Böcker jag läst sen jag skrev det förra inlägget:
Jag brukar, för att hålla koll på vad jag läst, skriva ner det. Det är kul att se i efterhand, och framförallt bra att veta då man ska köpa nya böcker. Jag samlar på böcker. Det är en hobby jag har. Just nu läser jag Bukowski, Kvinnor. Moment 22 står på kök.
Heligt blod, helig gral av grabbarna bakom Dödahavsrullarnas helighet som man kan läsa om här nånstans.
Detta är boken före "Döda..." och handlar om det som sedemera blev Da Vinci-coden. Jag erkänner glatt att jag gilla rinnehållet eftersom att min aversion mot religion är så pass stark. Jag gillar inte, varken ideologier eller religioner där människor utnyttjas för maktens skull. Mer om det senare (jag håller på med en bok av Chomsky nu).
Det som upprör mig mest är inte tesen att Jesus kan och förmodligen fanns på riktigt, men inte som någon slags gudom utan människa och kung (han omnämns ju som Judarnas konung upprepade gångner i bibeln, vilket är lustigt om man man är son till en fattig snickare... Det som berör mig starkast är de historeiförfalskningar som man ser upprepade gånger; jag har kollat igenom motlitteraturen, de böcker som hävdar att detta är bull, för att se vilka argument som används. Döm om min förvåning, eller snarare brist på förvåning då jag ser ett resonemang som för mig till FOXnews. Oftast läser man: Många säger, eller: många anser. Aldrig en källhänvisning eller ens tillstymelse till källkritik. Som det brukar vara då FOX har en nyhet.
Boken är en tes som bygger på ett mysterium i Frankrike som hände för ca: 100 år sedan. Då en av författarna började nysta i det växte mysteriet för att till slut hamna på myten om den heliga gral. Deras tes är ju inte okänd: Maria Magdalena var gralen (Sangreal = kunligt blod) och jesu avkomma bär blodet. Dessutom var han INTE guds son. Vilket många mördade och tystade historiker påpekat. Muslimerna påpekar bland annat att Jesus överlevde och drog till Indien. Andra hävdar att han drog till Egyptien. Jag kan rekomendera boken, den är svårläst på grund av alla jävla namn, men intressant på grund av innehållet.
Bilda dig en egen uppfattning om den största lögnen någonsin, den om Jesus. Vart jag står i frågan kan knappast vara svårt att gissa. Spännande är det dock. Tror jag på boken? Lite, men mer forskning skulle behövas. Problemet är ju att folk är rädda, än idag, för att stöta sig med fel krafter. SATANS SKIT HELVETET! SKÄRPNING! 2007 någon?
Charles Bukowski, En snuskgubbes anteckningar.
Detta var vad som gjorde Buk berömd och skapade hans namn för den större massa, en spalt han hade i en tidning i LA där han orerade fritt utan mening eller mål; personligen tycker jag att detta är det bästa han har skrivit. HÄR kommer man ännu närmare författaren och människan Bukowski, här TAR han mer på saker än betraktar som han gör annars. Det är en lättläst men svart bok. Man får se många obehagliga saker. Och samtidigt ser man författaren klarare på grund av närheten. Chinaski, hans alterego finns inte här. Bara Bukowski. Helt underbart mörkt och ljuvt! Läs denna bok!
Jack Vance, Det sista slottet.
Sci-fi. Lättläst och trevlig. Inte det bästa jag har läst men helt klart underhållande alla 89 sidor. Innehåller de tankeexpriment som jag älskar med denna genre. Bland annat ett om självförsvar som är klockrent. Vilka gränser skall man respektera? Vart går gränsen för vad man rimligtvis KAN göra i självförsvar. Tänkvärt och bra!
Boken handlar om en framtid där människan har flyttat tillbaka till jorden efter en lång tid. De har med sig två folk som arbetar åt dem, mekar och bönder. Slavar under adeln som styr allt. Revolutionen har börjat. Varför? LÄS! Min fråga är: är det en slump att mekarna är ett släkte som är identiska med Borgerna från Star Trek?
Nå, läs! Som sagt.
Detta är boken före "Döda..." och handlar om det som sedemera blev Da Vinci-coden. Jag erkänner glatt att jag gilla rinnehållet eftersom att min aversion mot religion är så pass stark. Jag gillar inte, varken ideologier eller religioner där människor utnyttjas för maktens skull. Mer om det senare (jag håller på med en bok av Chomsky nu).
Det som upprör mig mest är inte tesen att Jesus kan och förmodligen fanns på riktigt, men inte som någon slags gudom utan människa och kung (han omnämns ju som Judarnas konung upprepade gångner i bibeln, vilket är lustigt om man man är son till en fattig snickare... Det som berör mig starkast är de historeiförfalskningar som man ser upprepade gånger; jag har kollat igenom motlitteraturen, de böcker som hävdar att detta är bull, för att se vilka argument som används. Döm om min förvåning, eller snarare brist på förvåning då jag ser ett resonemang som för mig till FOXnews. Oftast läser man: Många säger, eller: många anser. Aldrig en källhänvisning eller ens tillstymelse till källkritik. Som det brukar vara då FOX har en nyhet.
Boken är en tes som bygger på ett mysterium i Frankrike som hände för ca: 100 år sedan. Då en av författarna började nysta i det växte mysteriet för att till slut hamna på myten om den heliga gral. Deras tes är ju inte okänd: Maria Magdalena var gralen (Sangreal = kunligt blod) och jesu avkomma bär blodet. Dessutom var han INTE guds son. Vilket många mördade och tystade historiker påpekat. Muslimerna påpekar bland annat att Jesus överlevde och drog till Indien. Andra hävdar att han drog till Egyptien. Jag kan rekomendera boken, den är svårläst på grund av alla jävla namn, men intressant på grund av innehållet.
Bilda dig en egen uppfattning om den största lögnen någonsin, den om Jesus. Vart jag står i frågan kan knappast vara svårt att gissa. Spännande är det dock. Tror jag på boken? Lite, men mer forskning skulle behövas. Problemet är ju att folk är rädda, än idag, för att stöta sig med fel krafter. SATANS SKIT HELVETET! SKÄRPNING! 2007 någon?
Charles Bukowski, En snuskgubbes anteckningar.
Detta var vad som gjorde Buk berömd och skapade hans namn för den större massa, en spalt han hade i en tidning i LA där han orerade fritt utan mening eller mål; personligen tycker jag att detta är det bästa han har skrivit. HÄR kommer man ännu närmare författaren och människan Bukowski, här TAR han mer på saker än betraktar som han gör annars. Det är en lättläst men svart bok. Man får se många obehagliga saker. Och samtidigt ser man författaren klarare på grund av närheten. Chinaski, hans alterego finns inte här. Bara Bukowski. Helt underbart mörkt och ljuvt! Läs denna bok!
Jack Vance, Det sista slottet.
Sci-fi. Lättläst och trevlig. Inte det bästa jag har läst men helt klart underhållande alla 89 sidor. Innehåller de tankeexpriment som jag älskar med denna genre. Bland annat ett om självförsvar som är klockrent. Vilka gränser skall man respektera? Vart går gränsen för vad man rimligtvis KAN göra i självförsvar. Tänkvärt och bra!
Boken handlar om en framtid där människan har flyttat tillbaka till jorden efter en lång tid. De har med sig två folk som arbetar åt dem, mekar och bönder. Slavar under adeln som styr allt. Revolutionen har börjat. Varför? LÄS! Min fråga är: är det en slump att mekarna är ett släkte som är identiska med Borgerna från Star Trek?
Nå, läs! Som sagt.
Neil Gaiman har skrivit en bok som heter Stjärnstoft. Bra sagobok som påminner om en bok av Clive Barker som jag skrivit om här. Fantasirik och härlig! Jag föredrar Barker eftersom att han känns lite läskigare och min fallenhet för det läskiga är hittils oöverträffad. Boken är dock bra och gillar man Grimms sagor är detta nått att läsa. helt klart.
Ett tag efter jag läst boken såg jag att det skulle bli film av den. Den finns ute nu, och är inte lika bra som boken, utan snarare en hollywoodifiering av en ganska mysig saga. Jag läste även att Barkerboken jag nämner här: "the theif of always", ska bli film. Återstår att se om det blir bra. Boken är dock bra som faan i alla fall.
Noam Chomsky har skrivit en massa böcker om politik och är en hejjare på att visa på hyckleri hos de som styr denna jord. Boken Hybris är en obehaglig läsning av flera anledningar. För och främst är det ganska jobbigt att läsa fakta som är så komprimerad. Sen är det otroligt betyngande att inse hur rövknullade vi faktiskt är. Denna bok handlar om USA och deras utrikespolitik sen andra världskriget (egentligen sen Woodrov Wilson var president); det förefaller mig allt mer märkligt hur människor kan försvara landet i fråga. De är skyldiga till mer terroristdåd och mord än alla andra länder sen andra världskrigets slut. Jag är inte ens säker på att Stalins Sovjet kan hota siffrorna. Hemskt är det.
Vill man ha det svart på vitt, läs denna bok. Alla källhänvisningar finns så ingen behöver undra om herr Chomsky har hittat på det själv.
Isaac Asimov har jag läst mycket av. Så pass mycket att jag gått över till engelska för att få tag på det inte finns på svenska. Novellsamlingen Robot dreams har dock många som jag redan läst på svenska. En av mina favvoriter bland annat och en som jag tycker är ytterst obehaglig. Och en kort versin av roman Den fule lille pojken. Sci-fi blir inte bättre än då Asimov skriver den. Så enkelt är det. Läs!
Efter att ha läst både Da-vincikoden och Änglar och demoner kände jag att Dan Brown kunde få tjänstgöra för ännu en läsning. I cirkelns mitt fanns på pocket billigt så jag slog till. Stilen är densamma som i de tidigare böckerna: mycket information om dylika saker (motorer och teknologi i denna bok) intressant faktiskt - och en handlig som utspelar sig under ett dygn i häpnandsväckande hastighet. Herr Brown skriver böcker för filmtittare. Och en del av hans trick börjar bli tråkiga och förutsägbara. Men jag läste ut den på ett par dagar så visst fan var det spännande. Jag tror jag ska ge honom en sista chans. Det börjar bli lite enformigt faktiskt. Men lättläst. Och spännande. Förvirrande? Lite.'
Noam Chomsky har skrivit en massa böcker om politik och är en hejjare på att visa på hyckleri hos de som styr denna jord. Boken Hybris är en obehaglig läsning av flera anledningar. För och främst är det ganska jobbigt att läsa fakta som är så komprimerad. Sen är det otroligt betyngande att inse hur rövknullade vi faktiskt är. Denna bok handlar om USA och deras utrikespolitik sen andra världskriget (egentligen sen Woodrov Wilson var president); det förefaller mig allt mer märkligt hur människor kan försvara landet i fråga. De är skyldiga till mer terroristdåd och mord än alla andra länder sen andra världskrigets slut. Jag är inte ens säker på att Stalins Sovjet kan hota siffrorna. Hemskt är det.
Vill man ha det svart på vitt, läs denna bok. Alla källhänvisningar finns så ingen behöver undra om herr Chomsky har hittat på det själv.
Isaac Asimov har jag läst mycket av. Så pass mycket att jag gått över till engelska för att få tag på det inte finns på svenska. Novellsamlingen Robot dreams har dock många som jag redan läst på svenska. En av mina favvoriter bland annat och en som jag tycker är ytterst obehaglig. Och en kort versin av roman Den fule lille pojken. Sci-fi blir inte bättre än då Asimov skriver den. Så enkelt är det. Läs!
Efter att ha läst både Da-vincikoden och Änglar och demoner kände jag att Dan Brown kunde få tjänstgöra för ännu en läsning. I cirkelns mitt fanns på pocket billigt så jag slog till. Stilen är densamma som i de tidigare böckerna: mycket information om dylika saker (motorer och teknologi i denna bok) intressant faktiskt - och en handlig som utspelar sig under ett dygn i häpnandsväckande hastighet. Herr Brown skriver böcker för filmtittare. Och en del av hans trick börjar bli tråkiga och förutsägbara. Men jag läste ut den på ett par dagar så visst fan var det spännande. Jag tror jag ska ge honom en sista chans. Det börjar bli lite enformigt faktiskt. Men lättläst. Och spännande. Förvirrande? Lite.'
Ed McBain, Mary Mary.
McBain dog för ett par år sedan, och ingen kan ha varit mer upprörd än jag (nåja); mina favoritskribenter trillar av livspinnen en efter en och det kommer väldigt få nya författare som har lika mycket att säga och samtidigt vara underhållande. Detta är en bok i serien om advokaten Mathew Hope från den fiktiva Florida staden Calusa. Den skiljer sig en del från serien om poliserna i det 87:e distriktet. Men den är underhållande så det förslår, och på sätt och vis mer underhållande. Men det kan bero på att jag läst nästan alla böcker i 87-serien. Det är rätt många och omväxling kan förnöja. Jag hade läst boken förut och uppskatta den. Jag gjorde det denna gång också. Alla borde läsa Ed McBain.
Ed McBain, Spring svarte man, spring för livet.
Den bästa boken av McBain är, enligt mig, Dörrar, och det är varken en 87:a eller en av advokatböckerna. Det är en bok som handlar om en inbrottstjuv och hans liv. Det är en realistisk och trovärdig beskrivning av ett liv som de flesta av oss är väldigt långt ifrån. Denna bok är även den helt fristående från ovannämnda serier. Den handlar om en färgad man från Harlem i New York och vad som händer då han blir oskyldigt anklagad för ett mord han inte begått. Den utspelar sig efter det att han blivit efterlyst av polisen och tar oss genom en värld som bara McBain kan ta oss genom; ingen kan vara så allmänbildad och beläst om de kulturer som frodas inom den amerikanska kulturen som denna författare.
Det finns dock ett problem med denna bok, översättningen. På flera ställen märker man att den både brister i kunskap om den verklighet som skildras och den språkliga skickligheten som behövs. Själva titeln är ett tydligt exempel, den heter ”runaway black”. Då jag läste denna bok vågade jag ta mig fan inte sitta på pendeln och läsa den eftersom att titeln känns så provocerande.
Jag anser att denna bok är ett måste. Är du rasist måste du läsa den. Sen kan du hälsa på mig så att jag får döda dig.
Läs!
Howard Phillips Lovecraft
En ny Lovecraftbok måste man ju bara ha. Visst, jag hade läst merparten av allt som fanns i boken. Men jag håller denna författare som nummer ett; ingen kan fånga en känsla och övertyga sina läsare bättre om att det verkligen är så det ligger till. De plågor och vansinnesfärder genom världar bortom vår vildaste fantasi, vare sig det är ren skräck eller fantasy, är för mig som vatten för en blomma - nödvändigt. Jag har läst allt jag kommit över och även gett mig på att översätta lite av vad han skrivit som inte funnits på svenska. För min egen skull. Jag är verkligen inte en översättare eller språkkunnig på den nivå som krävs. Speciellt inte med tanke på att Lovecraft var ett språkligt geni som bland annat, oskolad, förde korrespondens på latin. Och med de flesta samtida och blivande författare inom genren gotisk skräck och sciencefiction.
Jag kan fortsätta, min beundran är så stor. Men det blir bara löjligt. Han var resultatet av två föräldrars sinnessjukdomar och en viktorians uppfostran, så vidrig som den någonsin kan vara med rasism och tarvlig sexbild. Att gå djupare i denna fascinerande författares liv och arbeten blir ett tvång om man fastnar. Trotts att allt är skrivet på samma sätt.
Marcus Rediker, Pirater, Sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet
Medan vi överösts med piratteman och filmer i genren har vi fått väldigt få informativa källor till vilka de, piraterna, egentligen var. Jag blev överrumplad av en artikel om ovannämda bok i Aftonbladet och skrev ner i mobiltelefonen att detta var något jag skulle läsa.
Boken handlar om piraternas guldålder, en era som varade från 1716 till 1728 typ. Den visar en samling människor som blev behandlade som djur då de slet under vidriga förhållanden, åt dåtidens kungamakter och handelsmän. Det känns igen. Problemet var att på havet kunde de som blivit slagna, fråntagna sin lön av sadistiska kaptener – kanske på grund av att de lemlästats av ett jobb med oerhörda faror? – ge igen.
Piraterna fungerade som en motpol till det klassamhälle de revolterade emot. Där en handelsskeppskaptens makt var absolut, var piraternas ordning demokratins ordning. Kaptenen var vald av besättningen, som den som var mest lämpad att sköta jobbet. Men alla frågor av vikt diskuterades inom gruppen och det fanns till och med en kontrollman som hade ordning på de varor de hade och de pengar de ägde. En slags premiärminister på däcket.
Även färgade, före detta slavar, blev kaptener, och i alla fall två kända kvinnor omnämns.
Att de blev bekämpade med sådan kraft har givetvis att göra med att de störde dåtidens handel, men i större utsträckning att deras nya socialism var ett hot mot nationalstaterna. De kämpade under Kapten Döds flagg, inte under en nations.
Jag kan inte gå in på allt som är fascinerande med denna historiska mörkläggning. Läs boken och se ett mönster upprepa sig. Piraterna frågade alltid besättningen på de skepp de tagit, om deras kapten var en bra eller dålig kapten. Var han bra fick han leva, var han dålig fick han det inte.
Lär er mer om vem kapten svartskägg egentligen var, eller Bartholomew Roberts, den mest ökända av dem alla. Våld är aldrig bra, men man kan förstå det i detta samanhang.
Ett utdrag ur boken:
"Vi älskar pirater mest av allt därför att de var rebeller. De utmanade kategorierna klass, ras, kön och nation. De var exploaterade, och ofta skymfade av sina kaptener, men avskaffade lönesystemet, upprättade ett annan slags disciplin, utövade sin egen form av demokrati och jämlikhet och skapade en alternativ modell för att segla över oceaner. Bakom ryggen på den förskräcklige liemannen stal de hans symbolik och skrattade honom rätt upp i ansiktet. Piraterna reste sig mot den tidens mäktiga och blev alla nationers skurkar. Ju mer de byggde upp och njöt av sin muntra, självstyrande existens, desto mer växte myndigheternas beslutsamhet att förinta dem. Dessa laglösa levde djärva, omstörtande liv och vi bör minnas dem så länge som det finns maktfullkomliga människor och förtryckande villkor att resa sig mot"
Läs!
Ernst Hemingway, farväl till vapen
Då jag gett mig fan på att jag skall läsa de böcker som alla pratar om, för att de oftast är jätte bra, leder det mig till de så kalla klassiska böckerna. Denna bok känner väl alla litteraturintresserade till, så jag skaffade mig den.
Den handlar om 1:a världskrigets inledning i Italien. Det är en skön bok, de styggelser som kriget leder till sker i handlingens periferi, men de finns där som ett moln av ångest i huvudpersonens värld. Det vi får läsa om är en kärleksromans och de problem de leder till i ett krig.
Boken är bra. Jag tycker att det finns starkare böcker om krig. Det jag gillar med den här boken ligger i pendlandet mellan romatikens mjuka ton och krigets råa dito. Det var en bra och läsvärd bok. Den gav mig många härliga lässtunder, och fick mig att vilja prova billiga Italienska viner.
Robert A Henlein, Stjärnsoldat.
Många har väl sett filmen, "Starship Troopers". Jag är en av dem som såg "Starship Troopers" filmen långt innan jag läste boken, men jag hade hört så mycket om boken att jag velat läsa den väldigt länge. Jag hittade den för en ynka spottstyver på SF-bokhandlen här i Stockholm.
Filmen har ytterst få likheter med boken. Det är ett par namn som stämmer och en och annan iakttagelse som slunkit med.
Det relevanta och tunga är helt borttaget från filmen. Jag vet inte om författaren har velat att kritisera kommunismen eller om han velat hylla densamma. I vilket fall som helst blir det fel eftersom att den kommunismen han åsyftar är den sovjetiska kvasivarianten, och det styrelseskit han hyllar är ett fascistiskt system där demokrati endast är till för dem som tjänat inom militären. Det är hur som helst väldigt tankeväckande och intressant.
Handlingen rör sig runt en soldat som genomgår sin militärutbildning och hur han handskas med det. Det krig som filmen visar är en bihandling som är mycket större i boken, men mindre centralt, hur flummigt det än låter. Jag kände spontant att boken var en hyllning till lumpen och militärtjänstgöring.
Den inbjuder till många frågor och tankar. Det är även en av de mest omdebatterade sciencefictionböcker som skrivits. Bara det är en anledning att läsa boken. Läsvärd!
Som min dotter brukar säga: "Såja". Hon är bäst!
Flickvännen såg sambandet mellan de böcker jag läser och min personlighet. Jag antar att hon känner mig bra, min kära sambo. Jag såg det inte förrän hon sa det. Men det är ju helt uppenbart då man tänker efter. Sånt ser man då man skriver ner sådan skit.
Först maj. Krossa högern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar