söndag 13 april 2008

Bra band och dåliga val

Vissa grupper förstår inte sitt eget bästa. Ta bara Iron Maiden som exempel, de skulle ersätta Bruce då han hoppade av för att begå solokarriär. Iron Maiden är världens största heavy metalband. De skulle kunna ta vilken sångare som helst. De tog den sämsta som fanns att tillgå. Ingen skam skall falla på Blaze, han gjorde vad han kunde och det var inte han som valde in sig i bandet. Nå, det ordnade sig till slut. Och det finns de som hävdar att en del av sakerna de gjorde tillsammans inte bara är dåliga.


Iced Earth är ett annat exempel man kan orda om. De har bytt sångare tvåtusen gånger. Eller fyra (fem) i alla fall. Först hade de en sopa som faktiskt var i samma klass som Blaze. Sen tog de in en kille som var helt lysande. Han fick sjunga på mästerverket ”Night of the stormrider”, deras andra platta. Sen dog bandet i fem år innan comebackskivan ”Burnt offerings” tag dem tillbaka till ”massorna”. En ny sångare hade de också. Skivan var enligt mig ojämn men ganska bra. De fortsatte på inslaget spår, en rad ojämna skivor med denna, mr Barlow, på sång. Peaken kom på ”Something wicked this way comes” där den avslutande låttrilogin var det bästa de presterat sen andra skivan. Det var dock bara tre låtar, resten var i vanlig ordning ojämn.


Efter en massa halvmesyrer till skivor och datumet 11/9 2001, valde sångaren att sluta för att jobba med homeland security. Han kunde gott och väl ha stannat där, för han ersattes av en gammal favorit, Ripper Owen, ett tag i Judas Priest och innan det i bland annat Winters Bane, vars skiva ”Heart of a killer” är kanonbra - hans karriär ligger även som grund för filmen Rockstar - jag blev glad eftersom att sången varit Iced Eaerths akilleshäl under hela deras karriär, och bortser man från fadäsen, ”When the eagle crie” från ”The glorious burden” är det deras starkaste skiva någonsin.


Fadäsen är en vidrig, rasistisk, skitlåt om hur synd om USA det är. Stryk ska de ha.


De följer upp den skiva med att göra en forsättning på de tre låtar som ägde på ”Something…” Kalas med andra ord.


Om det inte var för en sak, Matt Barlow ville komma tillbaka till bandet. Han var uppenbarligen välkommen eftersom att Ripper (Tim) fick gå.


Fakta: Barlow KAN inte sjunga i samma tonläge som Owen, han har inte heller en röst som ens är i närheten, styrkemässigt, av Tim Owen. Så varför kickas han då? Som i fallet Maiden valde de med hjärtat, vilket är helt i sin ordning. Men rent musikaliskt är det en katastrof.


Nu ville det sig inte sämre än att Tim har fått ta över micken i Yngwielägret. Så jag är inte helt missnöjd. Hans nya skiva är på g och jag längtar som fan!


Iced Earth är ett mediokert band igen och mästerverket ”The glorious burden” kommer att förbli en parates tillsammans med ”Night of the stormrider”. Skivan ”Framing armageddon” är lite kladdig; konceptskivor blir oftast det om man skall lägga in allt mellanfjask som behövs. Ingen toppar Queensrÿche!

Inga kommentarer: