...är en lögnaktig statlig institution inrättad av Göran Persson. De skulle informare om judeförföljelsen, vilket var ett initiativ som inte borde reta någon, om man bortser från att staten inte skall syssla med propaganda. Det är skolan som skall lära oss det som faktiskt hände, inte Göran Persson. Eller Fredrik Reinfeldt, eftersom att han gav dem i uppdrag att informera om kommunismen då de vann valet 06-.
De hade en bespottad utställning som fick hela seriösa historieforskarsverige att gå i taket på grund av de felaktigheter de stoltserade med.
Motbilder skriver om det.
Mina tankar om Levande historia är nog ganska kända. Spräng skiten i luften! Först blev jag varse att de vägrade nämna förföljelsen av palestiner i Israel. Nu fick jag höra det Hampus skrev om (motbilder). Vad är kriterierna för att få jobb där, egentligen? 1:a (oj nu blev det gammalt, numera heter det jävligt: icket godkänd) i historia? Privat kompis med Reinfeldt? För inte är det seriositet angående ämnet historia.
lördag 6 november 2010
Sälj din fitta, sälj din kuk, sälj ditt anus - allt för en fri makrnad. Liberalismen FUCK OFF
Jag flummade iväg i mitt inlägg som handlade om språket och hur det används som redskap för att styra folket. Jag kom in på ett ämne som egentligen förtjänar väldigt mycket mer utrymme än vad jag gav det - nämligen prostitution, samt några konkreta tankar runt det.

Äkta liberalism
Hanna Wagenius, författare till texten man kommer till om man klickar på namnet, är en riktig fårskalle (och givetvis centerpartist), ursäkta mitt språk. Jag frågade henne lite om synen på sex i hennes blogg en gång, och fick väl ungefär de svar som hon ger i texten, men med färre ord. Hon säger att hon skulle stötta sitt barn - hon har inga egna barn, föga förvånande – om de valde att bli prostituerad till vardags. Grattis Hanna. Det är starkt att stå upp så för sin dogmatiska ideologi, för vilket annat resonemang skulle kunna leda till önskan att stå bakom sin dotter/son horan, än dogmen om en helt avreglerad värld (läs marknad, hon är trots allt extremt nyliberal) där allt styr sig självt? Johan Norberg måtta jubla i sitt nyliberala palats (för närvarande omdöpt till idehistorikernas pallats, kanske). Vi ska leva efter mr Norbergs måtto: lär er att älska krisen!
Nå. Igen. flumma inte iväg…
Hannas tankar måste ju dock passa in i vårt samhälle, eller hur? Mina frågor, som jag inte fick ett tillfredsställande svar på, var: hur blir det med en kvinna som tackar nej till jobbet som hora, och hon går på a-kassan, blir hon av med ersättningen då? Får kvinnan själv välja vad hon ska utföra, eller kommer det att finnas en arbetsplan? Sätt priset av marknaden, eller skall det vara monopol (jag vet, hon får klåda av dylika ord, men det handlar om sex, jag vill fan veta vad man ska betala och för vad)? Det känns givet att fråga vilket fack de ska tillhöra…
Hanna påpekade att hon vore en dålig mor om hon inte tillät sitt barn att prostituera sig.

Boken. Knark, sex och svart arbetskraft. Som en personalfest på timbro
En diskussion om ämnet gav mig den snyggaste avsnoppningen. Bloggerskan från bloggen radiogirl sa något i stil med att den dåliga modern nog snarare var den som stöttade sin dotter i ett så pass självdestruktivt yrke som prostitution. Jag lägger in en brasklapp här med en pil mot Nina Hartley, en kvinna jag kom i kontakt med i boken Pengar som gräs (sex droger och svart arbetskraft), som jag skrev om nyss. Nina Hartley är en av de få kvinnor som gillar sitt jobb som sexförsäljare. Hon säljer sin sex i filmer - jag tror dock att fröken Hartley är ett unikum.
Man kan diskutera vad de är som gör sexualiteten så utsatt, eller man ska diskutera det. Men just nu finns ingen flykt från den kristna grund som våra värderingar trots allt vilar på – sex ska gömmas, sex är skamfyllt - då är det inte ok att sälja sex. Den syn vi har på sexuell intimitet gör att vi skuldbeläggs å det grövsta av oss själva och vår omvärld. Tills vi kommit till klarhet med det problemet bör vi trycka upp dårar som Johan Norberg samt Hanna Wagenius mot väggen och tvinga dem att öppna sin trångsynta ögon. Kanske kan vi få dem att älska varandra, gifta sig alltså, sen frågar vi om Johan tycker att det är en bra idé att Hanna börjar sälja sig på gatan. Sen frågar vi hur vi tror att en kvinna eller man som sålt sex tas emot av en förmodad partner. Kommer det att ligga någon hund där? Kommer Hanna att kunna ge gärnet i sängen eller kommer hon att vara hämmad?
Det bekväma med att vara liberal är att man inte behöver hålla sig till verkligheten, för ingen tror väl att Johan Norberg skulle älska finanskrisen om den kostade honom hans arbete, hem och familj (som ni vet kan dålig ekonomi ha inverkan på relationer), och inte tror någon väl på riktigt att Hanna skulle låta sitt framtida barn sälja sim kropp åt kåta svin som inte ids anstränga tillräckligt för att få en människa intresserad… Jag säger som bloggen Knapsu: då ljuger du, Hanna!

Äkta liberalism
Hanna Wagenius, författare till texten man kommer till om man klickar på namnet, är en riktig fårskalle (och givetvis centerpartist), ursäkta mitt språk. Jag frågade henne lite om synen på sex i hennes blogg en gång, och fick väl ungefär de svar som hon ger i texten, men med färre ord. Hon säger att hon skulle stötta sitt barn - hon har inga egna barn, föga förvånande – om de valde att bli prostituerad till vardags. Grattis Hanna. Det är starkt att stå upp så för sin dogmatiska ideologi, för vilket annat resonemang skulle kunna leda till önskan att stå bakom sin dotter/son horan, än dogmen om en helt avreglerad värld (läs marknad, hon är trots allt extremt nyliberal) där allt styr sig självt? Johan Norberg måtta jubla i sitt nyliberala palats (för närvarande omdöpt till idehistorikernas pallats, kanske). Vi ska leva efter mr Norbergs måtto: lär er att älska krisen!
Nå. Igen. flumma inte iväg…
Hannas tankar måste ju dock passa in i vårt samhälle, eller hur? Mina frågor, som jag inte fick ett tillfredsställande svar på, var: hur blir det med en kvinna som tackar nej till jobbet som hora, och hon går på a-kassan, blir hon av med ersättningen då? Får kvinnan själv välja vad hon ska utföra, eller kommer det att finnas en arbetsplan? Sätt priset av marknaden, eller skall det vara monopol (jag vet, hon får klåda av dylika ord, men det handlar om sex, jag vill fan veta vad man ska betala och för vad)? Det känns givet att fråga vilket fack de ska tillhöra…
Hanna påpekade att hon vore en dålig mor om hon inte tillät sitt barn att prostituera sig.

Boken. Knark, sex och svart arbetskraft. Som en personalfest på timbro
En diskussion om ämnet gav mig den snyggaste avsnoppningen. Bloggerskan från bloggen radiogirl sa något i stil med att den dåliga modern nog snarare var den som stöttade sin dotter i ett så pass självdestruktivt yrke som prostitution. Jag lägger in en brasklapp här med en pil mot Nina Hartley, en kvinna jag kom i kontakt med i boken Pengar som gräs (sex droger och svart arbetskraft), som jag skrev om nyss. Nina Hartley är en av de få kvinnor som gillar sitt jobb som sexförsäljare. Hon säljer sin sex i filmer - jag tror dock att fröken Hartley är ett unikum.
Man kan diskutera vad de är som gör sexualiteten så utsatt, eller man ska diskutera det. Men just nu finns ingen flykt från den kristna grund som våra värderingar trots allt vilar på – sex ska gömmas, sex är skamfyllt - då är det inte ok att sälja sex. Den syn vi har på sexuell intimitet gör att vi skuldbeläggs å det grövsta av oss själva och vår omvärld. Tills vi kommit till klarhet med det problemet bör vi trycka upp dårar som Johan Norberg samt Hanna Wagenius mot väggen och tvinga dem att öppna sin trångsynta ögon. Kanske kan vi få dem att älska varandra, gifta sig alltså, sen frågar vi om Johan tycker att det är en bra idé att Hanna börjar sälja sig på gatan. Sen frågar vi hur vi tror att en kvinna eller man som sålt sex tas emot av en förmodad partner. Kommer det att ligga någon hund där? Kommer Hanna att kunna ge gärnet i sängen eller kommer hon att vara hämmad?
Det bekväma med att vara liberal är att man inte behöver hålla sig till verkligheten, för ingen tror väl att Johan Norberg skulle älska finanskrisen om den kostade honom hans arbete, hem och familj (som ni vet kan dålig ekonomi ha inverkan på relationer), och inte tror någon väl på riktigt att Hanna skulle låta sitt framtida barn sälja sim kropp åt kåta svin som inte ids anstränga tillräckligt för att få en människa intresserad… Jag säger som bloggen Knapsu: då ljuger du, Hanna!
fredag 5 november 2010
Filmerna, sexismen: mänskligt
Filmerna. Igen.
Privat sexism.
Är vi mänskliga som skäms?
Ja.
***
Det visar sig att sambon har fått något erbjudande om gratis film från en filmklubb i en månad. Det är en av anledningarna till att vi har haft så bra filmer här hemma ett tag. Då jag hyr, oftast på känsla, kan kvalitén skifta: det kan vara dåligt och uselt.
De två senaste filmerna jag avnjutit var riktigt bra.

Idel kända namn?
Farsan kändes bekant, på grund av att det var samma skådespelare som i Jalla Jalla. Den var bra, i alla fall. Rolig. Inte lika rolig som Jalla Jalla, men minst lika pinsam och exakt lika obehagligt realistisk. Filmmakaren Josef Fares har en känsla för att fånga situationer, det kan se krystat ut, det kan se idiotiskt ut, men det är alltid verkligt. Det är dock en feel-goodfilm, så man behöver inte vara oroad för att få något att sova dåligt av. Min kritik riktar sig nog mest mot det faktum att filmen är rätt moraliserande, även om jag inte har problem med tanken att man ska vara ärlig mot sig själv.
Jag tror även att en av mina svenska favoritförfattare fått med en bror i filmen, Khemiri, som skrev den makalösa Ett öga rött, samt Montcore. Lysande böcker. Läs!
***
Farsan kändes bekant, på grund av att det var samma skådespelare som i Jalla Jalla. Den var bra, i alla fall. Rolig. Inte lika rolig som Jalla Jalla, men minst lika pinsam och exakt lika obehagligt realistisk. Filmmakaren Josef Fares har en känsla för att fånga situationer, det kan se krystat ut, det kan se idiotiskt ut, men det är alltid verkligt. Det är dock en feel-goodfilm, så man behöver inte vara oroad för att få något att sova dåligt av. Min kritik riktar sig nog mest mot det faktum att filmen är rätt moraliserande, även om jag inte har problem med tanken att man ska vara ärlig mot sig själv.
Jag tror även att en av mina svenska favoritförfattare fått med en bror i filmen, Khemiri, som skrev den makalösa Ett öga rött, samt Montcore. Lysande böcker. Läs!
Den andra filmen hade jag aldrig valt själv, och det är bland annat därför jag älskar min tant, hon kompletterar mig! Coco Chanel var ett namn jag hört i periferin, som jag vagt förknippade med mode eller parfym eller smink – typiskt tjejgrejer alltså, sexistiskt nog. Det var bara att stirra in i megatv-n och förundras. Jag kritiserar ofta kommersialiserad kultur, men man ska veta att jag är en gigantisk konsument av densamma. De flesta filmer jag ser är gjorda i eller av Hollywood, många böcker jag läsa är hypade bortom förståndets gränser o.s.v., just det kan vara en anledning till att jag faktiskt uppskattar andra kulturyttringar också, det ena utesluter inte det andra, typ.
Den här filmen, Coco livet före Chanel, var fransk, vilket märktes. Den är inte gjord efter den något uttjatade amerikanska malen. Filmen tilläts beröra, och jag var tvungen att blunda vid ett par tillfällen. Människor och deras beteenden…

Audrey, tuff som satan!
Jag gjorde också en reflektion angående just det. Mer om den sen.
Filmen var bra. Mycket bra till och med. Audrey Tautou, från Amelie från Montmartre bland annat, är lysande som Coco – inte för att jag vet någonting om hur hon var på riktigt, men det känns äkta i alla fall.
Amelie från Montmartre är för övrigt en film som alla ska se, romantisk fantasy i fransk miljö. Pinsam för idioter som mig, men också varm och busig. Perfekt beskrivning av den filmen skulle jag vilja påstå.
* * *
Ja. Min slutsatts, 100 000kronors svaret. Då jag ser filmer, och måste ta bort fokus från tv-rutan, beror det alltid på någon människa som gör något helt naturligt, men personen gör det med den oöverträffliga dumhet som bara människor klarar av. Det kan vara därför jag drar mig till filmer där människan inte är viktig, där kulisserna drar bort fokus från det människotillverkade vansinnet. Det känns som att många kan känna igen sig i en sådan beskrivning. Kan det bero på att vi känner igen oss själva i dårskaperna?
Privat sexism.
Är vi mänskliga som skäms?
Ja.
***
Det visar sig att sambon har fått något erbjudande om gratis film från en filmklubb i en månad. Det är en av anledningarna till att vi har haft så bra filmer här hemma ett tag. Då jag hyr, oftast på känsla, kan kvalitén skifta: det kan vara dåligt och uselt.
De två senaste filmerna jag avnjutit var riktigt bra.

Idel kända namn?
Farsan kändes bekant, på grund av att det var samma skådespelare som i Jalla Jalla. Den var bra, i alla fall. Rolig. Inte lika rolig som Jalla Jalla, men minst lika pinsam och exakt lika obehagligt realistisk. Filmmakaren Josef Fares har en känsla för att fånga situationer, det kan se krystat ut, det kan se idiotiskt ut, men det är alltid verkligt. Det är dock en feel-goodfilm, så man behöver inte vara oroad för att få något att sova dåligt av. Min kritik riktar sig nog mest mot det faktum att filmen är rätt moraliserande, även om jag inte har problem med tanken att man ska vara ärlig mot sig själv.
Jag tror även att en av mina svenska favoritförfattare fått med en bror i filmen, Khemiri, som skrev den makalösa Ett öga rött, samt Montcore. Lysande böcker. Läs!
***
Farsan kändes bekant, på grund av att det var samma skådespelare som i Jalla Jalla. Den var bra, i alla fall. Rolig. Inte lika rolig som Jalla Jalla, men minst lika pinsam och exakt lika obehagligt realistisk. Filmmakaren Josef Fares har en känsla för att fånga situationer, det kan se krystat ut, det kan se idiotiskt ut, men det är alltid verkligt. Det är dock en feel-goodfilm, så man behöver inte vara oroad för att få något att sova dåligt av. Min kritik riktar sig nog mest mot det faktum att filmen är rätt moraliserande, även om jag inte har problem med tanken att man ska vara ärlig mot sig själv.
Jag tror även att en av mina svenska favoritförfattare fått med en bror i filmen, Khemiri, som skrev den makalösa Ett öga rött, samt Montcore. Lysande böcker. Läs!
Den andra filmen hade jag aldrig valt själv, och det är bland annat därför jag älskar min tant, hon kompletterar mig! Coco Chanel var ett namn jag hört i periferin, som jag vagt förknippade med mode eller parfym eller smink – typiskt tjejgrejer alltså, sexistiskt nog. Det var bara att stirra in i megatv-n och förundras. Jag kritiserar ofta kommersialiserad kultur, men man ska veta att jag är en gigantisk konsument av densamma. De flesta filmer jag ser är gjorda i eller av Hollywood, många böcker jag läsa är hypade bortom förståndets gränser o.s.v., just det kan vara en anledning till att jag faktiskt uppskattar andra kulturyttringar också, det ena utesluter inte det andra, typ.
Den här filmen, Coco livet före Chanel, var fransk, vilket märktes. Den är inte gjord efter den något uttjatade amerikanska malen. Filmen tilläts beröra, och jag var tvungen att blunda vid ett par tillfällen. Människor och deras beteenden…

Audrey, tuff som satan!
Jag gjorde också en reflektion angående just det. Mer om den sen.
Filmen var bra. Mycket bra till och med. Audrey Tautou, från Amelie från Montmartre bland annat, är lysande som Coco – inte för att jag vet någonting om hur hon var på riktigt, men det känns äkta i alla fall.
Amelie från Montmartre är för övrigt en film som alla ska se, romantisk fantasy i fransk miljö. Pinsam för idioter som mig, men också varm och busig. Perfekt beskrivning av den filmen skulle jag vilja påstå.
* * *
Ja. Min slutsatts, 100 000kronors svaret. Då jag ser filmer, och måste ta bort fokus från tv-rutan, beror det alltid på någon människa som gör något helt naturligt, men personen gör det med den oöverträffliga dumhet som bara människor klarar av. Det kan vara därför jag drar mig till filmer där människan inte är viktig, där kulisserna drar bort fokus från det människotillverkade vansinnet. Det känns som att många kan känna igen sig i en sådan beskrivning. Kan det bero på att vi känner igen oss själva i dårskaperna?
torsdag 4 november 2010
Defiance, beyond recognition, thrash, bay area... DO IT!

avdammat...
Defiance, Beyond recognition
Det här gamla thrashbandet släppte tre skivor back in the days. De har släppt en ny skiva nu, men jag har ännu inte fått den, jag ska stämma någon. Ok, jag har inte betalat ännu, men skivan skulle ha varit min för någon månad sedan… Mot betalning, givetvis.
De gjorde alltså två skivor förutom denna, och jag måste säga att, huvva vilka skitplattor det är. Inte denna då. Här peakade bandet och gjorde thrash som berörde. Musikaliskt ligger bandet väldigt nära Testament, sången är inte lika bra, men Chuck är kingen, det här är bara jävligt bra, vilket inte är kattskit.
Jag vet att sångaren gick vidare till något nu metalband som hette Skinlab.
Men det ändrar ju inte det faktum att Beyond recognition är en perfekt Bay areaskiva. Mina favoritspår är aggressiva the killing floor, lugna och obehagliga Perfect nothing. Insida looking out är också jävligt skön med sina förvridna harmonier.
Just det är bandets styrka, de spelar hårt och ganska tekniskt, men det som lyfter skivan är disharmonierna - speciellt då sångaren flyter på tonerna, just på gränsen till vad som är tillåtet, där skapas magi.
Texterna på denna skiva är av bäste thrashkvalité, allt är givetvis inte bra, men texten till låten perfect nothing är inget annat än poesi.
Då den här skivan bestämmer sig för att vara mindre bra är den ändå inte dålig, och då skivan bestämt sig för att rocka, då rockar den fett! Gillar ni thrash metal, har ni en pärla att upptäcka i Beyond recognition. Ni kan skippa Void terra firma och product of society, mest för att ljudet förstör alla möjligheter att njuta av musiken, men framför allt för att den här skivan är allt ni behöver.
Jag återkommer om deras nya skiva.
Thrash ’em all!
onsdag 3 november 2010
Du sköna nya idioti
På väg till musiken. Så här kan det se ut i Väsby. Så det så.
Jag har ett problem med det svenska språket. Inte för att jag är dyslektiker, utan för att jag anser att det utnyttjas av ondskan själv – förvräng språket tills vi inte känner igen det; förvräng språket tills de ord vi använder, i all sin menlösa prakt, egentligen är dödsdomar på halva jordens befolkning.
Att man byter namn på städare till lokaltekniker, eller sanitärsproffs – eller varför inte brödbitsprofessor – säger mer om själva sysslan än något annat. Vad är det för fel på att vara städare? Eller diskare? Om de människorna skäms för sina jobb kanske problemet inte är hur man uttalar jobbet utan snarare jobbet i sig. Kanske, jag vet inte…
Att man väljer att kalla massmord för militär intervention, eller något annat meningslöst, tar inte bort dödligheten för de som bombas, de kommer att få sina lemmar avslitna och sina liv avslutade, lika fördömt. Ingen bryr sig, för vad är egentligen ”pogrom”? Fint ord, massmord…
Jag är säkert inte ensam att tänka på 1984 och deras speciella språkbruk. Förbjud ord som kan kännas kraftfulla och mana till tanke. Tankar är farliga. Det tycker våran egen verklighets höger också. Därför försöker de kidnappa ord som betyder något: solidaritet, rättvisa, frihet och så vidare, arbetarparti är ett ord de skändat och dragit i smutsen. Ord som i en borgares mun inte betyder någonting, devalveras och tappar sin rätta betydelse; frihet handlar helt plötsligt om rätten att utnyttja svaga människor; solidaritet handlar, hux flux, om något man skall ha höginkomsttagare sinsemellan; rättvisa handlar om rätten att göra vad man vill utan att ta hänsyn till annat eller andra.
Vem ska stoppa det? Bonnierkartellen äger en stor del av det svenska ordet, de står på högerns sida.
Debatten som pågår just nu om Arkelsten, eller vad hon nu hette, BPmoderaten, är extremt intressant. För sådant som var belagt med politisk död för 30 år sedan, leder idag till solidaritet med fusket – Arkelsten är ju oskyldig, hon har ju inte brutit mot någon lag… - det faktum att hon har låtit sig ta emot pengar från ett företag som skulle betala dyrt för att få bra reklam, typ av en politiker, har inte med saken att göra. Det kommer snart ett nytt ord på det. Blodspengar blir reseslant…
Tänker man: vem skall ge pengar till de fattiga så att deras frågor kan belysas, är du bara kommunist. Då kan man skaka på huvudet och himla med ögonen, trots att man har så fel att hjärnan flytt fältet för länge sen…
Rasism heter numera invandrarkritik, och som min sambo brukar påpeka: Ali Esbati konstaterade att suicidal/självmordbenägen förmodligen kommer att heta självkritisk inom ett år, det känns inte omöjligt. Illa.
***
Arkelsten kan ta jobbet som hora, som hennes allianssyster Hanna Wengelius-någonting tycker ska legaliseras. Att hora, sälja sex, kommer snart att heta något annat. Underlivsintervention?
Min fråga till Hanna - som har ställts - var om man skulle bli av med a-kassan om man tackade nej till att visa fittan för pengar, bemöttes med ett otroligt obegåvat argument. Folk blir självkritiska för mindre.
Åt helvete!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

