Att Wanja Lundby-Wedin står väldigt långt till höger om mig är en förklaring till hennes dumhet. Men det är samtidigt ett tragikomiskt drama som inte borde kunna utspelas; hon har alltså gjort något som alla borgare är för, det är bara att lyssna på Maudan för att följa vansinnet tillbaka. Så sent som för ett år sedan rev de upp förbudet mot att få ta ut statlig bonus. Men trots att alla borgare värderar denna idioti högt, som bevisligen leder till sämre ledarskap och värdelös förvaltning av svenska pengar, trots det är det högern som kritiserar henne mest och hårdast.
Vari ligger logiken?
Varför skriker de inte i samma andetag ut kritik mot de riktiga hycklarna i regeringen Reinfeldt?
Svaret är givetvis uppenbart. Tidningarna skriver inte för sanningen eller informationens skull, de skriver för ägarnas politiska ideologi.
Den som påstår att media är den tredje makten har inte kollat upp vem som äger skiten (Rupert Murdoch, ondskan personifierad, typ, och hans gelikar). Vi kan, även fast vi håller oss på 1900-talet, dra fram otaliga exempel på rika människor, långt till höger på den politiska kompassen, som format den information vi matats med. Wallenbergarna hindrade utgivandet av det kommunistiska manifestet i sverige i över 40 år. De gillade inte innehållet. Media är inte den tredje makten, det är de rikas förlängda maktinstrument. Inget annat! Det fria ordet är kidnappat, våldtaget och skjutet.
Jag gillar inte borgarnas politik, men jag skulle aldrig försöka, med våld, att hindra dem från att tala. För det är våld på sanningen när endast den ena sidan får göra sig hörd.
Wanja bör avgå, med resten av LO-topparna, de har sedan flera decennier tappat fotfästet hos folket; de känns som småpåvar från sossarna, och deras politik är nu för tiden, helt värdelös. Att de valde idioten Mona som partiledare säger egentligen allt om deras maktkultur.
Men att kritisera henne, Wanja, för en borglig politik känns bara mögligt då det kommer från människor som inte skulle blinka innan de rev upp all arbetsrätt som finns kvar. Se bara på centerpartiets senaste förslag… Om man har rätt att provanställa folk i två år, för att kunna säga upp dem när som helst under denna period, utan att behöva stå till ansvar för det, gynnar det inte arbetarna. De gynnar gynnarna, de som vill ockra på personligt lidande. För vem tror att den gravida tjejen eller den som råkar drabbas av en skada på jobbet efter endast ett år får vara kvar?
Man bör tänka på att det inte är för arbetarna borgarna kämpar, vad de än påstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar