Sonisphere

Jag var på festival under förgående helg. Sonisphere, med band som bland andra Metallica, Machine Head, Meshuggah med flera.

Jag har blivit för gammal och bekväm för liv på festivaler. Jag saknade en egen stol och en säng och utrymme. Det fann inte gott om gott om utrymme kan jag säga.

Men det var givetvis en underbar upplevelse ändå. Per, chefen i http://www.myspace.com/ilovegoatsodomizer Han vann dessutom biljetten, så det var gratis. Mycket trevligt!

De band jag ville kika på är de jag nämnt här ovan, men jag passade givetvis på att beskåda de andra grupperna. Det var ju i och för sig svårt att missa dem då scenerna (det var 2) i princip var synlig från hela området. Om man inte irrade iväg… Vilket jag gjorde, ett par tio gånger.

De band jag bara passade på att se var Cradle of filth, Lamb of God och… De band jag inte såg, missade jag på grund av att man måste sitta ner ibland. Jag hörde dock på dem, och spelade de på den stora scenen kunde man alltid nöja sig med att glo på storbildsskärmarna.

CoF är ett ojämnt band. Jag gillar ett par av deras låtar, men då de har en sångare som verkar ha ackord på att låta som en tekokare betackar jag mig. Det är inte ett dåligt band, men det stör som satan. Hela tiden. Mitt i ett svängigt, ösigt riff: piiiiiiiiiip - hela jävla tiden! Sen var det bara trummorna - och pipet - som hördes. Bajs.

Lamb of god har jag sett förut. Jag är dock ganska mätt på denna typ av metal. Det är bra, tight och aggressivt, men det svänger inte. Jag kanske var för oengagerad, jag har inte hört dem på skiva, bara sett dem spela. Innan denna gången var det tillsammans med Slayer och In Flames på deras Unholy Alliance turné. Jag gillar dock sångaren. Han är bra som frontman.

Mastodon missade jag helt. Jag drack öl och Jäger. Det lilla som hördes var ok. Men jag hade tankarna på annat håll.

Meshuggah är sepebra. Har man inte sett/hört det är det omöjligt att förstå. Man glider liksom in i ett vakuum då de spelar. Ibland är det jobbigt, men det är alltid galet.

Machine Head var hela anledningen till att jag ville följa med Peppe då han sa att han vunnit billjeter till festivalen. Deras två senaste skivor är tiopoängare, även om "The Blackening" är den starkare tiopoängaren av de två. De har helt klart återskapat sig själva sen de droppades av skivbolaget. Musiken drar åt thrashhållet och de har slutat att skämmas för det. Då har de dessutom lyckats med något som inte ens Metallica lyckats med sen ”Master of puppets”, nämligen att göra episk och aggressiv musik. Att Testament kan det orkar jag inte ens nämna.

Machine Head har gjort ett så jävla starkt album med ”The blackening” att de varit på turné i 2.5 år. Det är inte flugskit. Detta var deras 300 spelning på den här vändan, vilket märktes i låtblandningen. De varvade låtar från de första två skivorna och de senaste två. Jag, och ett par låtar från ”mellanskivorna”, och öste på för fullt. Frontmannen Rob Flynn är en utmärkt underhållare och han ägde scenen och publiken. Hade bara ljudet, eller snarare mikrofonen, varit påslagen, hade detta varit extatiskt. Nu missade man det fina partiet i Halo, och man hörde fan knappt nånting av den (sången) överhuvudtaget. Trist på en så jävla bra spelning. Är det andra eller tredje gången de är i landet med Metallica på ett år? Coolt är det i alla fall.

Metallica. Ett av mina gamla favoritband har tyvärr gått och blivit kopior av sig själva. Jag älskar detta band, men det börjar bli enahanda. Visst är det många artister som lever på gamla meriter, och gör det med rätta; vem fan kan göra mästerverk efter mästerverk? Ska man dra paralleller till andra band är det bara AC/DC och Iron Maiden jag kommer att tänka på. Visst, jag är inget megafan av de grupperna, men jag gillar dem båda. De har gjort musik som jag håller som fantastisk, även om mitt hjärta slår hårdare för andra artister.

Dagens föreställning lämnar två bestående intryck, det ena är att sångaren James känns nyfrälst, vilket aldrig är bra. Plus att Lars Ulrich spelar som en kratta. Jag brukar försvara honom då hans bankande kommer på tal, jag menar, det svänger ju. Men då måste man i alla fall spela svängigt. Detta var på gränsen till totalt jävla mörker, och då menar jag inte Skellefteåpågarna. Pinsamt!

Jag är dock inte den som är den. Jag gillar Metallica, och de körde en massa bra låtar från sin långa och hittskapande karriär. De nya låtarna känns inte så roliga. Men det kanske tar sig, jag äger inte ens skivan. Mest beroende på den situation jag var i då den kom. Totalt utfattig. Jag har bara inte tagit tag i det.

Allt som allt en bra spelning, där något krånglade för alla artister.

De jag inte nämner är inte värda att nämna.