Musiktankar.

Musik idag är nått helt annat än vad det var för 15 år sedan. För mig i alla fall. Visst, jag håller mig uppdaterad och jag köper skivor ibland. Men det är inte särskilt ofta och det är mest band jag redan har hört. De gånger jag hör nått nytt är det allt som oftast på Björklövens webbradio eller om någon kompis spelar det för mig. Förr om åren lusläste jag alla fazines och tidningar jag kom över för att hitta de grupper jag skulle kunna tänkas gilla. Kamelot, Symphony X, är två förälskelser som jag grävt fram genom idoghet forskande. Det finns fler men jag kommer inte på några just nu.

Det var så lätt i början då man inte hade hört allt och det mesta var nytt.

Pantera var helt okända då jag snubblade på skivan ”Power metal” på vinyl på en av de många skivmarknader i Umeå som jag bevistat. Jag gillade titeln och det hiskeliga omslaget. Jag påmindes om Obsessions ”Method to madness” skivan. Fruktansvärt omslag men skitbra musik. Pantera släppte Cowboys from hell ett år senare och efter det vet väl alla vad de går för.

Poängen är givetvis inte att jag hittade bandet först, utan att jag verkligen letade med passion och glädje. Passionen för musik finns kvar. Både den skapande delen även om jag inte spelar i nått band som släpper skivor mer. Kanske blir det så igen, men det är just glädjen som är viktigast. Men själva letandet; det är inte lika kul att stå i en skivbutik och bläddra bland vinyler i timtal. Och letar jag nått nu för tiden vet jag oftast redan innan vad det är. Jag kommer inte ihåg när jag chansade på ett skivköp senast. Visst, till stor del beror det på priserna. Det är inte roligt att laxa upp 200 och komma hem med en medioker skiva. Det tror jag alla håller med om.

De skivor jag köpt i år är lätträknade. Deicides senaste ”The Stench of Redemption”. Skitbra skiva för övrigt, jag tror det är deras bästa! Cannibal Corpses Kill, också den skitbra. Russell Allen/Jorn Lundes skiva köpte jag även. Den var en besvikelse. Märkligt med två så vassa sångare. Men det är klart, det är musiken som gör det, inte sången. Gamma Ray är ju ett favoritband och ingen kan ju påstå att Kai Hansen är bäst i världen på att sjunga. En annan skiva jag skaffat är senaste Laleh, en lite besvikelse då jag avgudar den första skivan.

Saknar jag letandet? Ibland. Men det är lätt åtgärdat och jag tröttnar ofta snabbt på rotandet.

Jag har blivit gammal.

Men inte klagar jag. Musik är en av de bästa saker jag vet. Bäst är givetvis min dotter Miranda och min sambo Feline.

Peace!

Harry Potter

Jag såg senaste Harry Potterfilmen igår.

Jag har sett alla filmerna och läst alla utom den senaste boken. Min spontana kommentar till cirkus Potter är: jag gillar ju sagor så jag läser gärna de lättlästa böckerna. Men filmerna… Jag vet inte vars jag ska börja… Först och främst är skådespelarna från två olika läger: de yngre är helt värdelösa i bästa fall och klarar inte för fem öre av att se trovärdig ut. Om det beror på att de följer böckernas dialog lite för noga vet jag inte. Men jag tror det – all spontanitet försvinner och man undrar verkligen om det inte skulle ha gått att i alla fall ändra liiite av innehållet i deras konversationer -som passar bra i bokform men känns otrolig krystad på film. Den bästa av de unga i den nya filmen är hon som spelar Luna Lovegood och hon är ny för filmen och för skådisyrket. Bra castat…

De äldre skådisarna är å andra sidan helt lysande. Alan Rickman, Gary Odlman bland andra, får dialogerna att verka som gjutna. De är mästare på sina jobb helt klart. Nu är även en annan favorit med i filmerna, en av de brittiska skådisarna som jag verkligen avgudar i allt hon är med i som jag sett: Helena Bonham Carter. De finns fler exempel men detta är mina favoriter i alla fall.

Handlingen är som en del andra människor påpekat, lite av en mellanhandling. Författaren bygger upp inför nästa film som kommer att vara betydligt mörkare.

Filmen i sig är bättre än de flesta av de tidigare då barnen trotts allt lärt sig lite om skådisyrket.

Ja… Jag vet. Inte så relevant för mänskligheten. Bara nått jag tänkte på.

Grattis revolutionären!

Cornelis Vreeswijk skulle ha fyllt 70 år idag.

Han var det mest svenska i ett land där han inte ens var medborgare. Jag vill härmed minnas och hylla honom som det största av våra poeter någonsin. Jag mins att det började med låtarna brevet från kolonin och Hönan Agda en gång i tiden. Men allt eftersom att jag lyssnade in mig på honom fann jag nya pärlor och hans bredd från folkligt snuskig till politisk filosof beundrar jag stort.

Idag är den låt jag lyssnar mest på Rätten till ett eget liv av Viktor Jara. Den elfte september i Chile får aldrig glömmas.

Långt bortom mörka hav… översatte Cornelis.

Jag kan tillägga att bomberna fortfarande regnar. Människor våldtas än av överheten.

Cornelis är död! Länge lever Cornelis!

Mediebruset i latinamerika.

Allt medan man tar del av den debatt som pågår i de medier häpnar man över vilken total ignorans som genomsyrar nyhetsinnehållet som flödar över oss.

Mitt senaste problem har haft väldigt mycket med Latinamerika att göra. Samtidigt som medier i sverige rasar över det faktum att Hugo Chavez stängt ner en tv-station (RCTV) har ingen tagit del av VARFÖR den stationen blev av med sina rättigheter. Eller: varför de inte fick förnyat kontrakt, eftersom att det var det som hände.

Ponera ny att TV4 skulle börja sända propaganda mot den regering som sitter vid makten och uppmana till revolt. På riktigt alltså. Och under en lång tid köra den på bästa sändningstid. Chavez blev arresterad och avsatt då detta hände. Men sen befriad. Då han blev avsatt sändes falska bilder på jublande folkmassor (alltså arkivbilder som hade med helt andra saker att göra). Då han frigavs sändes ingenting om det på deras nyheter.

De agerade alltså efter ekonomiska intressen och påtryckare från både amerikanskt håll och från rika familjer och företagare som inte gillade den nya ordningen i landet.

Denna kanal blev alltså av med sändningsrättigheterna. De fick behålla dem i fem år efter händelsen. Det är väl snarare DET som är det märkliga.

Tänk nu att det varit i Sverige och att det var Reinfeldt eller Persson som blev satt i fängelset. Skulle tv4 få nytt sändningskontrakt? Jag tror inte det.

Nu ska man inte ta mina ord för sanning även om jag är välunderrättad.

Man kan kolla in den internationellt prisade dokumentären Chavez – stats-kupp framför kameran (The revolution will not be televized), gjord av ett irländsk filmteam som befann sig i Venezuela under statskuppen 2002, vilken tydligt visar medias och RCTV:s roll i försöket att störta Chávez. Filmen visades av SVT:s Dokument Utifrån i oktober 2003.

Men minnet är kort i det mediebrus som vi lever i.

klotterdebatten.

Återigen känner jag att borgarna travesterar det sunda förnuftet; det händer förvisso ofta att jag känner det eftersom att deras ideologi går ut på frihet för den rika vad det än må kosta. Nu är det en klotterdebatt i Stockholm som väckt min ilska; det skall finns en nollvision och allt klotter som anmäls skall vara borta inom ett dygn. Typ så heter det i den moderatstyrda alliansens senaste förslag. Om man bortser från att det är ett inskränkande av det fria ordet (ja, det är det, men frihet är ett väldigt subjektivt ord med deras mått) är det även korkat.

Att göra en ungdomssubkultur förbjuden är som att pissa bensin på en eld. Korkat. Det föder en spänning i klottrandet som lockar de förvirrade tonåringarna som oftast inte begriper följderna av att bli gripen om de utövar sin samhällsilska med sprayburkar. Jag har följt debatten med trötta ögon - trötta eftersom att det bara är ett korkat förslag i raden av många andra; trötta för att jag inte är förvånad på det översitter som högern ägnar sig åt. Trötta men dock tillräckligt pigga för att se en sak som återkommit, att det kan finnas en inte fullt så oinskränkt väg som en nollvision, exemplet med klottervägg i Norrköping som tydligen skall fungera väldigt bra där. Varför har alternativet inte ens diskuterats?

Nej, högern målar in sig i det hörn, där man förvisso förväntar sig att de skall finnas, och tar beslut på beslut som drabbar mindre bemedlade människor.

Varför annars riva upp det beundransvärda förslaget att göra Stockholm till en ”fair trade” stad? Det hade gynnat människor i andra delar av världen. Men friheten att få välja billiga, barnproducerade kläder är starkare. Får jag förmoda. Ordet idiot känns nära till hands.

Vad är friheten i att uttrycka sig värd?

Jag förväntar mig ingenting bra från denna regering, men jag hoppas att jag har fel. Snälla, lyssna på Nationalteaterns ”Barn av vår tid” och tänk.

Ett moderat argument är: det finns inget fint klotter.

Är inte det subjektivt? Eller skall alla tycka som de?

Hjälp?

Ondska

Myten, konceptet, sanningen.

Då jag var lite yngre än idag spelade jag i ett death metal band som jag var med och startade. Någon gång för cirka 15 år sedan blev jag intervjuad i en tidning, för att annat band jag var med i. De ställde en fråga om det andra bandet, det band som jag startade, en fråga om vad texterna handlade om. Frågorna i liknande intervjuer var oftast likadana och om man ville bli läst fick man skriva långa eller kluriga svar. Nå, jag var inte särskilt klurig så jag skrev ett långt svar.

Jag seglade iväg på pennans hav och hittade på (ljög) en story som band samman alla texter. På nåt sätt fick jag det att stämma in i ett koncept som växte fram under det svaret. Jag var imponerad då jag läste den lilla sagan. Den skulle jag utveckla, blev mitt beslut och utveckla den gjorde jag. Jag gör det fortfarande då jag plitar lite på en del av berättelsen på svenska (jag skrev alla musiktexter på engelska). Jag tycker det är kul.

Hur som helst uppfylldes en dröm med det bandet då vi fick det skivkontrakt som de flesta eftertraktar och storyn bara växte. Jag hade en vag idé om hur allt skulle gå och vad som skulle hända. Första skivan fick titeln ”The tale of black” och var en science fiction, fantasysaga om slutet på universum, tid och rymd. Slutet på allt helt enkelt. Men då det är fantasi med i bilden så hade jag givetvis en fortsättning, en värld där jag fick ha mina egna regler. Texterna på skivan utspelade sig just i slutet av denna ”värld” och i början av den nästa.

Problemet uppkom då vi skulle spela in skiva nummer två. Då låtarna skrevs skulle texterna handla om en värld med magi och sån skit, och det skulle givetvis vara en slags centralplanet i mitt nya universum. Det var bara det att då jag skulle förklara meningen med ondska tog det stopp; jag kunde inte för mitt liv motivera ondskans existens eller ens förklara vad ondska var. Jag sket till slut i konceptet och började skriva texter som handlade om vad jag tyckte och tänkte; mycket av det jag tänker på är politik eller politiskt, så en del texter handlade om larv som fåfänga, psykoser (psykologi), fascism, miljöförstörelse och annat matnyttigt. Om det var bra eller inte får andra avgöra. Jag var dock fast i funderingarna runt ondska.

Det som slog mig var att jag sett det från fel sida; ondska var/är inte som det man lärde sig som barn: sagorna var larviga och aldrig fick man ett motiv till varför någon ville förgöra jorden, världen, universum eller sitt land – det var galningar allihop som handlade efter ologiska mönster. Inte heller religionen kom med en tillfredställande förklaring – visst, satan ville ha makt och skulle få den i tusen år, men om han var så ond skulle han ju förgöra allt. Då fanns det ju ingen att "onda" sig på. Jag såg aldrig poängen, dessutom är bibeln full av inkonsekvens som man stör sig på om man vill veta nått. Nej, svaret fanns på annan ort. Och det var givetvis enklare än jag kunde tro.

Sanningen är den att det bara slog mig då jag av ilska läste om ett fruktansvärt övergrepp mot människor i Gaza samtidigt som jag just hade haft historieprov i skolan. Det vi undersökte var feodalismen och jag skrev ett arbete om det och drog paralleller till nutidens näringsliv och företagande.

Det som driver människor att begå handlingar som får oss att gråta av frustration, äckel eller sorg är alltid mänskliga – det är aldrig monster som skjuter bomberna eller utnyttjar den ensamme arbetaren så att hon dör av hunger eller… köld. De nedriga motiv som styr dessa handlingar är alltid makt eller pengar. Vilka oftast är samma sak.

För är det inte ren djävla ondska om man låter människor svälta och lida bara för att man själv anser att just MITT folk har rätt till denna markplätt; är det inte fruktansvärt då människor avrättas för att den svarta sörjan som finns under deras åker anses som en rättighet för att folk som lever flera länder från varandra?

Hur kan man välja att se åt sidan då människors möjlighet till mat, vatten och drägligt liv blir till en fråga om vem som kommer från rätt land och vem som helt enkelt får finna sig i att pinas?

Kan man, om man har någon som helst skam i sin kropp, tillåta att barn slits ut och tvingas leva i gifter och under värdelösa villkor bara för att just det företaget skall kunna gå med större vinst eller för att man själv skall kunna köpa billigare kläder?

Jag vill givetvis säga: nej, man kan inte det.

Men det finns de personer som anser att den viktigaste friheten är den som tillåter människor att göra vilket vall de än önskar Problemet är att det är en motsägelse som ej ifrågasatts eller belysts tillräckligt noga eftersom de som styr debatten oftast äger debattens forum.

Ett exempel: inför det svenska valet 2006 gick en klok skara människor från sveriges landsting ut med förslaget att alla kläder som köps in till de anställda på offentliga platser skulle vara rättvisemärkta. Vilket innebär att de är tillverka av människor som garanteras en dräglig lön och acceptabla villkor. Borgarna sa nej. Den fria marknaden är viktigare.

Fria? Följdfrågan, som är otroligt enkel att besvara blir: VEMS frihet pratar vi om?

Jag ser det som otroligt egoistiskt att kräva billiga kläder på andra människors bekostnad. Jag ser det som lika vidrigt att kräva att människor skall plågas för att andra människor skall få bära billiga kläder. Vilka förlorar på det i längden? Det är inte de som äger företaget som säljer kläderna. Det är de arbetare som utnyttjas att ta dåliga (farliga) jobb till låga löner. Dessa jobb fanns en gång i västvärlden. Men allt eftersom fackföreningar och arbetsrörelser gett oss starkare skydd och mer rätt har företagen sökt sig från dessa humana utgifter för att kunna exploatera på andra människors bekostnad. Våra jobb försvinner till folk som lever med en standard som hör hemma på 1800-talet.

Om dessa människors lidande betyder nått är konceptet kristallklart. Ondska är att utnyttja andra människor för egen vinnings skull. Borgarna kallar det för frihet. Jag kallar det för ren och skär jävla ondska.

Man kan undra varför Haiti är huvudtillverkare av sportutrustning åt diverse större märken. Är det deras expertis, naturtillgångar eller är det nått värre? Det är inte deras expertis. Det är beroende på USAs utrikes politik och återkommande dödspatruller, vars lika vi sett ibland annat Nicaragua (Contras), Fraph och andra vidriga människor som avlönas av världens ledande terroristland. Rätten att köpa Pocahontas av människor som tjänar 8 pence i timmen är så viktig att man måste hålla det fattigaste landet på västra halvklotet under ständigt hot för att inga arbetsorganisationer skall få fäste. Valet om man inte arbetar är svält. Deras skulder växer ständigt eftersom att ingen kan leva på de lönerna.

Medellivslängden på Haiti är 53 år.

Allt för billiga kläder och den fria marknaden.

Så vad är då ondska? Är det att säga nej till en fri marknad och kalla sig kommunist eller är det att exploatera människor?

Coka Cola

Äckliga företag!

http://killercoke.org/