tisdag 27 januari 2009

Mer böcker läst

Dan Brown, Gåtornas palats

Eftersom jag har läst tre av hans andra böcker, och ändå trots allt haft kul medan jag har gjort det, köpte jag ännu en. Jag visste att det skulle vara förutsägbart, det är hans signum. Men samtidigt lägger han fram en massa information som faktiskt är kul att ta del av. Han har för vana, verkar det som, att försöka överträffa sig själv i kunskap om det område han skriver om. Läs bara ”Da Vinci-koden”, ”Änglar och demoner” eller ”I cirkelns mitt”, så förstår ni vad jag åsyftar. Han tar erkända fakta och stöper om dem till en fartfylld kamp, mot klockan oftast. Problemet med hans böcker är att de är lite väl intetsägande; i och med att vändningarna i handlingarna oftast är så halsbrytande, blir överraskningarna inte särskilt överraskande, på ett tråkigt sätt.


Denna har jag förstått var hans första bok av dem som nu översatts till svenska, efter den monumentala succén med ”Da Vinci-koden”. Det låter ju rimligt att försöka göra sig en hacka på sånt som redan finns. Så funkar det för musiker också. Ingen är förvånad. Handlingen är baserad mitt i USA:s säkerhetstjänst, och är väldigt centrerad runt datorer. För er som kan sånt kan det kanske kännas antingen nostalgiskt, eller föråldrat att läsa om teknik från år 2000. För mig är det bara som vilken science fiction som helst. Jag känner dock igen vissa uttryck Algoritmen tillexempel.


Han rör vid ett känsligt ämne, som borde vara hur inne som helst, då de i princip talar om en internationell datasäkerhet (tänk: FRA). Alla som kan läsa vet att USA redan avlyssnar all trafik de kommer över, det har pågått i snart 20 år. Här behandlas detta tämligen intressanta ämne, han moraliserar inte så mycket att det bör skrämma bort någon, och han försvarar båda sidorna med skicklighet.


Så, jag tycker att man kan läsa denna bok. Det är en snäll och larvig bok, som ibland hettar till. Man ser dock en tendens. Han är MER Hollywood i sina upplägg nu, än då denna bok skrevs. Man SER filmscenerna då man läser hans böcker, på gott och ont. En av anledningarna till att jag blev så pass besviken över FILMEN ”Da Vinci-koden”, den borde blivit bättre. Den hade förutsättningarna.

Inga kommentarer: