Ondska

Myten, konceptet, sanningen.

Då jag var lite yngre än idag spelade jag i ett death metal band som jag var med och startade. Någon gång för cirka 15 år sedan blev jag intervjuad i en tidning, för att annat band jag var med i. De ställde en fråga om det andra bandet, det band som jag startade, en fråga om vad texterna handlade om. Frågorna i liknande intervjuer var oftast likadana och om man ville bli läst fick man skriva långa eller kluriga svar. Nå, jag var inte särskilt klurig så jag skrev ett långt svar.

Jag seglade iväg på pennans hav och hittade på (ljög) en story som band samman alla texter. På nåt sätt fick jag det att stämma in i ett koncept som växte fram under det svaret. Jag var imponerad då jag läste den lilla sagan. Den skulle jag utveckla, blev mitt beslut och utveckla den gjorde jag. Jag gör det fortfarande då jag plitar lite på en del av berättelsen på svenska (jag skrev alla musiktexter på engelska). Jag tycker det är kul.

Hur som helst uppfylldes en dröm med det bandet då vi fick det skivkontrakt som de flesta eftertraktar och storyn bara växte. Jag hade en vag idé om hur allt skulle gå och vad som skulle hända. Första skivan fick titeln ”The tale of black” och var en science fiction, fantasysaga om slutet på universum, tid och rymd. Slutet på allt helt enkelt. Men då det är fantasi med i bilden så hade jag givetvis en fortsättning, en värld där jag fick ha mina egna regler. Texterna på skivan utspelade sig just i slutet av denna ”värld” och i början av den nästa.

Problemet uppkom då vi skulle spela in skiva nummer två. Då låtarna skrevs skulle texterna handla om en värld med magi och sån skit, och det skulle givetvis vara en slags centralplanet i mitt nya universum. Det var bara det att då jag skulle förklara meningen med ondska tog det stopp; jag kunde inte för mitt liv motivera ondskans existens eller ens förklara vad ondska var. Jag sket till slut i konceptet och började skriva texter som handlade om vad jag tyckte och tänkte; mycket av det jag tänker på är politik eller politiskt, så en del texter handlade om larv som fåfänga, psykoser (psykologi), fascism, miljöförstörelse och annat matnyttigt. Om det var bra eller inte får andra avgöra. Jag var dock fast i funderingarna runt ondska.

Det som slog mig var att jag sett det från fel sida; ondska var/är inte som det man lärde sig som barn: sagorna var larviga och aldrig fick man ett motiv till varför någon ville förgöra jorden, världen, universum eller sitt land – det var galningar allihop som handlade efter ologiska mönster. Inte heller religionen kom med en tillfredställande förklaring – visst, satan ville ha makt och skulle få den i tusen år, men om han var så ond skulle han ju förgöra allt. Då fanns det ju ingen att "onda" sig på. Jag såg aldrig poängen, dessutom är bibeln full av inkonsekvens som man stör sig på om man vill veta nått. Nej, svaret fanns på annan ort. Och det var givetvis enklare än jag kunde tro.

Sanningen är den att det bara slog mig då jag av ilska läste om ett fruktansvärt övergrepp mot människor i Gaza samtidigt som jag just hade haft historieprov i skolan. Det vi undersökte var feodalismen och jag skrev ett arbete om det och drog paralleller till nutidens näringsliv och företagande.

Det som driver människor att begå handlingar som får oss att gråta av frustration, äckel eller sorg är alltid mänskliga – det är aldrig monster som skjuter bomberna eller utnyttjar den ensamme arbetaren så att hon dör av hunger eller… köld. De nedriga motiv som styr dessa handlingar är alltid makt eller pengar. Vilka oftast är samma sak.

För är det inte ren djävla ondska om man låter människor svälta och lida bara för att man själv anser att just MITT folk har rätt till denna markplätt; är det inte fruktansvärt då människor avrättas för att den svarta sörjan som finns under deras åker anses som en rättighet för att folk som lever flera länder från varandra?

Hur kan man välja att se åt sidan då människors möjlighet till mat, vatten och drägligt liv blir till en fråga om vem som kommer från rätt land och vem som helt enkelt får finna sig i att pinas?

Kan man, om man har någon som helst skam i sin kropp, tillåta att barn slits ut och tvingas leva i gifter och under värdelösa villkor bara för att just det företaget skall kunna gå med större vinst eller för att man själv skall kunna köpa billigare kläder?

Jag vill givetvis säga: nej, man kan inte det.

Men det finns de personer som anser att den viktigaste friheten är den som tillåter människor att göra vilket vall de än önskar Problemet är att det är en motsägelse som ej ifrågasatts eller belysts tillräckligt noga eftersom de som styr debatten oftast äger debattens forum.

Ett exempel: inför det svenska valet 2006 gick en klok skara människor från sveriges landsting ut med förslaget att alla kläder som köps in till de anställda på offentliga platser skulle vara rättvisemärkta. Vilket innebär att de är tillverka av människor som garanteras en dräglig lön och acceptabla villkor. Borgarna sa nej. Den fria marknaden är viktigare.

Fria? Följdfrågan, som är otroligt enkel att besvara blir: VEMS frihet pratar vi om?

Jag ser det som otroligt egoistiskt att kräva billiga kläder på andra människors bekostnad. Jag ser det som lika vidrigt att kräva att människor skall plågas för att andra människor skall få bära billiga kläder. Vilka förlorar på det i längden? Det är inte de som äger företaget som säljer kläderna. Det är de arbetare som utnyttjas att ta dåliga (farliga) jobb till låga löner. Dessa jobb fanns en gång i västvärlden. Men allt eftersom fackföreningar och arbetsrörelser gett oss starkare skydd och mer rätt har företagen sökt sig från dessa humana utgifter för att kunna exploatera på andra människors bekostnad. Våra jobb försvinner till folk som lever med en standard som hör hemma på 1800-talet.

Om dessa människors lidande betyder nått är konceptet kristallklart. Ondska är att utnyttja andra människor för egen vinnings skull. Borgarna kallar det för frihet. Jag kallar det för ren och skär jävla ondska.

Man kan undra varför Haiti är huvudtillverkare av sportutrustning åt diverse större märken. Är det deras expertis, naturtillgångar eller är det nått värre? Det är inte deras expertis. Det är beroende på USAs utrikes politik och återkommande dödspatruller, vars lika vi sett ibland annat Nicaragua (Contras), Fraph och andra vidriga människor som avlönas av världens ledande terroristland. Rätten att köpa Pocahontas av människor som tjänar 8 pence i timmen är så viktig att man måste hålla det fattigaste landet på västra halvklotet under ständigt hot för att inga arbetsorganisationer skall få fäste. Valet om man inte arbetar är svält. Deras skulder växer ständigt eftersom att ingen kan leva på de lönerna.

Medellivslängden på Haiti är 53 år.

Allt för billiga kläder och den fria marknaden.

Så vad är då ondska? Är det att säga nej till en fri marknad och kalla sig kommunist eller är det att exploatera människor?

Coka Cola

Äckliga företag!

http://killercoke.org/

Humor

Jag gillar hårdrock.

Jag gillar även att skratta.

Om om man vet lite om bröderna Johansson, tidigare i Yngwiee Malsteen's rising force så blir detta bara hur bra som helst.

Kiik!

http://www.youtube.com/watch?v=iA9RN3wuuBo

En strimma hopp

Hoppet lever. Hur märkligt det än kan låta i tider då krig startar på falska premisser och den folkliga protesten anses vara helt oviktig och nått att ignorera.

I ett avsnitt av tv-serien Vita huset, inför kriget mot Irak, skrek en av skådespelarna att de minsann kommer att tacka USA då de vunnit mot Saddam. ”They will thank us later”, det slutade med att han viskade mening. Hemskt dramatiskt, men det visar om inte annat på vad i alla fall de intellektuella i det västliga landet tror. Nu vet jag att det är en motsägelse; jag betvivlar på att de intellektuella i det landet har så pass höga positioner inom media. Se barra på Chomsky. Han får alltså inte vara med på tv på någon av de stora kanalerna. Med få undantag. Hans åsikter är inte önskavärda.

Nå. Det jag tänker på är främst Chavez, denna lustigkurre som med humor och pengar (från olja) bekämpar den vidriga amerikanska regeringen i sydamerika.

Han har lämnat valutaunionen (IMU) och världsbanken på premisserna att det är ett instrument för imperialismen. Helt sant och riktigt; kravet för att man skall få låna pengar från världsbanken är att man skall sälja ut statliga tillgångar och göra naturtillgångar tillgängliga för exploatering. Helt förkastligt och det leder till större skulder och ökad fattigdom. Dessutom tar han tillbaka landets oljetillgångar från de företag som stulit oljan från Venezuela under lång tid.

Hans motdrag är att starta en liknande bank åt Sydamerika. Men utan de krav som håller på att suga ut länderna ibland annat Afrika och Sydamerika. Klockrent. Det behövs en rättvisare värld och USA är för orättvisor och massmord.

Ja, det är massmord om man vet att antalet döda kommer att bli katastrofalt höga om man förstör möjligheterna till rent vatten och sen förbjuder landet att köpa material att laga det med. Irak, 500 000 döda barn sen gulfkriget till 1995 då USA förbjöd fortsatt räkning. Bland annat.

John Pilger skrev: William Russell, den framstående korrespondenten som rapporterade om de imperialistiska krigens blodbad, kan ha varit den första att använda uttrycket "blod på hans händer" för att beskriva oklanderliga politiker som på tryggt avstånd från händelserna beord-rar massmord på vanliga människor. Enligt min erfarenhet är "blod på hans händer" särskilt tillämpligt på de politiska ledare som saknar personlig erfarenhet av krig, som exempelvis George W Bush, vilken lyckades slippa ifrån militärtjänstgöring under Vietnamkriget, och den förvekligade Tony Blair. De utstrålar den inneboende fegheten hos män som orsakar död och lidande inte med sina egna händer utan genom en orderkedja som bekräftar deras "auktoritet".

Tänkvärt.

Men som sagt, Chavez sprider hopp.

Jag är dock lite ambivalent, om USA går ut ur Irak och inte anfaller Iran kommer de att fokusera på Sydamerika igen. Då kommer Chavez förmodligen att mördas. Så opererar USA i Sydamerika.

Detta jävla Israel

Ett par saker som får mig att undra över Israel är: igår den 30 april fick vi se på nyheterna hur reaktionerna på deras senaste krig mot Libanon var bland folket; vi fick höra att det var ”ett dålig skött krig” och att ”regeringen borde lämna nycklarna på bordet och avgå”. Vi fick inte höra någonstans att det var dåligt med krig…

Ledaren i landet är misstänkt för brott. Brott som skulle avsätta vilken svensk politiker som helst snabbare än ögat om bara media fick tag på uppgifterna.

Kriget mot Libanon anses som slarvigt - dåligt skött. Ingen reflekterade över att det var olagligt eftersom att Israel och USA styr världens agenda om vad man får och inte får göra i mellanöstern.

De amerikanska klusterbomberna dödade flera hundra oskyldiga och civila. Vars är den internationella kritiken mot det? Vem vågar stå upp mot nutidens folkmord?

Det är kanske inte så konstigt att det smäller självmordsbomber…

Silly season!

Hur förklarar man för någon att det är kul att sitta vid datorn och läsa "trådar" som är över 150-sidor och handlar om tre nyförvärv inför hockeylaget Björklövens nästa säsong? Skall man ens idas försöka?


Det finns nåt maniskt över hela situationen; hur man sitter och klickar f5 tangenten för att se om någon liten nyhet har släppts; vilka namn det rycktas om - och det är inga dåliga namn, för en hockeybekant. Men allt som oftast är det rykten skapade av otydliga inlägg som tolkats värre än bibeln. Typ.


Det finns något hemskt barnsligt över det beteendet. Dock, kärleken och engagemanget går inte att ta miste på.


TÄNK om människan kunde ägna sin tid åt hockey istället för att rösta på Moderater som stödjer massmord.

Borglig våldtäkt eller reformer för alla?

Reform eller våldtäkt? I en tid då pr och påhopp härskar över politiken är det faktiskt på sin platts att se vad resultatet av den politik vi väljer faktiskt innebär för oss. Valet står mellan att bli våldtagen eller reformer. Hurdå, kanske man frågar sig?

Svaret är enkelt, de partier som är emot reformer vill spara in på alla statliga instanser och privatisera dem. Ett bindgalet sparande som har lett till att skolan försämrat sin utbildning; lärare får större klasser att ta hand om och de ämnena som inte är klassade som akademiska får stryka ordentligt på foten. Gymnastiktimmarna försvinner och det direkta resultatet är en allt fetare befolkning med sämre kroppsliga funktioner; böckerna som skolan skall låta eleverna lära sig från blir allt mer daterade och dess information allt mindre adekvat för den tid vi lever i. Detta i en tid då vi upptäcker att diabetes och fetma håller på att bli nya folksjukdomar. Men ingen drar parallellen, det kostar och det är inte populärt att säga sanningen. Som om sanningen någonsin passat makthavarna.

Ätstörningar blir allt vanligare bland flickor och det ser inte ut att bli bättre, snarare sjunker åldern för när de sjuka flickorna ”insjuknar”. Problemet kostar staten pengar, men besparingen som gjordes på gymnastiken och kuratorer ledde till att man i alla fall kunde ha kvar kärnämnena…

Detta i en tid då den borgerliga alliansen hyllar och inför rätten till friskolor - som ironiskt nog skall betalas av den stat de är så emot i alla andra frågor. I medier gråter de ut om hur orättvist och odemokratiskt beslut om att de inte får bidrag för att lära ut ”deras” väg; den svenska skolan är långt ifrån perfekt, men att dra bort pengar från den kan bara idioter hävda är en lösning på problemet med allt flera elever som inte får godkänt i de kärnämnen som faktiskt finns kvar på schemat. Lärare blir trötta och de som bär människornas och samhällets framtid på sina axlar bespottas av de som säger sig ha svaret i en privatiserad framtid.

De gånger borgerligheten går ut och för det goda anseendets skull vill visa att de faktiskt är medmänniskor som känner och minsann inte vill skära ner på ovanstående är lösningen att sälja ut vinstgivande statliga företag, en affär som vilken klåpare som helst inser endast generar i ett snabbt bidrag som kommer att ta slut inom en överskådlig framtid; allt i deras egna privata politiska intresse. Det är som att ge dialys till en människa med njurfel, det hjälper en vecka, sen är problemet tillbaka.

Efter dessa snabba men kortsiktiga vinsternakan man bara ställa sig frågan, då konjunkturen går neråt, vad ska vi då spara in på eftersom att skatter sänkts som om vore det julafton i von Ankas ankeborg? Vilka tror ni kommer att drabbas? De rika? Eller kommer nedskärningarna att drabba gamla och unga?

Men kriser behövs. Annars kan man inte skrämma folket till blind lydnad och tystnad. I Sverige har vi fienderna i invandrare och även kommunister numera; vi skall lära ut om de brott som begåtts i Kommunismen namn. Visst, allt som har hänt bör läras ut i historia. MEN då skall även de ca: 50 000 000 människor som dött på grund av USA:s imperialismen komma i offentligheten. Sen måste jag säga att det är lite obehagligt då en stat går in och bestämmer vad man ska och inte ska lära sig i skolan. Speciellt då det är ämnen man kan tolka med ideologi.

Det går bra för landet Sverige, men jobb försvinner ändå. De jobb som går förlorade är industrijobb, jobb som kan utföras av billigare arbetskraft i andra länder där rättigheter för arbetarna är som i Sverige för 200- år sedan; vilket givetvis är av största intresse för de storföretag som flyttar verksamheten; produkten blir inte billigare för konsumenten, men vinsten blir avsevärt högre, trotts att ofta kvalitén sjunker.

En nedskärning alliansen bjöd på förra gången har börjat visa sig… Då drabbades vårdinstanser i detta land och det helt utan att någon klagade; de drabbade var nämligen mördare, våldtäktsmän knarkare och ”dårar”. Resultatet? Fler vansinnesdåd. Vansinnesdåd som kunde ha undvikits i de flesta fall eftersom att de människorna sökt hjälp men blivit nekad på grund av bristande resurser. Kostnaden för det mänskliga lidandet har fått ett par ettor och nollor; välj vinst och avsäg dig rätten att få hjälp. Är du reformist avsäger du dig rätten att leva rikt eftersom att du är ”kommunist”. Det är ju odemokratiskt…