Jonas Sjöstedt, Sammanflöden
Vänsterpartiets herr Sjöstedt har bokdebuterat - med den äran! Jag var skeptisk, jag tycker att Sjöstedt är sveriges bästa politiker, så det var en grym besvikelse för mig då han valde att lägga ner arbetet i EU-parlamentet för att flytta till NY med sin hustru. Jag förstod anledningen, men jag gillade den inte.
Nåväl. Boken han har skrivit utspelar sig till största delen i den europeiska maktens korridorer. Mycket underhållande information blandas med lättläst spänning; handlingen är inte dum, som lättlästa böcker har en förmåga att bli, och man kommer snabbt igenom boken. Några av Sammanflödens fördelar är den insikt man får i hur politiken fungerar realt – de böcker om filmer och om politik vi oftast matas med utspelar sig antingen i USA eller England, typ, men aldrig på europanivå (EU).
Att Jonas Sjöstedt är en påläst politiker som kan argumentera för sin sak med kunskap, skiner igenom här; han har varken slarvat eller skarvat med karaktärerna eller geografin. Vi får ta del av politiska skeenden i Turkmenistan, samtidigt som den Mexikanska polisen och befolkningen i Somalia spelar viktiga roller. Utan att ha läst boken ”The constant gardener” av John Le Carré, kan jag säga att det är en liknande berättelse, så till vida att det handlar om maktmissbruk och ”mord, där mord inte räknas” (citat från The Wire). ”Sammanflöden” matar dig alltså inte med dårar som ska ta över världen, eller något annat James Bondaktigt, utan om saker som händer på riktigt. Inte heller trycks Sjöstedts personliga ideologi ner i strupen på läsaren, även om det är omöjligt att inte se vad han står för. Huvudkaraktären Daniel Löf, vänsterpartist i Bryssel, försöker hjälpa en konservativ kollega, Meral, från Tyskland, utan att det blir predikande. Tacksamt tycker jag, trots att jag håller med Sjöstedt politiskt, i de flesta avseenden.
Själva handlingen är ett brev som Daniel Löf fått motta av Meral, efter det mördas en annan tysk parlamentariker och Daniels flykt börjar. Något typisk, kanske förutsägbart, men ändock underhållande. Inte minst med tanke på att en del av historien utspelar sig i Umeå och Lycksele. Jag känner givetvis igen varje sten som beskrivs, vilket gör det hela väldigt hemtamt. Det är inte utan att jag längtar norrut.
Ett litet påpekande: likheterna mellan Dan Browns böcker och Sjöstedts bok är tempot, skillnaderna är att Brown inte vågar ta ställning till något, det gör Sjöstedt. Man har alltså en lättläst, spännande och lärorik bok att ta del av här, om man väljer att göra det.
Precis som Jonas Sjöstedt kommer H-ström, text och kultur, som har gett ut ”Sammanflöden”, från Umeå. Och bara det att det är H-ström som gett ut boken får i alla fall mig att gå igång, de har spottat ut böcker nu på slutet som är måsten i min samling. Jag tycker bara att det var synd att de inte hade med hela Draculamanuset i sin version, men det är en annan femma. Jag ska nog ge ut en egen klassiker på ett eget förlag, bara för att! Jag vill också! Typ.
Men till dess ska man läsa denna bok. Omgående!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar