tisdag 30 april 2013

Ni No Kuni

Jag sitter och spelar ett (tv)-rollspel med min dotter.

Det är studio Ghibli som ligger bakom spelet. Och, jag älskar det!

Studio Ghibli är alltså de som gjort de fantastiska filmerna Spirited away, Howls moving castle, Min granne Totoro, Ponyo och så vidare. I det här huset finns så gott som allt de har gjort.

Nu har de även tagit steget över till spel. Det här spelet skulle aldrig ha varit möjligt på ps2 eller krysslådan. Men med den teknik som finns nu på de kraftigare konsolerna är det alltså en verklighet vi kan njuta av.

Och jävlar i min låda, de har maxat ps3:ans motorer, och det är som en blandning av en Ghiblifilm, Final fantasy och något oskuldsfullt.





Dottern älskar det. Hon blir rädd ibland, en del monster är trots allt monster, men det tar tre sekunder sen jublar hon då de kommer och tycker att de är söta. Sa jag Final Fantasy? Jag gjorde det va? Ja. Final Fantasy är vackert, ödesmättat och fantastiskt i sina bästa stunder, men ibland känns det som en enda stor tribal-tatuering. Ghibli behöver inte överdriva alla mönster, känslan sitter inte i detaljerna, även om det är just detaljerna som lyfter det här spelet, de sitter i helheten. Och helheten är makalös!

Min bror lånade (jag har många bröder) Dead Space av mig, jag lånade Ni No Kuni av honom. Efter en vecka hörde han av sig med orden: Dead Space alltså! Jag ska aldrig mer klaga på att Ni No Kuni ser barnsligt ut.

Det säger, som ni förstår, också att Dead Space är riktigt jävla läskigt. Och bra.

Jag älskar båda spelen!

Tillägg! This just in:

Jag missade helt den här aspekten. Då man står i skogen ser man inte alla björnar, eller vad man säger. Det förekommer en rad blinkningar till Ghiblis andra filmer. Ett monster heter Porko Grosso, en snubbe heter Min granne Tomtoro, och listan kan göras längre. Laputalandskapet vid en av städerna är underbart. Ja. Gillar ni Ghibli är det bara att leta reda på det här spelet!

Min dotters nya favoritlåt. Tänk, det här är vad Manowar önskade att de kunde göra.

2 kommentarer:

Spader Ess sa...

Jäklars, det där måste man ju kika in även om ungarna börjar bli lite till åren. Är det något jag är nöjd med vad det gäller deras uppfostran, så är det väl att jag lyckats plantera en förkärlek för Studio Ghibli hos dem. Trots att dottern fyller 17 snart har hon fortfarande kvar sin Totoro mössa, även om den inte används längre. :-)

Fredrik sa...

Ja. Ni kommer att älska det! Ghiblireferenserna är otaliga. Alltså, nickar åt filmerna. 8) Ett monster heter Porko Grosso, En snybbe heter My neighbor Tomtoro - och så vidare. En av städerna är omgiven av ett landskap som ser som taget ut från Laputa.

Jag kanske skulle ha skrivit det... 8)