lördag 20 mars 2010

Israel... igen...

Ok, jag är emot all form av våld. Punkt!

Jag tycker inte att de som är instängda i det vidrigaste fång/tortyrläger i världen skall behöva ta emot mer av den varan från terrorstaten Israel.

Kan någon någonsin verka för fred? Jag vet inte, följer man länken, och läser kommentarerna under ser man att det finns märkliga människor. Israel har tydligen rätt att döda allt och alla. Försvör skriker de, men det är ju Palestina som behöver försvar mot Israel.

Det gör dock inte att jag tycker att det är rätt att de skickas/kastas raketer från Gaza in i närbligande, befolkade områden.

Man kan ju dock snacka proportioner då det gäller nedrigheterna från den Israeliska sidan, en raket renderar i sju bombningar. Jag vet inte hur de räknar, jag vet inte heller hur de tänker, för i min värld är det som sker kontraproduktivt å det grövsta. Då de bombar hejvilt, från Israels sida, som svar på en raket, siktar de då på raketavfyraren eller siktar de på saker som krossar hela den palestinska marken? Det sistnämnda verkar ju troligt efter den rapport som FN lämnade härom sistone. ...

En sak jag hatar är den av alla antagna respekten för de Israeliska försvararna; hur kan man gå med på att kalla alla människor som kritiserar våld för antisemiter? Varför säger ingen normalt funtad människa stopp?




Nej, jag är inte antisemit.

Dark Illusion

Heavy metal!



Det är lustigt hur man ibland hittar bra skivor. Jag är ju en tillräckligt gammal man för att ha varit med på den tiden vinyl var nr ett. För mig är det förvisso fortfarande nr 1 då det gäller att samla skivor, men eftersom att skivor väldigt sällan släpps på vinyl annat än i väldigt limiterade utgåvor får jag hålla mig till cd. Men jag köper i alla fall skivorna. Det verkar jag vara hemskt ensam om.

En skiva som jag köpte för ett år sedan snart är Dark Illusion Beyond the shadow, en skiva med gammalt demomaterial från en tid då svensk hårdrock var ganska bra. Dåtidens band hette bland annat: Europé, 220 volt, Treat, Talk of the town och sist men inte minst Candlemass.




Dark Illusion har en sak gemensam med i alla fall två av de band jag räknade upp: Talk of the town och Candlemass. Den gemensamma nämnaren är sångaren Thomas Vikström, en sångare som jag alltid haft ett varmt öga till, han har en otrolig röstkontroll och ett bra register. Sen låter det jävligt bra då han sjunger även, Candlemass Chapter VI är en mycket underskattad platta av gemene Candlemassfan. Jag älskar skivan, det är tung heavy metal, lite som den musik de gör nu med den fantastiska Rob Lowe från Solitude Aeturnus. Låter som Julie Laughs no more, Where the runes still speak, Aftermath, ja, alla låtar på skivan är bra!




Hur som helst hade jag inte lyssnat ordentligt på skivan. Nu då jag har varit sjuk i evigheter har jag passat på att lyssna på musik som inte är den vanliga stereotortyren i det hem jag delar med mina två tjejer.

Det är bra skit!

Jag lovar er! En dos brittisk heavy metal blandat med ett embryo till tyskland och en gnutta Yngwie Malmsteen. Och alla som känner mig vet att jag avgudar tysklands heavy metalscen samt mr Malmsteen, oavsett om han är den minst ödmjuka människa på jorden. Hans musik är kanon!

En dos gammal god heavy metal är vad som bjuds.

De har släppt en ny skiva med titeln Where the eagles fly, vilket inte är mer än rätt. Alla heavy metalgrupper ska ha en eaglelåt. It’s the law! Jag har inte hört skivan, men efter att ha upptäckt hur bra denna skiva, Beynd the shadows faktiskt är kommer jag att göra det vid tillfälle. Därför kan man passa på att återupptäcka talk of the town, de hade i alla fall en bra låt! Free like an eagle. Eagle, ett ämne för ett blogginlägg. Japp!

Stay heavy!



fredag 19 mars 2010

Cherry Garcia!


Jag gillar glass, inte på samma vansinniga sätt som min sambo och min dotter – där går glassaptiten till rent sjukliga nivåer. Men jag har en favorit. Av Ben and Jerry, ett företag som inte bara gör goda glassar, utan även tar ansvar. Något som de är jävligt ensamma om. Första gången jag verkligen förstod att de menade allvar var efter att jag läst på en av deras förpackningar, vilken kommer jag inte ihåg, där de donerade vinst från just den smaken till okänt välgörande ändamål. Efter en närmare undersökning visade det sig att de hade olika projekt för nästan varje glassmak. Mycket bra, mer krävs inte för att fånga mitt hjärta!

Sen såg jag någon av killarna i dokumentärfilmen Stolen nation, med Philip Seymoure Hoffman, en film om amerikansk ekonomisk politik, typ. Underhållande och relativt lärorik. Ben and Jerrykillarnas bidrag var jävligt tydligt i alla fall!

Till saken hör att jag började uppskatta deras glass, och då speciellt en smak som hetter Cherry Garcia. Nå, så fort jag upptäckt den smaken… så togs den bort.

Dagens jippi är alltså att jag åter skådat den i butik. Nu kommer jag bli tjockare! Och gladare! Och kanske måste jag göra en bypassoperation.

Fuck it, god glass med smak av rent samvete!

Det är bara att hoppas att de nya ägarna fortsättar på inkört spår, det skulle vara så tråkigt om de tappade den goda gärningen!

Sopa bort logiken

Efter att ha klickat mig runt på nätet idag och snubblat in på diverse skumma sidor hamnade jag i vanlig ordning på nyhetssajter. Jag har en fäbless för nyheter, och oftast hittar jag där de borgerliga dumheterna som gör mitt liv till ett helvete i nyhetsflödet.

Dagens dumhet var helt klart den om det svenska gruvbolag som söker strejkbrytare på bland annat facebok. Jag läser för övrigt inte Bonnierägda Newsmill, jag skulle förmodligen dö då.

Jag har två problem med detta, 1: för helvete, ta reda på vad ni (företaget) gjort för fel och rätta till det TILLSAMMANS med medarbetarna. 2: detta kommer att kallas maffiametoder av högerpennorna, det att arbetarna strejkar. Inte den punkt där man faktiskt kan snacka om brottslig verksamhet; hur många gånger har man inte läst om företag i andra länder än sverige där arbetarna som strejkar mördas för att de inte vill bli utnyttjade? Indien har antagit lagar som jämställer strejker med terrorism.

Det är inte en sanning att arbetarna alltid har rätt, men det är en sanning att arbetarna är de som blir exploaterade; exempel där människor jobbat i livsfarliga miljöer – och protesterat mot det sjukdoms bringande, vad det än är – och senare betalat med sina liv eller sin hälsa kommer på tapeten ett par gånger varje månad, och då talar jag om arbetsförhållanden i sverige, inte Kongo Kinshasa.

Här har dock den Bonnierägda median i sverige en självvald blind punkt: det är aldrig företagarens fel – ni vet, den stackars företagaren som tar ett så stort samhällsansvar - utan snarare får arbetaren skylla sig själv, de kunde ju ha valt själva att byta jobb.

Kanske är det så i en perfekt kapitalismen. Men det är inte fritt för människor att välja jobb som de vore kalsonger, det är inte en rättighet att ha ett jobb, och så länge det inte är det förpassas dessa argument till det dunkla och tvivelaktiga limbo där borgligheten fiskar upp sina misantropiska argument.

Nej, arbetarna och facket är inte brottsliga för att de försvarar sina (framförhandlade) rättigheter. Jo, företagarna som utsuger liv, lem och hälsa från arbetstagarna är de facto brottsliga.

Men så är det ju en gammal sanning att: när pengar finns i sikte sopas logiken under mattan.

Mognad!


Bandet Darkthrone, en av mina antiteser i musiken, har gjort helomvändning. Om den är medveten eller inte kan jag inte svara på, men det känns bättre än deras flirt med nazism.




Stay metal!

Med ett stort leende på läpparna kan jag konstatera att även väldigt små pojkar kan mogna. Följ denna länk för mer info om goda framsteg. Skrivet av Close-upjournalisten och gamla Umeiten Christoffer Röstlund Jonsson.


torsdag 18 mars 2010

Noc em all!



Nocturnal Rites


Fredrik Mannberg, gitarrist i NOCTURNAL RITES: vilka är de fem bästa power metal-partylåtarna?

CRIMSON GLORY ”Where Dragons Rule”
– Jag vetefan om detta egentligen räknas som power metal, men svinbra är det i alla fall och jag vill än idag tacka min barndomsvän Fredrik Degerström som tvingade mig köpa ”Transcendence” på vinyl på en skivmässa för en herrans massa år sedan. Midnight: vila i frid!
SCANNER ”Terminal Earth”
– Vad vore tysk metal utan en öl i hand? Som pizza utan ost kanske? Dessa tyskars två första verk är givna klassiker.
RIOT ”Thundersteel”
– Fan, varför gillar man hög, skrikande sång? Undrar hur min soloskiva skulle låta om jag kunde sjunga så här?
GRIM REAPER ”Rock You to Hell”
– Heavy metal jävlar! Denna låt får dig att bli riktigt störd i huvudet. Det går inte att slappa och lyssna på den. Du måste ösa, ösa, ösa! Luftgitarr forever!
RUNNING WILD ”Under Jolly Roger”
– Rock ’n’ Rolf, ett av världens hårdaste namn, har givit oss en riktig dänga som alla vill dricka öl till. Bier bitte!

Jag kikade lite i Swedenrocks nätutgåva. Där hittade jag mitt eget namn, och en bra musiklista av en gammal kompis. Här!


JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Bra musik!

Ge ut den här boken...


Nästa svenska Howard Phillips Lovecraftpublication bör vara en variant av Sökande efter det drömda Kadath; jag missade den utgåvan för att jag på den tiden trodde att endast Sam J. Lundwall gav ut Lovecraft i sverige, och han har tagit det ganska lugnt med litterära släpp nu på slutet, bortsett från tidningen, Jules Verne magasinet, som han tyvärr lägger ner i år.

Den version jag vill se skall innehålla både långnovellen ”Sökandet…” och de tre andra närbesläktade novellerna, The statment of Randolph Carter, The silver key och Through the gate of the silver key. Den kan med fördel även innehålla Iranons quest och The white ship.

Jag är ju som sagt ett stort fan av Lovecrafts gärning, men om jag skulle vara tvungen att utse en favorit bland allt han har skrivit blir det novellen the white ship, som alltid får mig i en otrolig sinnestämning. Det var även därför jag inledde Auberons Lovecrafttolkningar med just den låten.



Denna bok skulle kunna heta, Lovecraft, gränslös fantastik, eller Randolph Carters resa. Jag vet inte. Men det skulle bli en jävligt bra bok! Jag undrar om den finns på engelska?

Så Aleph, Alestor, Vertigo och Bakhåll, kom igen! Do it.