Chefen.Jag såg filmen om Lemmy.
Jag fick känslan av att jag kollade på de där köpevideorna som släpptes på 80 och 90-talet. De brukade ha intervjuer, lite livebilder och kanske någon musikvideo. Det var för ett kort tag kutym på att ha med en sådan video till olika tidningar. Jag har i alla fall en av Metal Hammers släpp någonstans på vhs.
Vhs, Old school!
Hur som haver, det här är inte en film om Motörhead, det är en film om Lemmy. Det är som att läsa boken jag har läst av Lemmy, "White line fever", men med bilder till. Vilket är bra. Den boken var underhållande, på ett lättillgängligt och trivsamt vis. Här är det dock inga droger andra än tobak och sprit som förtärs. Typ.
Censur? Förmodligen, om man ska tro allt annat som sägs om myten Lemmy. Och just myten Lemmy är den vi matas av i filmen. Det är inte en kritisk granskning av fenomenet Lemmy, det är en kärleksakt.
Filmen var lite för lång, mycket av bilderna på Lemmy där han bara går och ser gammal ut, känns inte helt befogade. Men på det stora hela är det här väl investerad tid. Och man behöver inte gilla bandet som han spelar i.
Jag drar inga scener eller citat från filmen. Se den istället.
3 kommentarer:
Har den, sett den, älskar den!
Bästa Lemmyögonblicket var när Ozzy intervjuade honom på VH1 och beklagade att han inte bjöd på Stor Ond eftersom han var "nykter"... "No problem" sa mr Kilmister och halade upp ett helrör ur innerfickan... vem går naken till en intervju?
Näst bästa är när han går av scenen på SRF och säger "goodnight, fuck you"
Som trea är när han vägra spela på SRF innan publiken spöat idioten som kasta en flaska på scenen...
Fyra är definift "Murder One" skrivet på Mashallen..
Marshall heter det..
Det är sånt man ska klicka fnissa på. 8) Jag gillar det. Med skräcken nära tillhands. höhö
Skicka en kommentar