Disneydemokrati

Demokrati och mångfald är kapitalismen första offer.

Man får ofta höra att kapitalismen betyder frihet i många frågor – som tillexempel att kunna välja vilka varor man vill köpa och vad man vill bli (det går hand i hand med möjligheten att tjäna pengar), jag synar den lögnen. För det är en lögn. Om den enda motsatsen är det totalitära Kina eller Nordkorea är ribban lagd på en patetisk nivå. Kina och Nordkorea är inte demokratier. Alla friska människor är emot totalitarismen. Det är bara ledarna i de länderna som är för det. Det begriper ett lik ta mig faan.

Men problemet med kapitalismen är svekfullt; där fingrar pekas mot ett förmodat grått och hemskt sovjet (som alltid är referenspunkten), tas inget eget ansvar och egenkritiken lyser med sin frånvaro. Friheterna i det kapitalistiska samhälle är företagarnas frihet att bete sig hur de vill, både mot anställda och miljön. Det är inte en slump att jobb försvinner till länder som ligger på en svensk 1800-tals nivå då det gäller rättigheter. Det är inte en slump att de handelsavtal som påtvingas tredjevärlden låter kapitalisterna och näringsidkarna att skita i miljön. Avtalen är mer värd än det land de vars grundlag våldtar. I vissa länder går det så långt att fackföreningsaktiviteter jämställs med terrorism.

Frihet för vem?

USA är fanbärarna av denna vidriga, rasistiska och mordiska politik.

Här stannar en del upp, varför bara skylla på USA. Jag kan inte rå för att det är de som styr utvecklingen. Lev med det! Kom över det! Inse fakta! Massmord är en biprodukt av den vedervärdiga politik vissa kallar konservativ borglighet.

Oljan i Irak. Oljan i Sydamerika. Den som tror att det är en slump att USA:s krig utkämpas i länder med olja är antingen korkad eller hjärntvättad.

Men mångfalden då?

Jo, där företag som Disney äger varuhus, gator och till och med en stad, tror någon att andra företag får konkurrera på de marknaderna? Givetvis inte.

Thrashmetalbandet Machine Head skulle spela i Anaheim och Orlando. Ägarna till arenorna var Disney. Bandets skiva The blackening handlar om krig och religion, det passar inte Disney som helt enkelt förbjöd bandet att spela där. Så mycket för mångfald. Så mycket för valfrihet. Så mycket för en diskussion och demokrati.

Wall mart är den ledande lågpriskedjan i staterna, de bestämmer vilka tidningar, filmer och annan konst som skall tas in i sortimentet. Om innehållet är provocerande tas de helt enkelt inte in. Provocerande innehåll kan vara vad som helst, det är inte definierbart, men handlar ofta om andra åsikter än de konservativa och kristna.

Är det demokratisk? Den makt de utövar är ofantlig eftersom att pengarna tidningen eller filmerna som de ”bannar” oftast är de pengar som får tidningen att gå runt eller kanske med vinst. Resultatet är en marknad där ingen vågar sticka ut. Grattis, medelmåttig kultur och en fördummad mänsklighet är resultatet.

Demokrati är viktigt, bekämpa Disney!

Amerikansk utrikespolitik, ondska och den svenska högern (del 1) Bolivia

Om man gillar amerikansk utrikespolitik är man ondskefull och en idiot. Jag ber om ursäkt om någon känner sig kränkt. Men det är tyvärr dagens sanning.

Idiot och ondskefull alltså… Varför då, kanske någon undrar. Jo varför stödjer man annars MOTSTÅNDARE till följande förslag: (I Bolivia) bekämpning av korruption och avskaffande av politikers privilegier.

*Byggandet av sjukhus (över 20 st byggda och utrustade). 3,2 miljoner läkarbesök sedan 06 och över 4000 liv räddade.

*Gratis sjukvård och en del i Venezuelas och Kubas Misión Milagro (uppdrag mirakel) där man räddat 215000 människors syn. Tillexempel.

*Bolivia är ett av världens fattigaste länder med mer än en miljon analfabeter (9 miljoner invånare samanlagt), sen 06 då Evo Morales fick makten, har 260000 människor fått lära sig att läsa. Ytterligare 297000 deltar i utbildningen nu. 75% av analfabeterna är kvinnor.

*Pensioner har införts för äldre människor som inte haft inkomst, och ökade minimilöner samt satsning på bostadsbyggande.

*Detta har till stor del finansierats av att Evo Morales tog tillbaka landets naturtillgångar från de företag som gjorde 90% vinster och inte gav nånting till landet. Nu får Bolivia 82% av vinsten och de företag som utvinner naturtillgångarna får 18%. Man bör känna till att dessa företag fortfarande verkar i landet eftersom att de tjänar pengar på det. De har inte tvingats från landet.

Allt detta motarbetas av USA med hjälp av USAID som har skänkt över 13 miljoner dollar till de fraktioner, oppositionen, i landet som hatar detta. De vill inte att indianerna skall ha samma rättigheter som de, och det är där skon klämmer.

Jo, ni som anser att detta är dåligt, se er själva i spegeln och inse att ni ÄR problemet. Så eftersom att en massa svenska politiska ungdomsförbund, alla till höger, motarbeter detta har jag bara en sak att säga: Luf, Cuf, Kdu, Muf, bland andra, dra åt helvete med era vansinniga, idiotiska åsikter om odemokratiska skeenden. Det ni stödjer är odemokratiskt. Att ge folket i ett land rättigheter är vad demokrati handlar om - inget mer, inget mindre.

Feminismen

Jag har ett problem med detta ämne; i början var det inte svårt, jag fick det förklarat att feminismen var samma sak som jämlikhet, och det är något som i alla fall jag tycker är eftersträvansvärt.

Nu för tiden är feminismen samma sak som rabiata dårar som anser att utrotningen av mankönet är det viktigaste som finns. Det är dock intressant att de som vet detta inte själv är feminister, utan oftast deras raka motsatser. Ibland bjuder de på uttalanden som ”jag är för jämlikhet men emot feminismen”. Det är sant att om feminismen verkligen betydde ovanstående vore det friskaste att genast ta avstånd från den. Men feminism betyder verkligen inte att man bör utrota halva mänskligheten.

Kanske sitter det ett gäng desillusionerade, förvirrade tjejer i en källare någonstans och tycker detta. De är dock i så fall en minoritet som aldrig kommer att växa sig stor. Av enkla anledningar. Det är inte värre än ungdomar av det andra könet eller samma kön, som anser att människor skall plikta för att de har en annan hudfärg eller religion. Snarare har de något vi borde ta vara på: engagemang. Vi får helt enkelt ta oss tiden att förklara för dessa förvirrade människor att det finns bättre vägar att ta än de fascistiska.

Feminismen handlar, enligt mig, om att ta sig ur tusenåriga traditioner som fängslar vårt sinne och våra handlingar. De som anser att de problem som drabbar män i samhället, oftast frågor om vårdnad eller barnfödslar, missar att se att problemet är samma sak som det kvinnoförtryck de anser sig ha rätt att ignorera; att mannen inte har rätt till barnet på samma sätt som kvinnan beror på att vi fortfarande anser att kvinnan är den som ska ta hand om barnet. Inte att mannen är förfördelad på grund av den kvinnliga frigörelsen. Förmågan att blunda för den stora bilden gör att det som är så bra med feminismen, jämlikhet, blir nått att kämpa emot eftersom att man kan visa brister på det. Vilket är lika dumt som att säga: rättvisa kommer aldrig att existera, därför är det ingen anledning att kämpa för det. Snacka om att lägga sig död ner och bara ge upp.

Samtidigt som vi lever i en värld (ett land) där mamman får gratis luncher på BB medan mannens lunch kostar, tjänar kvinnor mindre än män på grund av sitt kön. Och det har inte med arbetserfarenhet eller utbildning att göra. Det har med invanda traditioner att göra, och kulturer vi är för korkade för att ta oss ur; de som är motståndare till feminismen, oftast stående till höger på den politiska skalan (fråga mig inte varför, inte kan det väl vara en ideologisk viktig ståndpunkt att bekämpa jämlikhet?) pekar oftast på det faktum att feminister hatar män. Är det argumentet för dagen kan de lägga ner.

Det finns en annan paradox med feminismen som folk drygar sig med att poängtera. Den har mer poänger än ovannämnda problematik; nämligen den att ordet feminism är genusbestämt och därför inte kan betyda jämlikhet. Jag ser det logiska i det resonemanget, men eftersom att jag också inser att ordet feminismen faktiskt har genomgått en förvandling. Från att vara en kamp för tillexempel kvinnlig rösträtt och rätten att ha ett jobb överhuvudtaget, till en lite mer allomfattande jämlikhetskamp kan jag säga att ordet har utvecklats, det betyder något mer nu. Det är sant att det borde finnas ”maskulism”, om rätt skulle vara rätt, men det känns som paragrafrytteri. Jag anser att det är det stora problemet. Fokusera! Ni spelar dårarna rakt i händerna. Det är lite samma sak som att före detta kpml(r) och Rättvisepartiet inte kan gå samman till ett parti. De står i princip för samma saker men käbblar ändå mycket mellan varandra. Vilka vinner på det? Inte är det de som kämpar för rättvisa och solidaritet, det är den andra sidan som jublar åt dumheterna.

Härska genom att söndra, heter Israels politik i Gaza; där får de invånarna att kämpa mot varandra istället för att förenade försöka hindra vansinnet som inte är något annat än fascismen och massmord. Vilka vinner på det? Ser någon likheterna? Kalla det jämlikhetskamp, men står inte jiddra med de som för samma kamp under ett annat namn.

Journalister och deras trovärdighet

Folk tänker inte som de borde. Det är som att det saknas slutledningsförmåga. Jag vet att detta låter väldigt arrogant; vad gör mig till en så mycket mer tänkande människa än andra? Ingenting. Jag tror att de flesta gånger jag reagerar på hur dumma människor är handlar det om korkade frågor från journalister. Då måste man kanske ställa frågan: på vems initiativ ställs frågan?

Under det första Irakkriget som USA gav sig in på, under pappa Bush, bombade amerikanarna med allierade ett skyddsrum i Bagdad med kvinnor och barn. Amerikanarna, som insåg att detta kunde man inte erkänna, ens för trångsynta rasister, gjorde som vanligt: de ljög och sade att det var en militäranläggning. Detta rapporterades det om på BBC i deras program Nine O’Clock News. Det som var det absurda var reporterns (Peter Sissons) frågor till den andra journalisten (Jeremy Bowen):

Sisson: ”… jag frågade om han var alldeles säker på att det inte fanns någon militär kommunikationsutrustning i skyddsrummet, vilket de allierade trodde.”

Bowen: ”Tja, Peter, vi har letat väldigt noggrant efter det… Jag är ganska övertygad, så övertygad som jag kan vara, om att jag sett alla de viktigaste rummen…”

Sisson: ”Kan man tänka sig att har använts till något militärt och relativt nyligen byggts om för civilt bruk?”

Bowen: ”Det skulle vara konstigt att göra så…”

Sisson: ”Låt mig säga så här, Jeremy. Är det möjligt att helt säkert säga att det aldrig har varit en militär anläggning?”

Frågan är inte bara dålig, den är otroligt vinklad och den vill ha svaret: nej, det är inte omöjligt att det någon gång under mänsklighetens historia och byggnadens existens aldrig varit en militäranläggning. Det handlar inte om att förmedla sanning eller relevant information. DÅ handlar det om propaganda. Till saken hör att detta erkändes som ”militärt misstag” senare, av en högt uppsatt amerikansk tjänsteman. Inte offentligt, men i ett tal som inte sändes. Bara åhörarna fick veta sanningen. Nu även ni som läst detta.

Företag gör ofta likadant. De väljer att fokusera på att möjligheten finns att de är oskyldiga. De har pengarna och kan köpa den hjälp de behöver. Där kommer journalisternas funktion in i bilden. Men om journalisterna är anställda av ett dotterföretag eller liknande, till det företag de skall undersöka blir det jäv. Då det händer i politik blir det ett ramaskri. Om inte storlögnaren Carl Bildt är inblandad, han kan ljuga som ett proffs!

Idag, med febrig hjärna och trötthet från helvetet, såg jag på CBS 60 Minutes där Facebook var under luppen. Efter beröm och kritik kommer det fram att all den information som de delges om dina kreditköp läggs ut på sidan. Kritik kom, så klart, och den unga ägaren fick tänka om. Vad ingen tänkte på vad det absurda i att kreditkortsbolagen säljer den informationen till dem som kan betala. Pengar… Det ställdes inga frågor om det moraliska i att företag använde sig av kontrakt så långa att ingen läser igenom dem innan de skriver på. Kanske var journalisten luttrad och less på ämnet. Kanske tog de upp just det förra veckan, vad vet jag? Så kul är inte programmet. Det som slog mig är att det som en gång var tillit från min sida mot informatörerna nu är stark misstro och frågan: vem betalar journalistens lön?

Förvirrade tankar om Tysk heavy metal av en febersjuk gubbe

Jag var på spelning i helgen som var. Det var en spelning med BÅDE Gamma Ray och Helloween. Bara en sån sak. För mig är det stort. Jag började lyssna på musik på riktigt då jag hörde Helloween första gången, det var liksom inte viktigt innan, men efter att ha jag fick höra liveversionen av ”Ride the sky” från ”Judas” ep:n var jag såld. Av någon anledning föll jag för Kai direkt, det var som att han var det som saknades i mitt liv just då. Texterna han skrev var geniala, musiken var otrolig och hans gitarrspel… Jag började min egen något begränsade musikkarriär då tillsammans med den kompis som spelat skivan för mig. Resten är, som man något klichéartat kan uttrycka sig: historia.

Det finns människor som inte gillar ovannämnda band. Fine, man kan inte välja vad man skall älska (musikaliskt)! Men det finns de som klagar på heavy metal från Tyskland för att det ger ”credpoäng” att klaga på tysk metal. Oftast lyssnar dessa människor på obegåvad black metal (all black metal är relativt obegåvad) eller på punk. Det slår mig nu då jag tänker på det, och även alla andra gånger jag tänkt på det, att det är fruktansvärt omusikaliska människor som dissar musiken.

Nå, jag kan fortsätta beskriva hur dåliga människor de som inte lyssnar på Helloween och Gamma Ray är, men det känns ganska patetisk. Det är en irritation som väcks då jag råkar läsa nått av journalisten Martin Carlsson på lögntidningen Expressen bl.a.

Så då var jag alltså på en spelning med dessa två bespottade band som betytt så mycket för mig i mitt liv. Jag kom på mig själv att tänka på det då Helloween spelade låten ”Eagle fly free” (hela spellistan var som tagen från det jag tar med i mina egna låtlistor):

Hey, we think so supersonic
And we make our bombs atomic
Or the better quite neutronic
But the poor don't see a dime

Nowadays the air's polluted
Ancient people persecuted
That's what mankind contributed
To create a better time

Detta är alltså vers två i det epos som är ”Eagle fly free”. Jag undrade om jag hade varit en annan människa om mitt första favoritband hade varit Just D?

Hur som helst var spelningen i sig magnifik; jag älskar som sagt båda grupperna och även om de varit lite dekadenta på slutet anser jag att, Hey, det går inte att göra femton skivor och få alla bra. Det måste bli ett par skivor som jag inte gillar eller som är lite svagare. Dock är båda gruppernas senaste skivor uppryckningar å det grövsta.

Gamma Ray, som tillsammans med Nocturnal Rites, får se sig som ledande enligt mig, i den genre de tillhör, har med skivan Land of the free II visat att de kan skriva riktigt bra låtar och jag saknade flera låtar då de spelade live. ”Empress”, och ”Hear me calling” tillexempel. De körde ”Real world”, som är en smekning av mitt textsinne. God is an illusion… Underbart! Att påstå att det är ett Iron Maiden ripoff visar bara att man endast hörde en del av en låt och valde att göra det enkelt för sig; det är alltid enklare att klaga än att vara objektiv – det krävs mer av skribenten och det är många som inte har ”det” som tillåts ha åsikter offentligt.

Helloweens senaste alster är bra mycket bättre än den förra skivan som var helt menlös. Den har ett par tre fyra riktigt bra låtar och känns mer gedigen. De nya medlemmarna har hittat hem i bandet tror jag.

Men vad jag än säger, det roligaste med spelningen var då Gamma Ray gick upp på scenen tillsammans med Helloween och spelade två låtar (”I want out” och ”Future world”) För en som älskat dessa band som jag har, var det stor musikalisk magi och något av en dröm i uppfyllelse.

Mer heavy metal åt folket!

Just nu är det Machine Head’s ”The Blackening” i mina öron. De har gjort en Testament och slängt bort alla dåliga eller mediokra idéer och samlat det typiska för Machine Head och gjort nåt nytt av det. Med gamla influenser; Metallica önskar att de hade gjort denna skiva efter ”Master of puppets” Och av en händelse är ”Battery” med som cover! Episk gungmetal, de kan än, de gamla rävarna!

En sån där utmaning...

Bara för att visa att jag inte tror att jag är större eller bättre än någon annan skall jag välja ett par skivor att ta med till denna fiktiva ö som verkar ha båda mat och el och stereo för mitt musiklyssnande. Verkar det jag säger konstigt är det bara att läsa vad jag skrev i förgående inlägg angående dessa otroligt löjliga så kallade utmaningar.

7 skivor och varför just dem?

1 Helloween var min första riktiga musikaliska förälskelse. Visst, jag gillade en massa artister före Helloween klev in i mitt liv, men det var det första bandet jag samlade skivor av. Jag kan nog leva utan deras musik nu, även om deras senaste skiva, Gamling with the devil, är en uppryckning. De håller en jämn nivå, men inte tillräckligt hög. Jag föredrar band som Nocturnal Rites, Gamma Ray och andra mindre kända rockare. Men jag måste ha en skiva med. Det står mellan cd-versionen av Walls of Jericho och någon av Keeper of the seven keys alstren. Jag tror dock att det lutar mot Walls eftersom att det trotts allt är tre skivor i en. Svårt val hur som helst, jag älskar alla deras tidiga skivor.

2 Det var för det mesta Kai Hansen som skrev musiken i Helloween och hans egna band, Gamma Ray har gjort en massa skivor som lätt skulle platsa på denna öde ö. :D Min favorit är Land of the free, deras odiskutabelt bästa skiva. Enligt mig. Alltså måste jag välja den. Andra potentater är Sigh no more, Power plant och kanske Genius and insanity.

3 Mycket heavy metal är det. Dream Theater har gjort ett par riktigt bra skivor, och ett par ganska tråkiga. Då jag vill ha med lite mer musik än bara heavy metal, hur teknisk det än är, väljer jag bort bland andra Symphony X, trots att jag faktiskt tycker att de är ett bättre band. Men Drömteaters skiva Scenes from a Memory är en av de bästa skivor någonsin och det är ju lite av tanken då man väljer skivorna, antar jag.

4 Cannibal Corpse är världens bästa death metalband. De har gjort skivor som krossar allt motstånd och deras genrekamrater skäms oftast då de jämförs. Jag har problem att välja skiva eftersom att de flesta är kanonbra. Men finalisterna är helt klart Bloodthirst och Gallery of suicide. Vilken skall man välja då? Bloodthirst är den aggressivare skivan av de två men Gallery är bredare. Jag tror att det är vad som får avgöra. Jag älskar temat, ett självmordgalleri där man går in och tar livet av sig. Bisarrt och härligt.

5 Min kärlek för hiphop är växande. Favoriterna är Cypress Hill, Eminem, Dr Dre och Sticky fingaz med flera. Jag måste välja Stickys skiva, Black Trash - The Autobiography of Kirk Jones. Det är nått så originellt som en conceptskiva om mr sticky, påhittad. Han är numera mer känd som Blade i tv-serien med samma namn.

6 Testament är ett av de band som jag gillat sen jag först hörde dem. Då det begav sig var det debuten The legacy som lockade till jubel. En sak som thrashen lidigt av, till skillnad från hårdrocken, är de tidiga produktionerna som inte alltid passat till den aggressiva och oftat tekniska musiken. Ljudet har gjort att en del skivor har åldrats ofördelaktigt. Då Testament släppte skivan The gathering i lsutet av 90-talet hade alla ljudproblem åtgärdats. Och med Dave Lombardo från Slayer på trumman kan det inte bli dåligt. Faktiskt. En av de bästa skivorna som sammanfattar allt som thrash metal handlar om. Texterna är dessutom lysande.

7 Nått som inte är metal. Skitsvårt. Jag känner att hela 70-talsrocken, Deep Purple, Rainbow och till viss del även Zeppelin fått stå tillbaka. Men vad gör man? Jag hade lätt kunnat ta med alla Yngwie Malmsteens skivor utan att gråta (utom de tre senaste!!!). Det får bli en samlingsskiva av Nationalteatern Livet är en fest - En Samling. Annars hade det blivit Lalehs debut som är hur bra som helst. Eller kanske Björks debut? Aah

Gud vad jobbigt. Och vem bryr sig egentligen? Nej. Förlåt för bortslösad tid och sluta genast med sådana här dumheter, ni kan ju läsa en bok och lära er nått.

Konsumstalinismen

Alltså, jag läser ju en del andras bloggar och ser att en sak som uppskattas hemsk mycket är dessa små löjliga ”utmaningar” som oftast innebär att man skall välja en skiva eller en bok eller vad fa-an som helst. Själva poängen är att man skall välja EN sak bland MÅNGA saker. Typ: om du skall till en öde ö för resten av ditt enfaldiga liv, vilka fem böcker/skivor (o.s.v.) skulle du ta med dig? Och vad har det förövrigt med Konsum att göra?

Jo, det är ju kul att delta i tanken och filosofera lite om vilken skiva och varför just den skivan. Men frågan är hypotetisk såtillvida att vi förmodligen inte kommer att utsättas för krig och just en cd-skiva skulle inte finnas bland det man prioriterar i det läget. Nuförtiden har vi Ipods eller dylikt med plats för hur mycket som helst.

Nå, man begränsar sitt urval; bland många bra alster tvingas man välja ut ett fåtal. Men det är ok, det är man själv som gör valet. Frågan är vad man gör när man inte får göra valet själv. Kapitalismen är, i dess nuvarande form, en genomvidrig och rutten ideologi vars funktioner i stort går ut på att man måste slå ut någon för att själv vinna; ett slags socialdarwinism alltså, (för er som inte förstår: socialdarwinismen = fascismen). Dessutom är den protektionistisk, de som har mycket skyddas av reglerna som skapats av, föga förvånande, de som har mycket. Om man vill fördjupa sig i mina åsikter om högerpolitik finns fler inlägg här att ta del av. Det som är min poäng är att kapitalismen försvarare oftast använder argumentet MÅNGFALD och VALFRIHET som argument för deras fascism.

Jag tar ett exempel från detta land. Jag bor i skithålan Upplands Väsby, helt frivilligt bör tilläggas. Det finns ett så kallat centrum (läs köpcentrum) i denna by som har för avsikt att konkurrera med de andra stockholmsförorternas dito. Det finns en ägare som bestämmer vad det skall vara för ”inriktning” på centrumet. En direkt följd av det är att butiken ”Väsby radio och tv”, numera: ”Väsby radio och tv & Skivdraken”, inte fick vara kvar i detta ”centrum” eftersom att de inte passade in. Enligt vem, kan man fråga sig? Jag vet inte. Ägaren är okänd, men det är oväsentligt, detta är inte en lokal företeelse. Har man lånat lite tid åt Naomi Klein och boken No logo vet man dessutom varför det händer.

Frågan nu är: vem fa-an har rätt att göra det valet åt mig? Varför fick inte jag vara en del av det? Det är inte demokratiskt, det finns de som anser att kapitalismen är demokratisk, jag anser att de som tycker det är hjärndöda; hur kan det vara demokratiskt att låta den som har mycket pengar bestämma över den som har lite pengar? Det kan omöjligt vara demokratiskt av uppenbara skäl (en människa, en röst). Det är idioti att påstå annat, faktiskt.

På samma sätt som en ansiktslös styrelse har rätten att bestämma vilka butiker som passar in i ett koncept som vi påtvingas leder det till en form av censur mot yttrandefriheten. Hur? Uppenbart säger jag. Först och främst är det innehållet i de butiker som förvägras en plats i valfritt köpcenter, som avgör om de skall få vara med i det semioffentliga utrymmet eller inte. Innehåll som anses opassande, i detta fall obskyr hårdrock och radio/tv/dvd-mm-apparater. Nu är alltså beslutet att jag inte får välja bland dessa varor. Varför Upplands Väsbys idiotiska centrumledning (som för övrigt tror att deras skitcentrum påminner om handelskvarteren i Milano…) har valt att förbjuda ovannämnda butik utrymme vet jag inte; information står ej till allmänheten att förfoga över i sann odemokratisk kapitalistisk anda. I andra fall är anledning tillexempel att vissa varumärken inte finns med i ett avtal; se på coca-cola som håller på att ta över all läskförsäljning med hjälp av mycket tveksamma metoder. Som alltid så funkar inte kapitalismen utan de protektionistiska elementen måste visa sina vidriga nyllen. Coca-cola förbjöd en massa kiosker att sälja ett konkurrerande märke med hotet: säljer ni det får ni inte sälja våra produkter. Produkten var de där fruktdryckerna som kom för nåt år sedan. Denna metod funkar bara på mindre kiosker eftersom större butiker inte är lika beroende av produkten. Demokrati enligt borgare. Idioti enligt alla som kan tänka.

I den version av kommunismen som den liberala och sossestyrda median ger oss är det stalinismen vi påtvingas, trotts att de flesta vänstersympatisörer tar avstånd från de dumheterna. Men ägarna till tidningarna/tv-stationerna behöver inte motivera sig eller hålla sig till sanningen; de har ingen att stå till svars inför eftersom att de tidningar som skulle kunna ge oss en annan version oftast inte ”passar in i utbudet” eller inte har en distributör med medel att sluta avtal med de stora kedjorna. Oftast beroende på Coca-colaexemplet jag nämnde här ovan. Den fria marknaden skyddar sina egna vinster och har ingen lust att granskas ingående. I slutändan blir våra val allt enklare att göra, det finns helt enkelt inga alternativ. Så nästa gång du handlar på konsum och försöker hitta dina Bonduellemajsburkar och bara hittar coops egna märke kanske du ska tänka efter innan alla våra val försvinner.