Mats Lavander

Egentligen har jag inte hyllat Mats Lavander tillräckligt mycket här. Alla som känner mig vet att jag håller honom som Lövens bästa spelare de år han var med i laget (minus den tid då Sasja spelade). Att han blev lagkapten var bara en fortsättning på det respektlösa och uppoffrande spel som han presterade. Han var bättre i boxplay innan han blev kapten, och trotts att var han var lite trögstartad, var han ofta bland det bättre i laget, även då han var sämre än vanligt. Han var helt enkelt lagets hjärta de år han spelade i de gröngula färgerna.

Då Lövenmatcherna för ett par tre år sedan, gick på tv i parti och minut, levererade han ett par citat i skolan Lavandriska, en klockren, ordfattig sanningssägare! Det citat jag aldrig kommer att glömma är då han blir intervjuad i en periodpaus, journalisten frågar på ett ingående sätt om laget kanske har lite problem i mittzonen, och att de måste bli ordentligare för att komma igenom motståndarnas försvar.

Mats tittar, leende på journalisten, och svarar som bara Mats Lavander hade svarat: ”Kanske det,… eller kanske inte.” Sen skrattar han lite smygförtjust, som om han sagt något genant som kanske inte skulle ha yttrats, och går sin väg.

Mats Lavander.

Lite av Björklöven dog då han lämnade laget. Jag var givetvis helt övertygad om att han skulle ha dragit tidigare, men han var löven troget trotts ett par av laget mediokra år.

Det enda jag inte gillade, det var då ledning bestämde sig för att låna ut honom till norrbottenslaget _man lånar inte ut sin lagkapten_ PUNKT! Visst förtjänade han den chansen, men någon måtta får det vara, han var ändå lagkapten!

Han fick frågan inför en säsong blev han intervjuad om var han skulle spela till hösten. Svaret: ”Egentligen vill jag spela i NHL, men ingen verkar vilja ha mig där. Så jag spelar nog i löven. Om de vill ha mig”

Humor och ödmjukhet i en förvriden kombination.

Att han blivit nominerad till landslaget nu känns därför bara så jävla rätt. Jag såg hela tiden hur bra han var. Det var alla andra som var sjuka i skallen och inget begrep.

HEJA MATS! BJÖRKLÖVEN ÄR DITT HEM!