TV-spel. Skräck. Varför? Jo,

Alla har vi våra favoriter. Det spelar ingen roll om det handlar om musik eller film. Eller mat. Det är så självklart att man inte ens behöver säga det.

TV-spel har lett mig in på plattformsspel. Då första Doom kom gillade jag det, men jag var inte helt frälst. Flera spel senare var jag fortfarande fast i rollspelsträsket. Final Fantasy 7 är en milstolpe.

Men. Det finns en genre som jag haft en så stark koppling till att den nästan är som en del av mig. Skräckgenren. Jag har alltid varit ett fan var det obskyra och lustfyllda vansinnet. Det ger lite mer motstånd, det ger mig några anledningar att tänka till - och framför allt, det ger mig en känslofylld upplevelse.

Då jag spelade igenom Sillent Hill, ettan, en gång i tiden, minns jag att jag inte klarade av att spela mer än 30 minuter i sträck. Sen var jag tvungen att tända ljuset i min lilla etta på Vallmovägen, Västerslätt i Umeå. För att lugna ner mig. Dricka en öl eller någon liknande. Sen, tillbaka in i mardrömmen.

Som jag älskar det!

Den känslan har jag bara upplevt ett fåtal gånger efter det. Doom 3 gav mig panik och en kvart i taget var max. Nu senast är det Dead Space-serien som jag skrev om, som skakat om mig.

Och, så är det. Spel skrämmer mig inte. Jag kan hoppa till om det kommer en oväntad sekvens någonstans. Men, rädd? Nej. Jag har fått höra att F.E.A.R ska vara bra, men jag har inte haft tid att prova det. Det kommer, var så säkra!

Samma sak med Sillent Hill-spelen som hunnit komma medan jag haft en spelpaus. Downpour och Homecoming står på listan. De skall svettas igenom, var så säkra!

Så vad är det som gör dessa spel så bra? Känslan av att aldrig ha nog med ammunition. Mörkret. Jag lovar er, då man upptäcker att radion som varnar för fiende i Sillent Hill fungerar dualistiskt - de hör också radion. Då stönar man lite. Eller då alarmet börjar ljuda och väggarna blir rostiga - känslorna är dyra! Njut. Doom 3 hade en genial feature, där man inte kunda ha sitt vapen samtidigt som man hade ficklampan. Alltså. Att byta vapen, då man skiter ner sig, och råkar trycka en gång för mycket, så man försöker döda sin antagonist med att slå den med ficklampan... Ni hör ju.

Dead Space har för övrigt några roliga triviala fakta. Huvudkaraktären Isaac Clarke har fått sitt namn från Isaac Asomiv, och Arthur C Clarke. En av karaktärerna i Dead Space 2 heter Howard Phillips. Ja. Ni ser ju!

Jag siktar på Mass effect nu dock. Rollspel är lika fängslande då det fungerar.