söndag 27 april 2008

Om religion

Religion är en fråga som varit på tapeten flera gånger de senaste åren. Jag är inte religiös. Inte det minsta, men jag förstår att man kan välja den utvägen, eftersom att den är enkel; den svarar på de flesta stora frågorna, och det är ju en bekvämlighet man inte alltid är bortskämd med. Douglas Adams elektriska munk hade varit perfekt för oss icketroende!


Problemet, som jag ser det, är att religion är väldigt inskränkt, och det skapar ofta ett ”vi mot dom” som utnyttjas av politiska ledare världen över. Det spelar ingen roll om det är någon av kristendomens alla grenar, eller judendomen, eller islam eller vad fan du än väljer. ”Är du inte med oss, är du emot oss.” Som en viss dumjävel i USA sa innan han startade det som han VILLE kalla för ett nytt korståg.


Jag tycker att grundtanken med de flesta religioner är vacker. Det brukar handla om hur viktigt det är med kärlek, och det är alltid bra. Men då de i nästa mening säger att viss kärlek INTE är bra har jag tappat förtroendet. De flesta religiösa skrifter skrevs för flera tusen är sedan, och är så daterade att mjölk från 1926 känns fräschare. Att det dessutom är rena lögner blandat med bara ett uns av sanning, gör inte saken bättre.


Folk får tro på vad de vill, enligt mig. Gränsen går där tron dömer en människa till lidande. Som med politik måste man få tycka vad man vill, men samma sak gäller där: så länge du inte skadar någon, har du rätt att tro vad du vill. Den rätten förverkas då du, genom dina handlingar, kränkt en människas värde. Att kalla en massmördare som George W. Bush för dumjävel är inte att kränka, det är att konstatera att det han gör är fruktansvärt. Att kalla en moderat för idiot är larvigt om man inte känner denne. Jag är helt klart larvig. Men det bottnar sig i deras inkonsekventa förmåga att ta ansvar; det är lätt att skylla ifrån sig då man slipper se de människor som drabbas av den ondska man stödjer. Och ja, det är ren och skär jävla ondska att försvara rätten att utnyttja barn eller svaga, bara för att man anser att det är en rättighet.


På samma sätt som det är ondska att i religionens namn försvara mord på grund av ras, kön eller tro.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår vad du menar och håller med. Jag är väl inte religiös precis, men konfirmerad. Förvisso. Jag har alltid gjort min egen tolkning av Gud. Som positiv. Det som Jesus sa, om att vända andra kinden till, om att inte döma, var det inte bra? Det som Muhammed sa, var inte det mesta bra?

Det låter ju som bra i mina öron.

Jag kan då inte tro att Gud skulle fördöma folk. Om det står i bibeln att man ska fördöma, då tror jag att det måste vara ett fel där, en misstolkning. För är inte Gud god?

Nej, det måste ju varit människornas tolkning. Att det använder religionen till deras egna syften, för att bedriva makt och för att exkludera.

Men, det kanske är religionen som den praktiserats av många idioter, som du fördömer?

Fredrik sa...

Jo. Som jag skrev: det finns mycket fint i religioner. Men, det finns lika mycket bajs.

Jag väljer själv att leva efter mottot: var mot andra som du vill att de ska vara mot dig.

Otrevlig och dryg. :D

Och kåt.

Anonym sa...

Hahahahahaha. Nu är jag på väg på dansuppvisning på idun.

Fredrik sa...

Jag har varit på idun. Men det var mer än tio år sedan. Kanske... :D

Anonym sa...

Typ allting i livet är 10 år sen. WEIRD.