Idioter; idioti.

Idioti kan läsas som: svår grad av intellektuell efterblivenhet. Anledningen till att jag skriver detta är för att jag inte ids ge nått annat svar än det en sådan person förtjänar; det finns inget som är jobbigare än att förklara saker för en korkad människa, de fattar ju inte, elementärt alltså.

Motsägelsefullt nog är det oftast så att de som är mest korkad har mest makt (läs pengar), motsägelsefullt eftersom att man skulle kunna tycka att de korkade människorna inte skulle kunna hamna i en sådan sitts. Men då tar man förgivet att hela världen fungerar som en ideologisk dröm, som en utopi. Norman Mailer sa det så att det gick att få överseende över begreppet: George Bush är en idiot (både far och son), men inte för att han vill, utan för att han lever omringad av rövslickare; människor som vill åt en bättre position, vilket alla människor med självbevarelsedrift vill, det är psykologiskt bevisat och en av grundstenarna i den mänskliga psykologin så den diskussionen kan vi lämna. Däremot blir resultatet av omgivningen omöjlig att bortse från: en människa som omges av människor som vill tillfredställa den människan blir i och med det omringad av lögner eftersom att de människorna INTE vill delge kassa nyheter för sin egen ställnings skull.

Där har ni förklaringen till att ni är moderater.

Som att ett privat företag med en intressent skulle vara bättre än ett företag med ett helt land som vinsttagare.

Carl Bildt, Kuba och media

Apropå Carl Bildt och hans Kubabråk: jag blir alltid lite förvirrad då nyheter som jag inte kan finna någon rimlig förklaring till dyker upp. Bråket om UD, Kuba och tokCalle var en sådan nyhet. Vad faan, tänkte jag och undrade vad jag inte fick reda på. Det var ju ganska lustiga utdrag man fick läsa av den Kubanska killen.

Jag letade på nätet men hittade inte mycket. Hela utsagan hittade jag i proletären. Varför bara där? Är inte fakta av allmänintresse?

Detta var vad han sa på riktigt, utan censur!

”Vi har med bestörtning lyssnat till Kungariket Sveriges representant. Hans stridslystna och mästrande inlägg påminner om den svenska imperialismens alls icke ärorika dagar, som drabbade grannfolk med blod, tårar och kolonial underkastelse.

Cynismen, hyckleriet och medlöperiet i hans ord väcker förvåning.

Hur kan man tala om läget för de mänskliga rättigheterna i världen utan att nämna det tortyrcentrum som USA har upprättat i Guantánamo?

Om han nu är så engagerad för de mänskliga rättigheterna i världen, varför nämnde han inte de krigsförbrytelser som begås av ockupationstrupperna i Irak? Varför undvek han att beröra de hemliga flygningarna och CIA:s fång- och tortyrcentraler runt om i Europa?
Kuba är en rättstat som innefattar alla. I Sverige ökar förföljelse och diskriminering av invandrare och minoriteter som inte motsvarar rasistiska ideal från vikingatidens erövringståg och förtäckta etniska rensning.

Sveriges anförande var typiskt för den förkastade politik av konfrontation och manipulation som präglade den gamla människorättskommissionen.

Det förklarar varför Sverige inte ingår i detta Råd, medan Kuba tack vare sina välkända meriter när det gäller mänskliga rättigheter valdes in som grundare och medlem med stöd av över två tredjedelar av medlemmarna i FN:s Generalförsamling.”

Tal av Rodolfo Reyes Rodrigues, Kubas ambassadör, i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna

Jag måste dock säga att Bildts ord inte alls väcker förvåning. Eller att det hycklande han kommer med är märkligt; han har en bild av världen som är nära besläktad med Per Svensson, mycket avskyvärd skribent på expressen, enligt deras bild kan man inte kritisera USA, allt de gör är bra och så det så… Ifrågasätter man det är man ond eller nått. Att fakta kommer emellan spelar liksom ingen roll. Läs bara Pers attack på alla journalister som kritiserar Bush. Eller vad det nu är.

Man kan roa sig med att läsa svaret som Erik Wijk och Åsa Linderborg skrev.

Jag fattar bara inte hur korkade en människa får vara? Per Svensson, gör mig en tjänst, tänk! Om du kan…

Proletären hittar man här.

Mer om Kuba och Bildt finns här.

Det svänger snabbt...

Tidigare idag spreds nyheten att BI (byggnads industrier, de som företräder arbetsgivarna i byggbranchen) skulle skriva på det nya kollektivavtalet. Till min fasa läser jag att byggnads släppt det viktigaste kravet: granskningsavgiften.


Det var lögn. Vilka spred den? Timbro? Att näringslivet och moderater (numera även de andra i alliansen) hatar byggnads är känt. Att de arbetar med alla medel för att svartmåla byggnads är inte lika känt. Men se bara på all information om Vaxholmsbygget, eller nu framförallt om granskningsavgifterna efter dommen i EU; ingenstans stog det att läsa FAKTA, bara förtalande, förmenta lögner. Det visade sig ju att den kille som stämt byggnads inte ens betalat dessa avgifter trotts attt han sakt det åtskilliga gånger. Han ändrade sig då fakta kom fram. Lögnerna runt Vaxholmsbygget tar för lång tid att lägga fram.


Jag tänkte just gå ut ur facket då nyheten visade sig vara helt fel.


Jag blir kvar. Lugnet är stort.


Det hade varit jobbigt att bli av med Alexander Sundström OCH facket på samma dag.


Jävla Timbro!

Rapport underifrån

Jag har sett liv som jag inte velat se; sett människor med hopp tro och kärlek förintas av förutfattade meningar och korka byråkrati och – framförallt – de fördomar som det svenska samhällets arbetsgivare hyser. Vad motiverar en människa att kämpa då tacken är hån och blickar som skär genom ens hjärta och själ, vad nu själ är, som rakblad genom kött? Mer än vi tror. Annars skulle Israel brinna, USA inte finnas mer, England vara en krater i havet, Kina skulle vara världens största träsk, och så vidare…

Tappa bara inte fokus, då drunknar du.

I och med det system som vi när och som suger glädjen ur oss ger vi bort det viktigaste vi har. Men vi hade inget val. Vi har aldrig haft nått val.

En kompis förklarade för mig var namnet ”fittjaboys” kom från: Vi greps som vanligt efter att vi varit ute och festat. Det var nog en vardag och vi hade inte gjort nått, som vanligt. Eller så hade vi sparkat sönder några rutor. Vi blev i alla fall arresterade och en av grisarna står och gapar: ”Vad tror ni att ni är för några fittjaboys, va? Är det så ni vill att vi ska se på er.” En reporter fick tag på namnet på nått sätt. Kanske var det någon av oss som började använda sig av det. Hur som helst så fanns det ingenting innan, men efteråt…

Givetvis är det aldrig så enkelt; försök första frustrationen hos en människa som ser sina föräldrar kämpa och inte ens få ett jobb med anständig lön, samtidigt som andra människor, med svenska namn och en ljusare hy får det. Se dessa människor leka som barn på den gård de bor på, se hur snutar kommer och skriker åt dem för att de vill ha roligt som alla barn. Se sen hur de äldre människorna, tyngda av kriminalitet och kärlek till deras kamrater kommer och bjuder på glass, läsk, godis, ger dem kläder och annan skit. Vars hamnar lojaliteten? Vilka väljer man att följa?

Varför gå den långa vägen då det uppenbarligen går bra att gå den korta, enkla? Att kunna ge sin mor en BMW för pengar som betalats av knark spelar ingen roll, det är familj, det är kärlek. Man vill visa att man själv kan. Visa de vuxna, visa världen. Vi duger… Ni har sparkat på oss i år, nu sparkar vi tillbaka.

Med drogaffärer får man kontakter överallt, i övre klasser som i de lägsta; i nazistkretsar och i yuppiekretsar.

Nazi???

De flesta nazister, de som är ledarna, är inte nazister. De säljer anabola till unga osäkra människor som saknar trygghet. De får dem att känna sig delaktig i en rörelse. De tredubblar priset för drogerna till dem som följer dem. Det är pengarna som håller rörelsen levande. För vem faan tror ni att de där ledarna köper sin skit av? Bosse på golvet? Alla kontakter, i princip, skapas bakom galler.

Där kommer även verkligheten ikapp vissa så kallade gangsters. Här kommer alltså OG, Göteborgs fittjaboys, och med tanke på all uppmärksamhet de drar åt sig är de oomtyckta. De ställer kravet: ge oss provision av drogförsäljningen. Nej, OG är inget man skryter om numera. Få människor får så mycket stryk i fängelset.

Vad är problemet och vad är lösningen?

Tja, man släcker ingen eld om man siktar på lågans topp. Problemet är långt djupare än så, våra fördomar begraver vår värld i våld och förvridna värderingar.

Men det värsta vi kan göra är att skylla ifrån oss. Oavsett vem vi är. De idioter som anser att de har ett eget val, på liberala grundvalar och med förvirrande retorik.

Välkommen till en annan värld.

Den ni aldrig ser…

Media idag...

Den nya tidningen Neo försöker skaffa sig en identitet. Det är helt meningslöst anser jag; den skulle kunna heta Timbro. Eller varför inte Murdoch enterprise eller nått liknande?

Det är tråkigt med en tidning vars enda funktion är att förkasta forskning (förnekande eller förminskning av problemen med växthuseffekten tillexempel) eller skriva helt icketobjetivt om deras älsklingsfråga: utbilda om kommunismens fruktansvärda brott. Just det är en fråga som behöver en fotnot; allt medan debattörer på vänsterkanten förvägras att använda USA som exempel är de (reaktionärerna) själva tillåtna att sätta likhetstecken mellan Sovjet och ALL annan kommunismen. Kuba, som inte ens är ett kommunistiskt land är även de ofta förekommande i den retoriken.

Varför säger ingen emot? Kan det ha att göra med det faktum att de som äger media inte är intresserad av en debatt med deltagare från båda sidor? Absolut. För alla som sett dokumentären om Rupert Murdochs Fox, Outfoxed, eller läst lite om efterdyningarna till bilderna som bevisade tortyren i Irakiska fängelsen sanktionerade av Bushadministrationen; frågan varför Piers Morgan, chefredaktör på Daily Mirror fick sparken blir rent ut sagt vidriga. Om man anser att media skall komma med faktaunderbyggda nyheter och inte propaganda från staten.

HÄR kan man VERKLIGEN sätta ett likhetstecken mellan Stalinismen och det händelseförlopp som den mest högervridna media använder sig. Sensmoral? Kritisera mig och du ryker! Du blir dessutom baktalad och har ingen chans att försvara dig eftersom att du inte äger en tv-station eller några tidningar.

Problemet blir som tydligast då man tittar på FOX själva och hur de fungerar. Dokumentären The corporation tar ett exempel där ett nyhetsteam på FOX sätter ihop ett program om ett företag som säljer mjölk till skolor, mjölk som visar sig innehålla ämnen som cancerframkallande. Reportaget blev inte sänt. Varför? Det företaget köper reklam av FOX och hotade med att sluta köpa den om kritiken kom fram. Resultatet blev efter ett par år en lagändring. Numera måste inte nyheter innehålla fakta. Journalisterna fälldes för förtal, o.s.v. Tack, det är bra att ha det svart på vitt. Kolla in dokumentären. Det finns en hel del idiotiska fakta att förfasa sig över.

Vari ligger allmänintresset av mediet som styras av pengar bara? Som helt styrs av de som har makten. Vari ligger skillnaden mellan Stalinismen och den tjuvkapitalismen som de ultrakonservativa i USA eller de på den svenska tidningen Neo?

Bojkotta Neo. Bojkotta Fox. Bojkotta moderaterna och dess ”ondskans-allians” eftersom att de stödjer denna vedervärdiga form av kapitalism. Men använd inte USA som exempel, för det får man inte. Vem som skrev den regeln känner jag inte till, men så är det. Tydligen.

Förra årets bokskörd.

Jag hade tänkt att skriva lite om böcker. Jag läser ett par i månaden om allt går bra och om den bok jag håller på med inte är för svårläst. D.v.s. för mycket jobbiga namn eller årtal, sånt har en förmåga att tråka ut även den bästa… Eller i alla fall mig. Men vad fan ska man skriva? Jag älskar böcker, det är skön flykt till en annan värld, eller en fördjupning i denna från ett perspektiv jag inte har tillgång till. Hur som helst berikar de mitt liv, men jag vet inte vars jag ska börja; det finns liksom ingen röd linje genom de böcker jag läser. Eller? Jag kollade igenom de böcker jag läst det senaste året.

Tärningspelaren av Luke Rhinehart var förra årets första bok. En sån där bok som jag velat läsa sen jag fick höra talas om den. Mycket bra psykologisk analys av mänskligt beteende, eller i alla fall ett intressant tanke experiment. Helt sjuk egentligen om en man som ger tärningen makten att bestämma sitt liv. Underhållande så det förslår.

Sheridan Lefanu skrev boken Carmilla som enligt i alla fall ett par vetare var mallen från vilken Bram Stroker skrev Drakula. Jag gillade den gotiska stämningen i den boken så då jag hittade boken Grönt te av författaren, en bok på typ 40 sidor, till ett mycket bra pris var jag tvungen att köpa den. Det var en skön spökhistoria. Typ.

Sen hoppade jag på Da Vinci-koden. Jag var tvungen att kolla upp hypen och då pocketböcker är så pass billiga slog jag till. Lättläst och underhållande. Det födde och väckte ett par frågor som varit latenta i mig ett tag. Frågor om dödahavsrullarna och bibeln: hur den skrevs (sammanställdes) och framförallt innehållet. Lättsmält och underhållande som sagt.

Andre Carneiros Piscina Livre är en mycket mer djupgående bok. Jag måste erkänn att det fanns delar av den som jag inte fattade helt utan var tvungen att läsa om för att greppa och trotts det så var jag inte helt på det klara med vad en ”ander” var rent tekniskt. Hur som helst är det en science fiction bok som utspelar sig i en avlägsen framtid där känslor och namn är nått helt odramatiskt; en av anledningarna till att jag älskar genren sf är att man kan ta ett ”problem” och placera den i en helt ny miljö med helt nya förutsättningar och sen ge sig på dem igen. Möjligheterna är oändliga.

Efter det hade jag ett par böcker av en ny favorit, Charles Bukowski och hans Historier från ingenstans. Jag gillar Bukowski för att det är äckligt och ärligt. Jag känner honom, han är jag och han är allt jag inte vill vara. Alla unga män/killar som läst hon säger samma sak. Varför? Han hymlar inte med sina brister. Jag önskar jag kunde göra samma sak.

Robert A. Heinleins AB Magi är en science fiction fantasy bok som påminner lite om Harry Potter och Neil Gaiman; bra och fantasifullt. Inte lika bra som Gaiman men absolut väl spenderade timmar.

Boken Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi hade väl alla utom jag läst. Sen hade den kommit på film och jag älskar film. Men av ren princip ville jag läsa boken först. Kanske var det dumt. Medans boken är lika rolig som jag föreställt mig så var filmen bra mycket sämre än vad jag trodde var möjligt. Bra bok var det i alla fall.

Jonas Hasan Khemiri följde upp debuten Ett öga rött med Montecore, en unik tiger. Jag var lite osäker på vad jag skulle vänta mig. Debuten är bra på grund av hans härliga språk, skulle det bara kännas som en uppföljare – typ som då Helloween försökte göra en Keeper of the seven keys part tre (eller the legacy som den väl heter) – jag hade fel. Boken var skitbra. Khmeriska har blivit ett begrepp.

En annan svensk författare, Per Wahlöö, hade jag bara läst en bok av tidigare Mord på 31:våningen – denna gång hittade jag uppföljaren Stålsprånget; ingen Beckbok utan det han skrev innan. Det är science fiction dystopi i ett mardröms likt Sverige. Påminner inte så lite om Huxleys Du sköna nya värld i sin dystra men lättlästa framtidsvision. Obehagligt nära sanningen. Precis som Huxleys suveräna bok.

Fjodor Dostojevskij, Idioten. En bok jag mer eller mindre tvingade mig att läsa medan dottern var på g ut ur livmodern; jag ångrade mig inte och Dostan är bevisligen en utmärkt författare. Men Brott och straff är strået vassare.

En bok som på ett avigt sätt påminner om Idioten är Carl Jonas Love Almqvist, Drottningens juvelsmycke. Relativt svårläst, eftersom att den är skriven på äldre svenska. Den håller dock hög klass och min sambo skall ha tack för att hon rekommenderade boken och sen fick mig att läsa den. Mycket trevlig bekantskap som skall utvecklas vid tillfälle. Alltså, den med författaren, min sambo är jag mycket väl bekant med redan. 8)

Charles Bukowski, Factotum. Var nästa bok jag läste. Need I say more? SE INTE FILMEN MED SAMMA NAMN!

Conanböcker hade jag aldrig läst innan jag började med Robert E Howards sista bok i den digra produktionen han frestade världen med innan hans tragiska och allt för tidiga bortgång Conan härskaren; serietidningen däremot är jag väl bekant med. Fantasy. Underhållande.

Charles Bukowski, Postverket. En hjälte. Varje gång jag hittar en ny bok av honom blir jag helt glad.

Andreas Roman, När änglar dör läste jag då jag blev pappa. Boken är lite finurlig. Underhållande. En alternativ tolkning av bibeln.

Arundhati Roy, De små tingens gud. Min flickvän och tillika sambo har rekommenderat ett par böcker åt mig. Detta är nog den bästa. Otroligt stark bok om ett par människors öde i Indien som samtidigt tar upp de klasskillnader som råder i landet än idag. Jag har dock blivit rekommenderad att läsa den på Engelska vilket skall vara nått i hästväg. Jag får väl lägga beslag på en sådan version av denna fantastiska bok.

Då jag köpte Brian W Aldis bok Gråskägg var det för att jag hade hört hans namn ett flertal gånger i sf-tidningar och böcker. Oftast nämnd som en av de stora nu levande författarna i den genren. Efter jag hade läst den upptäckte jag att han även skrivit det som blev filmen AI av Spielberg. Boken är mycket bra, dystopisk men ändock hoppingivande. På något sätt.

Svärmor gav mig och sambon en bok i present som tack för en utförd tjänst. Pölsan av Torgny Lindgren. Jag kommer att läsa mer av Torgny Lindgren är allt jag kan säga. Detta var min första bekantskap med mannen.

Guy De Maupassant är känd som en av novellförfattarnas mästare. Personligen hade jag aldrig hört talas om honom tills jag såg att Fakta och fantasi gett ut boken Horla, en skräckpärla på 50 sidor. Hittar jag mer av denna man köper jag det. H P Lovecraft var nog ett fan av detta.

Sambon styrde mig i ett till val av böcker att läsa. Denna gången blev det Moa Martinssons Livets fest. Och i likhet med Arundhati Roy, De små tingens gud är detta en klockren bokjävel som satte sig exakt där de ska sitta. Martinssons historia är väldigt olik Roys bok, men de har likheter – utöver det faktum att båda är kvinnor – handlar det om människor och deras öden under svåra förhållanden. Jag verkligen älskar denna bok och min sambo för att hon rekommenderar så bra böcker att läsa. Jag älskar henne förvisso av andra skäl också… hehe

Franz Kafka, Processen. En bok som jag bara skjutit upp läsandet av. Under denna tid var min dotter nyfödd men till min stora lycka hade jag en massa extra tid på mitt jobb att läsa på; det var lite att göra och mycket dötid. Jag läste nog fler böcker på jobbet förra året än vad som borde vara lagligt. Boken var inte alls vad jag trott. Kanske var det därför jag var lite besviken; det är inte dåligt, absolut inte, men jag trodde att det skulle vara skitjobbigt och svart. Detta är bara en bok om hur meningslöst allt kan vara. Träffande på sina ställen. Underhållande. Endast en passage var så drygt som jag befarat. Men den är inte färdigskriven (!!!) får man reda på som slutkommentar till kapitlet.

Da Vinci-koden var så lättläst att jag tyckte att jag kunde läsa den föregående boken också. Den hade samma kvalitéer och svagheter som föregångaren; uppbyggd som en hollywoodfilm men med roliga och intressanta hänvisningar. Änglar och demoner heter den.

Eftersom att Da Vinci-koden fått mig att påminnas om ett par frågor jag haft kastad ejag mig över boken Dödahavsrullarnas hemlighet av Michael Baigent och Richard Leigh. Skriven som en spännande uppsatts gled jag igenom den och fick svar på ett par av frågorna. Boken gjorde mig dock mest arg eftersom de svar jag fick var de förväntade. Vilket innebär religiöst förtryck av sanningen. Åt helvete med sånt! Intressant bok i vilket fall som helst.

Voltaire, Candide. En bok som jag ansåg att jag borde läsa av ren princip. Rolig som satan! En praktiskt sak med klassiker är att de oftast är klassiker av den anledningen att de är mycket bra. Det var denna bok.

Samma sak gäller väl för Steinbecks Möss och människor. Egentligen skulle jag läsa Vredens druvor men jag ville ha nått kortare att börja med. Denna bok med sina 100 sidor blev således perfekt. Jag kan ju säga att jag läste Vredens druvor ganska snabbt efter denna bok. Vredens druvor är en bok som på minner lite om Mobergs utvandrarsvit, både till stil och klass. Helt klart något av det bästa jag läst.

Lite science fiction i form av Steve Sem-Sandbergs bok Menageriet. Billig science fiction i Deltas serie är kvalité och bra underhållning. Alltid. Hittills i alla fall.

Charles Bukowski, Hollywood. En av hans sämre böcker. Den är dock jävligt bra! Men jag jämför med Postverket och Badkarsmusik. De är outstanding! Denna är bara mycket bra. Typ.

Sista boken förra året blev Mobergs Utvandrarna. Lättläst och bra handling. Moberg är så kunnig i historia att det nästan är som att läsa en historiebok. Många lärare rekommenderar denna mans böcker som läsning eftersom att han är så rigorös i sina efterforskningar. Jag gillar både det och det faktum att boken är bra.

Så… En röd tråd i allt detta? Jag tror att det finns någon, men förutom att jag gillar att läsa? I år har jag bara hunnit läsa tre böcker so far. Mobergs invandrarna, Heligt blod helig gral av författarna bakom Dödahavsrullarnas hemlighet. Den bok som Da Vinci-koden lånat mest från. Igår läste jag ut Neil Gaimans Stjärnstoft. En härlig saga!

Israel just nu

Det här är ju kanske universums vidrigaste fråga i modern tid.

En av de vidrigaste i alla fall.

Då räknar jag inte med nått krig, krig är alltid vidriga.

Här har vi alltså följande händelser från det senaste året:

Ett demokratiskt val (observera: DEMOKRATISKT) ifrågasätts av hela världen - i princip; man får tycka vad man vill om de som väljs, men det var en demokrati som valde regeringen. Till skillnad från tillexempel Bushregimens första seger i ett bevisligen fuskat val. Tack vara att USA fördömer Hamas som terrorister. Men vilka är terroristerna egentligen. USA vägrar skriva på FN:s terrorstadgar på grund av innehållet. Det skulle döma dem själva. Och jo, det finns ett land till som vägrar. Israel… Så sanktioner läggs på landet. Vilket är typ det värsta man kan göra... Samma sanktioner mot Irak dödade på 5 år 500 000 barn - bland annat på grund av brist på rent vatten. Massmord kan utföras på olika sätt. Men den mest accepterade är att utsätta folk för svält. Atombomben är förkastlig, den ser man ju när den smäller vilket gör den mer politiskt inkorrekt…

Nu är jag nybliven pappa och skulle någon drabba min familj på detta sätt, med det förtryck och den mentala tortyr som Israel utsätter Palestina för, har ni en ny terrorist i mig. Omgående. Jag lovar! Skapade av idiotiska handlingar som bara är till för att försvaga en redan svag... Fiende? Men vad är de farliga för?

Ett krig startades nyligen mot detta område, Palestina, och folket däri, bestående av 1.5 miljoner människor; ett område som till ytan förmodligen är det mest tätbefolkade området på jorden. Det startades efter att Israel kidnappat bland annat en läkare och civila. Den hämnd som utkrävdes, en kidnappad Israelisk soldat, som skulle användas som bytesvara (helt sjukt), startade kriget. Men då måste man veta att detta är vanligt i området; man byter ofta fångar med varandra. Nu var det alltså nått annat som styrde. Vad? Varför? Viktiga frågor. Kan det ha berott på att Israel ville genomföra ett par "säkerhets åtgärder"? D.v.s. bomba Libanon då de var på väg att utvecklas till en farlig motståndare. Bättre att ha dem på stenåldersnivå. Kanske.

Nyheten om att det faktiskt var Israel som började det hela kom bara ut i Turkiet. Västerländsk media blundar för det blod som flyter så länge det inte är vårt…

Hur många människor som i den Israeliska rättvisans namn blivit måltavla för en missils rättvisa vet jag inte. Men att det är minst 100 råder det ingen tvekan om. Är inte det för mycket? Är inte EN död människa en död människa för mycket?