En högeraktivist skriver i SvD att det är synd om de barn som måste tillbringa hela (!!!) sin barndom på förskolan. Sen tar kvinnan i ordentligt - och eftersom att det inte går att svara direkt i tidningen måste jag svara här – hon säger att svensken börjar inse att det finns alternativ till välfärden; hon tar upp problem med våld och nämner i vaga ordalag (får jag förmoda) ihjälsparkningen av Richardo Campogianis . Sen pratar hon om det allt fattigare utbud för ungdomar på deras fritid.
Hon säger givetvis ingenting alls om att den utveckling som pågår är en högervridning av den svenska politiken och att alla nedskärningar har varit ett steg på den högra handens stig. Klart att folk börjar klaga då allt blir sämre; givetvis är inte välfärdssamhället nödvändigt för alla ungdomar, men det är ett måste för en stor del av dem. Då jobb och karriär tar upp en stor del av våra liv blir givetvis fritiden lidande - den fritid som föräldrar kanske skulle kunna investera i familjen och i sina barn.
Detta är givetvis ”vänsterpropaganda”, men till skillnad från den mesta propagandan från högern är den verklighetsbaserad och förankrad i den värld vi faktiskt lever i; alla har inte samma möjligheter, men vi måste inte beröva de som har det sämst på alla tillgångar och möjligheter.
Välfärdssamhället skall inte ta över våra liv, som borgarna verkar tro: att vi kommer att suga i oss socialbidrag och skita i allt ansvar. Men det måste finnas där om vi behöver det. Att låta människor svälta eller bli hemlösa är bara äckligt, det finns medel för att hindra detta. I statlig regi. Vi ser ju vad som händer då kapitalister får härja fritt med kapitalismen. Något som många varnat för, men blivit beskyllda för spridning av denna förkastliga ”propaganda”. De som skrikit högst om ”vänsterns farliga varningar” är föga förvånande de medier som styrs av högern.
Vad är egentligen propaganda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar