Om man vill kunna njuta av denna skiva, som ju är mycket bra, kan man tyvärr inte bara lägga in den i spelaren och låta den gå. Nej, man måste sortera om låtarna så att dynamiken blir… så att skivan får dynamik.
Här är ett förslag till låtordning. Första låten kan få vara kvar. Här kommer ordningen i siffror: 1, 3, 8, 6, 5, 9, 11, 2, 12, 4, 7, 10.
Denna ordning är dock inte perfekt eftersom att jag ”glömde” låt 4 ”Red devil”. Det är en av Yngwies lite rockigare låtar, den kan man placera lite överallt, dock helst inte så långt bak som jag gjorde. Det funkar dock bra ändå.
Här kommer en genomgång, låt för låt (enligt Yngwies blandning). Den första låten, ”Death dealer” är typisk Yngwie. Ganska snabb, dubbla kaggar, och bra sväng. Tvåan ”Damnations game” känns lite som en överbliven låt från ”Marching out” skivan. Bra! Trean ”Live to fight (another day)” är en av de bästa låtarna på skivan. Kanske den bästa, tung och jävligt ondskefull. Mycket tack vare Owens fantastiska röst. Sen har vi ovannämnda ”Red devil”. Här känner jag att, varför sjöng inte Owens på ”Magnum opus”, den skivan hade varit bra mycket bättre då. Här kommer nästa hit: ”Four horsmen (of the apocalypse)” hade kunnat vara öppningsspåret lika gärna som ”Death dealer”. Den är bättre, mycket bättre. Och japp, det är mycket tack vare the voice of satan, Tim Owens. ”Priest of the unholy” är tung, och bra. Jag är dock inte helt förtjust i synten i början av låten. Den låter fel typ, jävla hängtoner? Nå, låten är bra. Nästa låt är en ganska snabb sak med mycket snyggt neoklassiskt blädder (föga förvånande), ”Be carfull what you wish for” heter den. En av skivans medelspår, bra men inte mycket mer. Här kommer skivans första instrumentala låt. Gillar man hans solostil är det bara att njuta. Annars hoppar man över den och efterföljande instrumentala balad. ”Capricei di diablo” och ”Lamnent” heter låtarna i rätt ordning. Sen har vi den andra baladen, Magic city, som Yngwie själv sjunger på. Jag blev imponerad, han gör det bra, men jag är inte så mycket för ballader om de inte är tokbra. Denna låt är bara helt ok. No more, no less. Låt nr 11 heter enligt skivomslaget ”Leventh hour” vilket känns lite Lunarstorm. Bläddrar man i konvolutet heter den ”Eleventh hour”. Nördigt av mig att stöta mig på det, som sagt. Låten rycker tack och lov upp skivan. Det är en tung sak med tydliga influenser Blackmores tidiga skapelser med Rainbow. En låt som hamnar på skivans övre halva, kvalitetsmässigt. Avslutande ”Heavy heart” är en instrumental ballad. Det jag skrev om de andra balladerna passar även bra på denna låt.
En valig protest jag har mot Yngwie är att han borde låta någon annan skriva texterna. Det håller jag fast vid. Det är inte Axel Rudi Pell varning, men bra är det fan inte.
Där har ni det. NJUT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar