Jag brinner för musik, litteratur och filmer så klart. Ja, lite sport även. Björklöven närmare bestämt. Till fotboll måste jag ha öl. Mycket öl - tråkigare sport får man leta efter.
Men jag får aldrig diskutera dessa underbara fenomen eftersom att jag alltid stoppas av dåraktiga händelser i denna, numera värsta av världar. Är det inte folkmord, är det förtryck. Är det inte förtryck är det mobbing. Eller varför inte en miljöskandal, eller rasism? Det smäller högt i min bok det med.
Här ville jag skriva om någon underbar dystopisk berättelse; flumma runt lite angående likheter mellan de dataspel som slagit i min dator och de böcker jag läst. För att sedan dra upp de filmer som behandlar detta underbara ämne. Underbara för att det får mig att tänka till, och för att de målar upp en bild av världen som man faktiskt kan lämna då man slår igen boken, stänger av spelet/filmen, eller vad man nu gör. Verkligheten stängs inte av.
Eller varför inte fundera lite kring Björklöven och diverse konspirationer. Där kan man hitta mycket intressant att syna.
Men det händer allt som oftast någonting i verkigheten som överträffar dessa dystopier. Vi tycker synd om oss själva då vi inte har råd med det nyaste sminket, skivan, filmen, kläderna accessoarerna, eller vad fan som helst. Men vi har rinnande vatten. Våra barn blir inte sprängda av våran regering.
Våran regering är förvisso också ett ämne för diskussion. En diskussion jag gärna för, men helst hade sluppit. Borgarna är ett mysterium för mig; jag förstår hur de tänker, men det gör det bara värre: antingen är de naiva eller vansinniga. Hjälp? Man kan inte, med en fot i verkligheten och resten av kroppen i the matrix, komma med nyktra betraktelser. Säger man att man är för individen kan man inte ta bort alla rättigheter för densamma. Det går inte. DET GÅR INTE! Är man för frihandel kan man erkänna det, och de effekter som giriga företagare föder. Erkänna de offer man väljer att blunda för, och i och med det också i det tysta accepterar.
Det går inte. Det jag vill skriva om blir inte det jag måste skriva om. Det går inte. Det går inte att blunda då jag ser människor utnyttjas, människor som inte gjort något fel, annat än att de blivit födda, kanske med fel hudfärg, eller med en religion hon inte själv fått välja. Jag kan inte. Musiken får ta ett steg tillbaka. Litteraturen får vänta. Filmerna, sporten, allt det roliga i livet, det får backa.
Man får nämligen inte blunda för övergrepp. Då blir det det jag måste skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar