Del 5. Shadowland - i skuggan av Afterlife

Omslaget. Snyggt, men inte lika snyggt som Afterlife

Jag tappade lite fart efter min text om skivan Afterlife (det fanns en äldre text även) av Nocturnal Rites. Det beror inte på att Shadowland är en dålig skiva - det hade mer att göra med att jag helt enkelt hade uppmärksamheten riktat åt ett annat håll.

Med det sagt, det finns ändå en skugga över den här skivan, och den stavas just Afterlife. Afterlife är en av det bästa skivorna som någonsin gjorts. Punkt. Att följa upp en sådan skiva är omöjligt. Shadowland är skitbra. Men den överaskar inte lika mycket som föregångaren, och den har inte lika höga toppar, även framförandet och ljudet har förbättrats, samt att Jonny blivit varm i skorna. Sången är strålande!

Det kan vara så att skivan lider av att vara en smula enformig. De tunga låtarna har fått stryka på till förmån för de snabbare. Jag älskar snabba låtar. Men det får gärna finnas lite tyngd även.

Nu känner jag att jag låter gnällig. Shadowland är en kanonskiva. Låtar som Vengeance, första spåret, Eyes of the damned. Det är bra. Det är till och med skitbra!

De kan inte hjälpa att de inte ser ut som mig.

Det förändrar inte det faktum att Shadowland, tack vare att den kom efter den monumentala Afterlife, känns lite fadd. Fantastisk, men ändå...

Om man ser till att inte upptäcka Shadowland just efter Afterlife tror jag dock att den känslan kommer att vara helt bortblåst.

Omslaget ser bra ut. Det har tagit sig på den fronten.