Joanna Russ - Utflyckt på Paradis

Deltaserien - om du vill läsa bra science fiction

Om en bok får mig att vilja återkomma till den är det godkänt. Om anledningen till att jag vill återkomma till boken är för att jag måste få veta hur det slutar, då är det ett bra betyg.

Med den här boken var det svårt. Jag gillar Joanna Russ. Jag har läst två böcker, denna inkluderad, av fröken Russ. Den första boken var en naken och tankeväckande berättelse om en strandsatt besättning från en kraschad rymdfärja. En gång skall vi alla..., heter den.

Jag hade således förväntningar på den här boken. Och de infrias delvis. Styrkan jag gillar hos Russ är hennes mänskliga beskrivningar av relationer i utsatta miljöer. Det finns här. Men här är det något annat som önskar sig vår uppmärksamhet.

Persongalleriet är litet men fantastiskt. I En gång skall vi alla..., har vi en annan liten grupp människor som tror att de ska kunna befolka en helt ny värld - det är under tio personer. Här är det annorlunda. En grupp människor ska göra en vandring på planeten Paradis. En planet täkt av is. En rekreationell planet, enligt "reklamen". Allt i syfte att forska om huvudpersonen och hennes drag - hon, Alyx, kommer från en annan tid än de andra i boken

Personen vi får följa denna gång är en tjej som inte är genmodifierad, vilket alla andra är. Den här boken har mycket gemensamt med tekniken som Isaac Asimovs och Robert Silverbergs "Den lilla fula pojken" beskriver. Man förstår efter man har läst det.

Jag hade dock problem med att komma in i boken. Jag läste den stötvis, och det kom ett par andra böcker i mellan. Det tar jag på mig. Jag ska läsa om den ordentligt snart.

Det hindrade mig inte från att köpa en ny bok av henne till sambon. Feministisk skit. Det måste vara bra. Få författare kan konsten att framställa det nakna lika stilfullt och ärligt som Joanna Russ.

Läs! Goddamnit