärande SDare, NDare och andra rasistiska dårar, behöver något som får dem att påminna om att de trots allt är offer. Eller? Stackars SMÅ dårar.

Jag undrar om dessa människor känner sig som hjältar? Tycker de att de är bra människor? De sprider hat mot människor vars enda brott är att de antingen har fel hudfärg eller fel religion… Känner de sig stolta då de drar täcket över huvudet? Stackars missuppfattade rasister va? Men! De är modiga. De är POLITISKT INKORREKT.

Ridå.

Leaves of grass

Så här ser det ut någonstans!

Jag såg en film. Leavs of grass kan den ha hetat. Hon, tjejen från Felicity, var med. Edward ”hulken” Northon hade två roller.

Det här var en film som varken var bu eller bä – det var inget som var dåligt med den, men det var inget som riktigt grep mig. Det kändes som en lite dyrare indipendentrulle, som inte tillräckligt svår, eller kanske som en Hollywoodrulle som ville vara lite farlig, utan att lyckas.

Det mest minnesvärda var den marijuanaodling som den ene av Northons roller hade hand om, samt just tvillingarna som Edward gör. Det är som sagt inget som är dåligt, men det tar inte fart någon gång. Det blir aldrig skitkul, även om det är ganska kul; det blir aldrig jobbigt, även om det finns en aning svärta – det är lite som filmen som ville mycket, men gav ganska lite.

Ändå rolig rollbesättning. Susan Sarandon får fortsätta göra filmer, trots att hon åldrats över Hollywoods standardålder på tjejer med över 30 år. Hon ser ut som en kvinna ska se ut, inte som då Angelina Jolie spelar mamma till en kille som är et år äldre än henne. Hollywood, om du siktar på pedofili!

Bortser man från det är det i alla fall underhållning. Står ni och funderar mellan två halvdana alternativ kan jag säga att den här filmen i alla fall underhåller, även om det inte är ett mästerverk.

Helgen som gick... Sophantering?

Jag såg på nyheterna att någon bostadsrättsförening skulle få höjd sophanteringsavgift på grund av längden till soporna. Det finns tydligen en gräns på hur många meter gubbarna ska få gå innan en straffavgift slår in.

Jag hann bara tänka att: i stockolms innerstad bor numera bara höginkomsttagare, lite fördomsfullt av mig. Sen kom nyheten att en tankesmedja gått ut i deras försvar.

Larmklockorna klämtar för fullt då jag ser vad de heter. Det är samma tankesmedja som gör allt vad de kan för att bråka med byggnads. Jag kan garantera att de inte får sina pengar från vanliga arbetare, eller från någon statlig fond; dessa tankesmedjor står med direktkoppling till näringslivets fickor.

Frågan är, vad har de att vinna på med att göra ett utspel mot hur en bostadsrättsförening i stockolms innerstad bestraffas angående sophantering? De var helt frånvarande då bilderna på bostäderna i Rosengård kablades ut i media, dessa insektsinfesterade vidriga ursäkter till boende.

Tankesmedjor gör inget gratis. De har som sagt tillgång till näringslivets kassa – att näringslivet inte bryr sig om fattiga i Malmös utkanter förvånar inte många, vilka kopplingar de har till just den här frågan om sophantering, eller till just den här bostadsrättsföreningen vet jag inte. Dock är ingen förvånad över att intresset från dessa aktörer sträcker sig över de som äger sina bostäder.

Ja.

Helgen har flutit ut i vardag. Jag känner mig som en ål. Inte hal. Ledlös snarare. Man är inte ung längre, och all fokus har legat på min allt piggare dotter, samt besöket från norrland. Båda krävde sin kraft. Båda var lika kul. Det roligaste ändå ekot av min dotter efter en kommentar på Family Guy: Give me the fucking crak!

Lite produktiv skit blev gjord. Jag lärde Jonathan lite nya Auberonlåtar. Alltid något!

Supernatural horror in literature

Jag vet inte varför jag inte nämnt det tidigare, Umeåförlaget h:ström ska ge ut mästerförfattaren Howard Phillips Lovecrafts essä om skräcklitteratur. På svenska.

Fantastiska nyheter i vilket fall som helst!

En källa. Marmeladkungen.

En till tsunami

Jag ska inte sitta här och vara den som är den.

Det vore ju helt galet.

Men, det har varit en jordbävning i Japan. Eller i havet. Tokyo är drabbat. Tsunamin som kom av jordbävningen har skapat kaos. Fruktasvärt så klart! Många människor kanske dör, och det är alltid en tragedi.

Men Tokyo är byggt rakt ovanför en förkastning. Två jordskorpor skaver mot varandra där.

Jag skulle ALDRIG flytta till ett sådan område. Californien, San Fransico - två andra städer jag aldrig skulle flytta till. Det är liksom inte en fråga om den där förödande jordbävningen skall komma att inträffa, det är en fråga om när.

Är det lönt att utmana sådana odds?

Med det sagt är det en tragedi det som hänt! Nu gäller det att vi skickar hjälp snabbt.

Dokken - Unchain the night

En härlig ölklassiker!

Allsång och bra stämning.



Skål!

O helga vansinne - och en platt näsa

Man måste tänka längre än Nicos näsa!

Jag bor i Upplands Väsby. En håla som har lite att erbjuda och mycket att skämmas för.

Det som jag gillar med den här hålan är skivbutiken som heter Skivdraken. Jag köper alla mina skivor där. De har ett gediget hårdrocksutbud och personalen är trevlig och kunnig – i stick och stäv med alla andra affärer som ligger runt de asfula fascistblå byggnaderna som utgör Väsby - centrum.

Hur som helst är musiken en annan sak jag gillar med byn, här finns hårdrockshistoria som inte går av för hackor. Många är de band som har Väsby at tacka för minst en medlem – ibland ett helt band.

Sen finns här faktiskt trevlig natur. Jag och dottern ägnade flera dagar under sommaren till att traska fram och tillbaka mellan Kairo och Runby – här existerar begreppet ”Run by” shooting. Alltså, inte Kairo i Egypten… Här finns en liten mälarvik som folk åker till från när och fjärran för att avnjuta. Det ligger beläget en bit från redlighet, så vägarna är krokiga, men naturen är vacker, rogivande och framför allt, som all natur, den är avstressande. Sa jag att den var vacker?

Hur som haver.

Anledningen till att sverige har ett så brett musikutbud är givetvis en direkt följd av att sossarna en gång i tiden såg till att det fanns tillgång till musiklokaler för ungdomar. Jag själv tillbringade en ansenlig tid på ungdomsgården Athena på Ersboda i Umeå. Där lärde jag mig spela musik, där gjorde jag mina första spelningar – och så vidare. Typiskt socialistiskt. Alla som hade ett band blev nog inte rockstjärnor, men det är många som har betalat tillbaka till landet – det svenska musikundret är inte så mycket ett under som frukten av socialism och solidaritet. Min pappa var ensamstående pappa med mig då det begav sig. Ungdomsgården var ett perfekt tillhåll då han jobbade kväll. Jag är otroligt tacksam för att det fanns.

Anledningen till att jag började engagera mig politiskt var faktisk till stor del en frukt av att borgarna bestämde sig för att lägga ner ungdomsgårdarna i Umeå. Ung vänster fick det bli, och på mitt initiativ tog vi den fajten – och vann. På den tiden förstod svensken sig på solidaritet, på den tiden var inte Big Brother synonymt med någonting annat än fascism – som det borde vara även nu.

Det finns fortfarande replokaler för svensken. Men i och med att partier som sd som anser att all kultur som inte är god skall bli av med sitt stöd – samt borgare som anser att all kultur skall vara vinstgivande, kommer sånt att försvinna allt eftersom. Skattesänkningarna kostar. De som får betala är alltid de som inte har tillgång till makt (pengar) eller tillgång till makt (rösträtt) eller tillgång till makt (fysisk styrka, ork… hälsa). Läs: ungdomar/pensionärer, sjuka och arbetslösa. Jag känner er sjuk ungdom utan jobb. Jag känner människor som omöjligt kommer in på arbetsmarknaden på grund av sin höga ålder.

Stureplansdårarna snackar om att riva upp LAS för ungdomarnas skull. Ingen av de socialdarwinistiska politikerna nämner att de som får gå är de som kanske slitit ut sin kropp på sina jobb. Det är inte relevant. Inte för alliansen.

All allianspolitik har de sidoeffekterna.

Nu ska även den natur som jag har börjat gilla mosas.

Allianspolitik.

Alltid.

Och ni undrar varför jag anser att ni inte klarar av att tänka en tanke längre än en näsa som ser ut som Iron Maidentrummisens?

Problemet med internet

Så där var det. Exakt!

...är att om man har en blogg som polarna från norr läser, har man inget att prata om då de hälsar på. Efter som att man läser deras blogg även.

Man vet redan vad man har att säga...

Ändå knasigt.

Vi ses snart Jojy!

Ulf Kristersson - din politik är ett hån mot mänskligheten

Ulf Kristersson har inget förstått. Han har kommit med ett uttalande om att man ska lösa försäkringsproblematiken.

Det ska bli lättare att överklaga försäkringskassans beslut...

Alltså, Ulf, jag ska vara ärlig nu. Du måste vara helt sataniskt genomkorkad. Eller så är du rent av ondskefull. Jag vet inte vad som skulle vara värst, för en korkad person på en så viktig position som din är direkt farlig. Är du en ond person vore inte bara farligt, utan dessutom fascistisk galenskap.

Problemet, Ulf, är att din personal på försäkringskassan har rätt att ställa sig över läkarens diagnos. Det verkar ju inte rimligt någonstans. Har de gått en läkarlinje där de lärt sig om kroppens anatomi? Har du det?

Jag tänkte väl det.

Ett annat problem är din lösning; man kan inte göra bajs till något annat än bajs, hur mycket man än polerar det – man lagar inte en vägg med att måla den – ja, metaforerna haglar, ungefär som de urbota idiotiska förslag som dit parti kommit med då det gäller sjuka människor. Ni behandlar dem ovärdigt. Sjuka människor, svaga människor, de ska inte tvingas till förnedring, bara för att du är så satans korkad att du tror att folk är sjuk bara för att jävlas med dig. Du kunde ha gjort en massa saker åt detta jönseri, du lovade att göra en massa saker åt det helvete ni skapat – och påtvingat folk i en hel mandatperiod. Av det har vi sett – total jävla ignorans, i vanlig borgerlig anda.

Ni ljög. Du ljög. Sen gömmer du dig bakom tom retorik. Varför inte bara erkänna att ni har haft fel? Ni skulle vinna på det. Om ni brydde er…

Problemet är att jag tror att ni inte bryr er om de som drabbas av det borgerliga vansinnet. De ända orättvisor ni åtgärdat är de orättvisor som drabbar rika – att de måste bidraga till ett solidarisk samhälle. Vad fan säger det om dig och ditt parti?

Tomb Raider

Jag väntade tills kvinnodagen var slut innan jag postade...

En ny film på g? Så här ser hon ut numera.

Jag saknar Angelina!

Välfärdsdöden - du hjärndöda landsfader

Ni röstade fram honom...

"2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS. Han dog välfärdsdöden"

För er som undrar hur det kommer sig att välfärden håller på att nedmonteras och att vi sparkar på de som ligger. Läs igen. Sen kan ni läsa hela boken (Det sovande folket), som är fylld med MER vansinne.

Grattis...

Set the world on fire

Omslaget

Det finns få hårdrockskivor som är så fånig som Annihilators Set the world on fire. Skivan i sig är en utmärkt heavy metalskiva som nickar igenkännande åt Judas Priest, snarare än att den påminner om bandets lite thrashigare debutskiva, och den efterföljande Never, neverland.






Set the world on fire inleds med titelspåret, men den ganska hårda inledningen övergår snabbt till heavy metal. Hitsen radas upp efter varandra. Fånig låt efter fånig låt – men missförstå mig inte. Jag verkligen älskar skivan. Inte trots, utan tack vare de episka balladerna och de genomfåniga texterna. Night jumps queen, if you know what I mean…





Hur som helst finns här en låt som återknyter till den låt som blivit Annihilators signaturmelodi, Alison Hell, nämligen den sista låten på cd-utgåvan, Braindance. Den är mer rolig än seriös, men det är skivans hårdaste låt, och den är skitbra!





Ska man bara lyssna på en Annihilatorskiva är det här enligt mig ett bättre val än debuten. Men den är inte alls representativ för bandets skivkatalog. Skivan efter, King of the kill, var en trist skiva, och den skivan som kom efter den… Alltså Refresh the demon är en av de sämsta skivor jag vet. Den har fan ingenting som är bra – och exakt DÄR gav jag upp Annihilator.

Men Set the world on fire är fortfarande en fantastisk skiva. Som man både kan skratta åt och med.

Björn Söder - ett hån mot det sunda förnuftet

Fan, Satan, du ser likadan ut som Rupert Murdoch, Roland Poirier Martinsson och Björn Söder

Såg ni Björn Söder på tv igår?

Han bölade om att media ignorerade en massvåldtäckt i ett badhus. Media i detta fall var alltså aftonbladet. Jan Helin har bloggat om det.

Då ville Björn ta sitt rasistiska ansvar och länka till den nyheten från sin regerings-tjoflöjt-sida. Och, upprepade han, han lägger inga värderingar i det.

Nej, nej, nej. Inga värderingar. Absolut inte. Det var därför han länkade till en tidning som ÄR svastikan personifierad - politiskt inkompetent, har jag för mig det var. Passande namn. För inkompetens, det besitter herr Söder så det blir över.

Att nyheten dessutom visade sig vara ett falsarium, hade inte med saken att göra. Söder ropade, skrek och bölade att: i så fall hade aftonbladet tillgång till information som inte han hade. Hemligstämplad information.

Att polisen gått ut och dementerat vansinnet som rasistSöder länkade till, hade verkligen inte med nåt att göra. Inte i Söders värld.. Herre gud, det finns inte en chans i helvetet att den informationen var rätt - muslimerna har redan tagit över polisen.

Lilla Söder... Ska du sluta med heroinet nu. Det har redan gjort tillräckligt med skada.

Ändå gulligt. Han, Söder, försökte få det att framstå som att all media tystade ner händelsen för att det handlade om muslimer - och så visar det sig att HAN lyfte fram det enkom för att det handlade om muslimer. Men... Han lägger ingen värdering i det.

Eller? Heroinet Söder...

Åsa kommenterade det hela

Den som söker skola finna

Roland Poirier Martinsson

Borgarnas sanna agenda och deras verklighetssyn lyser ofta med sin frånvaro bland vackra ord och helt galna lögner.

Känner ni till timbro? Ett institut som näringslivet pumpar in pengar i för att framföra borgerliga idéer. Klart ni gör. De syns överallt. De hörs överallt. Vem som gett dem företräde till debatten är oklart. Jag ser inte lika ofta representanter från LO i TV eller radio.

Satan? Förmodligen

Deras ledare, en tomte och dåre vid namn Roland Poirier Martinsson uttalar sig ofta om att USA visst har rätt att bomba skiten ur vilket land de vill, de är nämligen "the good guys".

En annan idiotisk sak han sagt är (i SvD):

"den generella välfärdsstaten är en dålig idé; jämlikhet är ett dåligt politiskt mål; den progressiva staten är i grunden antidemokratisk; föräldrar har rätt till sina barns uppfostran; tradition, religion och en borgerlig livsstil garanterar en dynamisk kapitalism och ekonomisk tillväxt."

Å herre gud...

Tänk att få in så mycket dumheter i ett stycke. Och då valde jag ändå bort de tre föregående stycken som fanns där jag var tvungen att genomlida detta verbala vansinne.

Anledningen till att den här ärkeidioten tycker att den generella välfärdsstaten är dålig är för att den faktiskt hjälper människor som Roland tycker ska klara sig själv. Han anser att det är av ondo att inte familjen eller nära, tar hand om sina sjuka och gamla. Det ska åtminstonde vara privat. Minst!

Jämlikhet är dålig för att den främjar människan, individen. Roland gillar inte individer så länge det handlar om solidaritet. Roland gillar individer då han kan ljuga och säga att hans politik minsann ger valfrihet,en valfrihet som han har valt (och godkänt). En...ja, en stalinistisk valfrihet. Jämlikhet är dåligt för att det leder till rättvisa. Rättvisa är dåligt för att det innebär ansvar för företag. Företag är gud. Man får aldrig sätta käpparna i deras hjul.

Att sen komma och säga att föräldrar har rätt till sina barns uppfostran, är det ens ett argument eller vill han bara fylla ut sin idioti med vansinne? Tar han för givet att folk slutat läsa det han skriver efter så mycket dumheter? Vi tar bort dagis/förskola, det är hans dröm. Förkolan är socialism. Det är stalinism! Det är ondskan själv! Eller? Om han sen sa: och alla löner ska höjas så att en förälder (han är emot jämlikhet såg vi, vi tar förgivet att han menar kvinnan) har råd att stanna hemma, då hade jag bara suckat. Men det här... Jag är fan mållös - och det kommer från moderaternas eget LO - svenskt näringsliv. Grattis sverige.

Hur många tycker förskolan är ett problem? Klickar ni gilla på den versionen av vansinnet? Låt höra. Jag vill fan veta.

Tradition, religion... borgerlig livsstil? Vad fan är borgerlig livstil? Om jag tolkar hans dårskap rätt betyder det: socialdarwinism, ergo fascismen. De som inget har skall ingen hjälp ha - om den inte kommer från välvilliga privatpersoner som får skriva av sin skatt om de skänker pengar till välgörenhet. Hej USA. Sen när blev ni ett föregångsland med eran fattigdom och era orättvisor?

Demokrati ska kunna köpas för pengar. Det är slutsattsen av vansinnet. IDIOT!

Nightwish - Elvenbath, och en bonus - detaljer, detaljer

Nightwish. Min yngsta syster gillar dem tydligen.

Det beror inte på den förra, enligt alla bilder, bekymrade sångerskan, Tarjas engelska.

Om ni undrar vad sveird är så ska jag förklara. Det är sword.

Eleven... bath? Säger hon det? Lyssna på refrängen!



Jag minns min ungdom, då jag ansåg att Jens Johansson var väldens bästa keybordist - det är han fortfarande, men på Stratovarius Visions finns titelspåret, och jag har alltid undrar varför bandet lät textraden "Bowerfull kiing" vara kvar på den versionen som hamnade på cdn. En gång för några år sedan skulle jag spela upp det för min nuvarande sambo, då jag skulle leta upp partiet hittade jag det inte i texte - hade jag drömt allt?

Nej nej. Jag hittade härligheten då jag lyssnade igenom låten, och låten är lång, jag borde få ett pris eller nåt.

Texten går inte powerfull king, som jag alltid trott. Nej. Han sjunger wounderfull kind.

Ändå kul - jag gillar den här skivan. Jag är inte särskillt förtjust i Nightwish. Jag ville bara höra hur deras nya sångerska lät, jag fick en bra känsla av hennes person då jag läste senaste swedenrock. Hon verkar sympatisk.

7:05 in i låten.




Jag ska visa lite roliga tyska fraser vid tillfälle. Det finns hur mycket som helst att fnissa åt med en öl i handen.

Vinylsamlingen. B. Och ångesten

Alltså, efter allt strul med att få igång vinylspelaren känns det fan inte helt hundra att kosntatera att - stiftet har fuckat upp. Helvete. The jävla ångest.

Aja. Jag kan ju kontemplera över vad jag faktiskt har. Och förundras över vad jag hittar.

Bokstaven B var brutalt... b. I sin ordning.



Battle Axe liksom. Vad är det? Är det bra? Jag hann inte lyssna.
Barren Cross har jag några skivor av. 3 uppenbarligen. Jag kommer bara ihåg att sångaren lät som Bruce Dickinson i Iron Maiden.
Bob Marleyskivan är inte min. Det är en gammal flickvän som ska ha tillbaka den. Någon gång. Vi får se.
Björk och hennes debut. En jävligt bra skiva!




Bonfire. Tre skivor.
Bon Jovi, bildvinylen av Slippery when wet och en maxi.
Och så soloskivan, soundtracet till Young guns 2. En film som var fylld av tjejfavoriter på den tiden. Jon Bon Jovi alltså. Han var het ett par år där... Skivan är ganska bra. Många ballader



Black and Blue. Två skivor. Är det bra? Ja, jag kommer inte ihåg. Så förmodligen inte...
Black Sabbath, två asbra skivor!
och...



Blind Fury. Kan ha varit bra.
Bride. Har ingen aning...
Brittish Folk, en samling. Jag hade en perid då jag var helt inne på irländsk folkmusik. Notera de blad som är på omslaget. Jag undrar varför de är där? Röks det på mycket i Irland? Någon som vet?


Men seriöst: att Björklöven tagit sig till play off 3 hjälper!

Vänstermän och dera latenta homosexualitet - nagellack FTW

Alltså, om jag vore lagd åt nagellackhållet hade jag inte haft några problem med att hålla den hobbyn vid liv. Min sambo, den äldre av de två kvinnorna, är besatt av skiten. Oftast är det endast irriterande, med tanke på att torktiden för lacken gör kärringen indisponibel om den yngre av mina två kvinnor behöver hjälp med att torka bajs. Många gräl har kommit ur den problematiken. Dock, jag är ju och repar ganska ofta, och då är jag indisponibel... Jag har således inte så mycket att komma med.

Jag måste dock säga att det finns lack som jag gillar. Speciellt misstaget Graffiti Nails, en sammansättning som spricker då den appliceras på nageln - vilket ger en asgrym effekt. Mistaget blev en hit.

Camoeffekt. Jag är helsåld! Det här skulle jag kunna ha på mig på regerlbunden basis. Det är ju snyggt som fan.

Mönstret blir helt galet. Och oförutsägbart. Kolla bara på världsdelen här under...

Afrika!

Det undre lacket kommer från H&M, illa nog, och heter Hunt me down.

Märkligt namn. Men så skulle en stad vid namn Juárez, i Mexiko, med skyhög våldtäcktsstatistik, ge namn åt ett lack. Där sa nagellackstjejerna nej, via internet. Kudos! Någon jävla måtta får det vara, verkar det som.

Det övre lacket heter All city brown, och är det sprickande lacket.

Jag gillar det! Latent bög.

Den dummaste debatten på länge fortsätter: Vänstern och islam

Typiskt att jag inte har haft den här bilden på sidan här på bloggen, nu har jag ju inget alibi - förutom att jag alltid motsatt mig orättvisor och förtryck - men det duger inte. Nej nej nej, inte i den nya galna världen...

Debatten om huruvida vänster är pro fundamental islam fortskrider. På samma låga, obegåvade nivå som den börjat på. I alla fall från högerhåll.

Jag ska göra det jävligt enkelt: vänstern är för demokrati och mänskliga rättigheter.

Dumma, dumma vänstern!

Högern gör allt för att demonisera vänstern, för annars kan de inte föra en debatt – eftersom högerpolitik leder till orättvisor. Alltid. Orättvisor där fattiga, sjuka och utsatta människor alltid hamnar i kläm – och lösningarna ofta går ut på att ifrågasätta de begrepp som beskriver fattigdomen, allt för att dölja resultat av den galna politiken. För man en dylik politik är det inte rekommenderat att man talar sanning. Det är mycket poesi från allianshåll – och en del dramatik, för ni kommer väl ihåg c – tårarna (Federley och Olfosson, de fick varsin Oskar)?

Varför inte ta arbetslinjen tillexempel: sjuka människor som inte kan eller ska arbeta, tvingas under förnedrande omständigheter att in i en besvärlig byråkrati, som de kanske inte orkar med. Sen är de enskilda fall, och då behöver regeringen inte ta ansvar för det. Med tillräckligt vackra ord kan man får det att verka vettigt – men det är aldrig vettigt. Poesi således.

Alla debatter som tar bort fokus från det monumentala misslyckande som alliansen står som ansvariga för, är bra för borgarna – oavsett hur mycket alliansen försöker skylla allt på sossarna. De är nog lika glada åt den här ickefrågan som vilken rasist som helst är.

Alltså, slutsatsen är ju att högern försöker ge sig på folk som är för demokrati. Så kan det väl inte vara?

Exakt så är det.

Nima indigneras över ett stycke som Åsa Linderborg har skrivit – ohemult – killen lägger generellt all fokus på ett misstag eller en händelse – tror ni mig inte så läs bloggen, ser han ett fel så kör han på enligt ”guilt by association”; ett misstag, oavsett om du kommit med ett dåligt skämt – Åsa skämtade om Japaner en gång, ajabajja Åsa, Nima rykte ut som en Don Quijote – eller om du varit felunderrättad, sen skall hela livsgärningen bli befläckad av det misstaget. Han hittade ett stycke med galna eller luddiga påståenden, sen låter han upprörd i resten av texten, det var inget fel av Åsa, det var bara det att Nima inte gillade hur hon uttryckte sig, hon fick inte med alla folkslag i mellanöster, shame on her. Hans mest lysande mening torde vara den där han vill anklaga Åsa för att säga: Det var ju inte jag, det var dom.

Jävligt fel att påpeka att man är felaktigt utpekad. Fy Åsa!

Ridå.

För kritiken kan ju inte bero på att tjejen ständigt är en nagel i ögat på det Israel som han ständigt försvarar, och pekar med hela handen mot dem som kritiserar landet. "Det är så typiskt att vänstern kritiserar Israel…" Spegel, spegel...

Och så låter det överallt just nu. Nima är ingalunda ensam.

Snacka om misslyckad debatt. För vänstern. Slöseri med tid. Med förtroende för den politiken som står upp för alla människor, behöver man inte bemöta de dumheter som Suhonen släppt lös. Man inser att de mänskliga rättigheterna frodas i DEN världen. Inte i den värld där man ska hylla ett land som begår massmord ideligen, bara för att de är… ja, vad fan det nu är man försvarar massmord och rasism för, jag vet faktiskt inte. Man måste vara bra jävla sinnessjuk för att klara av det.

Skit i den här idiotiska ickedebatten, låt borgarhororna gapa, de kommer att gapa i vilken fråga som helst, men se till att de gapar i en fråga som för samhället framåt, inte en fråga som tvärnitar och lägger in backen.

Barockt.

Istället för att bland annat pressa regeringen om varför de ger sig rätten att vägra uttala sig om Wikileaks hamnar man i en kvasidiskussion, skapad av en socialist, som bara skadar de egna leden. Grattis Daniel Suhonen. Du gjorde självmål.

Jag lämnar debatten - den är för dum - men kän er fria att spy galla över vem som helst (borgare, rasister eller bara lilla feta jag) bland kommentarerna.

Iced Earths Matt Barlow lämnar, igen...

Matt, efter klippningen

Matt Barlow verkar inte kunna bestämma sig för vad han ska göra i Iced Earth. In eller ut?

Ut nu, tydligen.

Jag hyllade nyss en Iced Earthskiva som han INTE sjöng på.

Han bästa stund i bandet:

Ljus i mörkret, verkar det som.

Idag har varit en speciell dag. Lite hopp har infunnit sig.

Det började bra. Alla vaknade utvilade. Jag handlade lite bröd och sånt man gör äckeldrycken kaffe av. Lavezza... Lavett?

I do not know. En frukost att minnas blev det i alla fall. Sen bar det ut. Väsby har en lite hemlig skidbacke uppe vid Runbybackar - enligt Ibbe har där funnits lift en gång i tiden. Jag har dock ej fått den informationen verifierad, och Ibbe är inte en "säker källa". Men han har hjärtat där det ska vara, annars hade han inte visat mig backen. Exploatera! Bredda och sätt dit lite ljus - billig underhållning för barn och unga!

Stjärtlapp hette det då jag var barn. Åka åka åka. Många skratt blev det - jag var för fet

Lite djur sprang omkring där. Isbjörnar och hyenor.

Men att skratta tar fan på krafterna. Speciellt efter att alla skrattat lite för högt då den stjärtlappen jag satt på delades i två stora bitar.

Sambon - vacker som en gryning - bildskygg som en bankrånare

Ja. Hungern tilltog som sagt. Även hoppet. en gammal kolega från "jobbet" ringde. Det visade sig att han jobbade på en firma där chefen har haft samma erfarenhet som jag av dåren som omnäms i den där texten.

Det visade sig även att jag kanske, kanske kan få börja jobba där om två veckor. Ja vet inte vad jag gjort som varit bra, men jag är överlycklig. Man har varken råd eller lust att vara arbetslös. Det tär. Jag hoppas som satan!

Dotterns lycka är lite lättare att fixa: varm choklad med kanel och en smördgås med prickig korv

Det var lite Astrid Lindgren över hur trevligt det var. Alla var glada! Chokladen var god! Mackan var ganska god. Prickig korv fick hon för att hon sagt att hon älskat det sen hon sett Pippi. Kärlek!

Hungern besegrades med detta!

Som avslutning har jag tittat på play off hockey, mot allsvenskan. Björklöven vann måstematchen mot Nybro. Men fan vilken pers...

Hur som haver, vem är jag att klaga? Soppan på tallriken var en vegetarisk jordärtskockssoppa. Receptet hittade jag på Eulers blogg. Jag har rasat på den bloggen, inte på CRJ, utan på en verklighetsfrånvänd människa i sina sämsta år - ni vet, en sån där rasist som anser att all brotslighet som en invandrare... begått, är kulturell - och allt annat invandrare gör är ett talande bevis för att de inte kan bo på samma hemisfär. Hjärnframfall.

Men jag är ändå glad. Jobb kanske. En Lövenmatch till imorgon. Och framförallt: tjejerna var glada.

För evigt, för alltid: Björklöven!

Vackra väsby -hotad av... ALLIANSEN - föga förvånande

Vacker natur, vacker jag, och bedårande dotter!

Jag har skrivit lite om vansinnet Väsby Sjöstad, för att det är så dumt att man rodnar.

Detta är den natur som kommer att vikas åt höginkomsttagare. Detta är den natur som inte längre kommer att vara Väsby stolthet, efter hårdrocken.

Grattis väsbybor, ni valde åt helvete fel.

Hej, vi älskar alliansen, nu ska vi se vad vi kan försämra för svensken, del 29 993 374 366 4643 626 366 460, 34

Borgerlig politik, bajs då bajs är som sämst

Ja.

Vi älskar den svenska modellen, brukar alliansvännerna säga. De ljuger. Det är bara moderaterna som påstår det öppet. c, fp och kd är öppet kritiska mot allt vad LAS, arbetsskydd och miljölagar på jobbet innebär. Förmodligen försöker de vinna bittra moderatröster som är bessvikna på deras kliv mot mitten av den politiska kompassen. Meningslös. Moderaternas politik består, speciellt i EU, här hemma har de bara bytt retorik. Politiken är densamma, med ytterst få undantag.

Nu har alliansen kommit på ett sätt att se till att nyanställningar blir lite mindre attraktivt för dåliga arbetsgivare. De vill ta luckra upp övertidsgränsen - det skall alltså bli lättare att kräva övertid, utöver de 150 timmarna per år som arbetsgivaren redan kan kräva.

Allt för arbetsgivaren. Som vanligt.

Lördagsklassikern. The headless children - W.A.S.P

Ett riktigt vinylomslag. Här finns det hur mycket detaljer som helst att gotta sig i!

Jag kom inte ihåg exakt hur jag upptäckte W.A.S.P. Jag vet att jag gillade I wanna be somebody, men om jag gav bandet mer uppmärksamhet än så är oklart. Jag vet att den första skivan jag köpte var Live in the raw. En perfekt inkörsport för mig till bandet. Deras hits fans där, och jag var fast efter en lyssning.

Kärlekssagan tog slut vid Helldorado. Jag har inte klarat av att gå tillbaka ännu. Jag har blivit rekommenderad några av deras senare alster. Jag måste dock komma över Helldorado ordentligt innan. Det är inte säkert att jag någonsin gör det.

Idag. Respekt! Härligt hycklande kristen gubbe

Den skiva jag gillade mest av bandet då jag var ung, en skiva som satt djupa spår i mig, var Headless children. Den inledande låten Heretic/(the lost child) är verkligen så bra att skivan skulle kunna vara dålig efter det, och jag skulle ändå inte ha ångrat att jag köpte den. Nu är den inte dålig. Den är magnifik, faktiskt. Mean man var exakt så tuff som jag ville ha en låt då det begav sig. Who cavoern The real me var exakt så kul som jag ville ha min musik 1989.



Det är inte en dålig låt på skivan. Det är några bra låtar – resten är hur bra som helst. Alltså, till och med balladen Forever free är ju en episk uppvisning i hur en bra låt ska låta.

En yngre version av samma vansinne - lite mindre hycklande här

På den här skivan spelar Chris Holmes gitarr. Och är det en gitarrist som jag verkligen inte älskar så är det den killen. Han duger, men han har fan inte en enda häst hemma – hans aktier steg inte efter att jag läst Slash. Nog sagt. Hans prestation hjälper till att göra skivan bra, men det hade kunnat vara bättre – jag lämnar det så, han är trots allt en del av detta mästerverk. Bassisten Johnny Rod spelar bra. Blackie spelar bra. Men framförallt SJUNGER Blackie som en jävla manlig version av Janis Jopplin då han tar i.

En gammal legend spelar synten på skivan. Uriah Heeps Ken Hensley. Trummorna är det en viss Frankie Banali – och ingen faller utanför ramarna. Alla levererar det som bildar den perfekta enheten The headless children.


(Speciell video, det är inte rätt video, men ändå... Bara halva låten. Men man får höra hur Mtv censurerade musik då det begav sig).



Den här skivan blev något av ett statement för bandet. Långt innan Blackie bestämde sig för att sluta spela Animal (I fuck lika a beast) live, för att texten inte passar med hans nyfunna kristna tro hade han något slags semipolitiskt uppvaknande. Han skrev texter som inte bara handlade om att tjejer ska suga kuk och att killar ska ta för sig av tjejerna – han skrev även texter som hade ett uns av djup. (The heretic/the lost shild)

Efterföljande The Crimson idol är egentligen en skiva jag håller som bättre, låtmässigt – men jag väljer den här skivan av två anledningar: trummorna på Crimsonskivan är så jävla störande överdrivna. Samt att det här var skivan som placerade W.A.S.P bland mina absoluta favoriter.

Tills Helldorado kom.

Headless children. Ett jävla mästerverk!

Resident evil 5, the begining

Återvänder för ännu en film?

En ny Resident Evilfilm planeras tydligen.

Do it!

Här hittade jag infon.

God morgon och Fire and Ice - mr Malmsteen it is

En god morgon - att vakna i samma säng som den här hjälten!

Medan rasisterna gör bort sig och visar sina sanna ansikten överallt där jag drar fram med mina glåpord och mina förolämpningar, är jag helt inställd på musik för tillfället. Det är otroligt skönt att vakna upp till tonerna av Cornelis Viktor Charatolkningar och nybryggt kaffe. Nu är det i och för sig min sambo som får njuta av det uppvaknandet, men det bjuder jag gärna på. Jag dricker ju inte kaffe, kaffe smakar lite som en blandning av bajs och blod.

Visste ni att om man retar en så kallad verbal sd:are glömmer de tillslut bort att man inte ska skriva att man avgudar den ariska rasen – det börjar liksom rycka i deras högerarm och en tokful gasmasksmustasch växer fram i deras vidriga ansikten. Obetalbart!

Fire and Ice

En av de mest förbisedda Yngwie Malmsteenplattorna är 1992 års Fire and Ice. Jag tror att anledningen kan vara låtvalet. Yngwie hade en förmåga att ta bort de bästa låtarna från sina europeiska vinylutgåvor och bjuda dessa till japanerna istället. Fårskalligt! Fire and ice på cd har dock med den låten som jag anser göra verket till en jävla master piece. Forever is a long time (no shit Yngwie!!!)

Annars är det en Yngwieskiva som sniffar på den progressiva metalscenen. Det är inte Dream Theater, men man hör då helt klart varifrån Symphony Kryss hämtat sina influenser ifrån – bortsett från ovannämnda band alltså.

Dock, och detta är ingen litet dock, Yngwie inleder skivan med tre ganska svaga spår. Den inledande, instrumentala Perpetual är det förvisso inget fel på. Yngwie solar på i sitt eget tempo. Men de två efterföljande låtarna är helt malplacerade på skivan. Dragonfly duger, men Teaser, som även blev videolåt, är ganska så dålig faktisk. Det är som en klen version av Heaven tonight. Skippa! Om man inleder skivan med låt fyra, How many miles to Babylon, har man en skiva som tål återuppspelning efter återuppspelning. Cry no more följer och den ligger på samma nivå. No mercy är en ordinär Yngwielåt – dubbla kaggar och Beethoven, eller Bach eller vem fan det nu är, i mitten. Skivan innehåller, om man bortser från de inledande katastroferna, idel Yngwiepärlor.



Forever is a long time. Extraspåret. Borde ha varit med på vinylutgåvan. Det får mig att tänka på en låt han tog bort från Facing the animal som också är så där överjävligt Yngwiebra, Casting pearls before the swine. Han kan verkligen inte välja rätt låtar, eller en bra låtordning på sina skivor – jag menar, han kunde ha dolt Teaser mitt i skivan, men nej. Lägg den där alla måste lyssna på den, och förmodligen slutar lyssna på skivan efter att de tvingats till.




All I want is everthing, som han säger. Jag vill ha min Yngwie så bra som möjligt, men oftast måste jag gå in i skivorna och möblera om…

Hur som helst: Fire and Ice. Det är en klassiker om någon skiva är en klassiker. Det är bara rasisterna som borde se sig i spegeln och nynna: I’m my own enemy.

Bonus: