Ronnie Sandahl och konspirationer

Ronnie Sandahl på Aftonbladet är en journalist jag satt ett par frågetecken runt. Han är även författare till boken ”Vi som aldrig sa hora”, jag är dock inte helt säker på titeln.

Hur som helst skriver han krönikor i ovannämnda tidning. Han har ett författarspråk, färgat av en tonårings ångest. Det är absolut inget fel i hans sätt att skriva, men det han skriver är ofta väldigt ytligt och tyvärr, korkat. Det som inte handlar om relationer alltså, för relationer kan ingen vara expert på, och endast de som tar sig tid att reflektera kan lära sig något av dem. Jag är helt färdig med mina relationstankar och slutsatser, och kanske kommer de någon till gagns igen.

Nå, till saken: han kommenterade konspirationen kring månlandningen med följande ord (någotsånär): De såg ju tv-bilderna.

Ridå.

Det våran kära Ronnie inte tänker på är att det pågick ett kallt krig under den perioden. Ett krig som i början av 60-talet ägdes av Sovjet, efter USA:s misslyckade invasion av Kuba (grisbukten) och efterhalkning i rymdkapplöpningen. Allt detta ändrades efter Sovjets äckliga agerande under Pragvåren, och Che Guevaras tragiska död.

Jag säger inte att månlandningen inte inträffade, jag säger bara att det finns andledning att ifrågasätta den. Väljer man att blint tro på allt som makten säger kan man bli ilurad vad som helst. Massförstörelsevapen, kved hela världens bombhöger inför Irakinvasionen, och vi såg ju alla vad det handlade om: pengar, olja och en nödvändig fiende, för att kunna motivera upprustning av militären, och lagstifta om mindre friheter för medborgarna. Sånt som bombhögern gillar alltså. Det går inte att förneka med facit i handen.

Så, kan han, Sandahl lära sig något? Ja, om han släpper ångesten och släpper in lite kritiskt skådande av alla nyheter, inte bara de flummiga. Jag brukar tycka att han är ganska kul att läsa annars.