Då jag relativt nyligen skrev om Vansinnets berg av Howard Phillips Lovecraft, visste jag inte att bokförlaget Alestor, som också gett ut ”Skuggan över Innsmouth”, hade planer att ge ut en egen ”Vansinnets berg”. Deras version heter inte ”Vansinnets berg”, som den tidigare Deltautgåvan, de har lagt till vid, från originalspråkets ”At the mountains of madness”. Det kan tyckas larvigt, att ändra en sådan liten grej, men jag antar att greppet är att visa att det är något som i alla fall kan kallas halvnytt; paralleller kan dras till bokförlaget Vertigos nyligen släppta nyöversättning av ”The case of Charles Dexter Ward”, som fick sitt mer korrekta namn ”Fallet Charles Dexter Ward” till skillnad från den gamla Deltautgåvans titel ”Gengångaren”. Alestor har också lagt till en massa extragodis för alla Lovecraftianer.
Jag skrev nyss om boken då Sam J. Lundwall givit ut den i Jules Verne magasinet, och eftersom jag läst den både på svenska och engelska relativt nyligt, ids jag inte läsa om den redan - men bonusmaterialet tog jag mig gladeligen igenom.
Det finns en konflikt i begreppet Lovecraft, författaren har efter sin död alltid väckt intresse, både runt sitt skrivande och sin person. Det nya gardet lovecraftianer anfaller med verbalt våld, bland annat den största av de forna Lovecraftvurmarna: August Derleth, medförfattare till bland annat ”Lurkers at the threshold” (”Odjurets torn”) och ansvarig utgivare bakom Akham house, som gett ut en stor del av H P L:s produktion. Jag skrev själv ett par ord om Michel Houellebecqs bok ”H P Lovecraft, emot världen, emot livet”, om herr Lovecraft. Genast fick jag en kommentar i bloggen om det som sade att Houellebecqs tolkning av mannen var påhittad. Lösningen för att komma runt konflikten är att helt enkelt läsa både det som de gamla stofilerna sa och det de nya stofilerna påstår. Sanningen brukar ju som bekant ligga lite i mitten av de tolkningar som ges. Här får vi tillexempel läsa att Howard skulle ha tagit ideologiska kliv mot socialismen, baserat på hans förställningar om ”de gamla” som i hans beskrivning i novellen ”Vid vansinnets berg” var just socialistiska. Det kanske ligger något i det. Det kanske är sant, som Houellebecq skrev, att han hyllade Hitler.
Det vore trevligare om han inte höll på Hitler, utan var socialist. Jag uppskattar det. Jag känner att så stor roll spelar det inte, det är hans konst som tilltalar mig, och den är fantastisk. Han är förvisso mycket fascinerande som människa också, men det betyder itne att han var en bra människa. Många fascinerande människor var dåliga.
Nu är det dock relativt ovidkommande vilken politik författaren erkänner sig till. Det är innehållet i denna Alestor-utgåva som är vidkommande. Boken bjuder alltså på mer än långnovellen ”Vid vansinnets berg”, den bjuder även på novellen ”Den namnlösa staden”, utdrag ur ett par brev till och från Lovecraft, en essä och lite mer matnyttigt. Egentligen kan man inte begära mer av en bok som faktiskt är så bra, för att inte säga överdjävligt fantastisk, som ”Vid vansinnets berg”, men ändock finns här som sagt mycket mer att fröjdas över. För fröjdas, det gör man! Det är ändå Howard Phillips Lovecraft vi snackar om.
Köp boken, stöd den stora skräckmästaren. Den störste skräckmästaren!
15 kommentarer:
alltså jag har alltid problem med att köpa novellsamlingar. må det vara så väl lovecraft som bukowski.. det blir som struligt med alla olika förlag, och vilka noveller som är med i vilka utgåvor. samma sak med samlingsskivor med band. bara den förvirringen, vad man har läst, inte läst etc. det slutar bara med NEJ, jag köper en titel jag vet är helt unik, och inte är ihopblandad med andra titlar. men problemet kan åxå vara att jag är snål. haha. äger fortfarande inget med lovecraft. vad ska man köpa först?
Börja med denna. Det är hans enda "riktigt genomarbetade" roman.
Annars är spelar det ingen roll. Olika översättningar borgar för olika upplevelser.
På engelska är det dock aningen bättre. 8) Omnibus 1-3 är allt han skrivit, minus brev. Läs allt!
Nja, Omnibus 1-3 är faktiskt INTE allt Lovecraft skrev, och dessutom är det högst tveksam kvalitet på texterna (nytryck av gamla nytryck av gamla nytryck, med alla fel som smugit sig in. Notera t. ex. att första raden i ett av kapitlen av "The Case of Charles Dexter Ward" fallit bort och ersatts med första raden av ett annat kapitel).
De tre volymerna som Penguin gett ut är mycket bättre (om än inte perfekta) ur en textuell synvinkel.
En komplett lista över Lovecrafts noveller finns på http://www.hplovecraft.com/writings/fiction/chrono.asp
Dessutom finns det en volym med hans samlade dikter och fem med hans kompletta essäer.
Nu blir jag ju generad!
Men det är alltid roligt att få information om Lovecraft! Speciellt då jag blandar mina kunskaper med gissningar om honom. Varför, magistern, går det inte att komma åt din blogg. Jag är helt säker på att jag skulle ha en trevlig läsning där!
Tack för rättningarna!
Ummm... Det beror på att jag är för lat för att ha någon egen blogg. Emellanåt matar jag information till Marmeladkungens blogg. Och så skriver jag en del på andra ställen -- du har förmodligen läst mitt förord till Vid vansinnets berg. ;)
Det har för övrigt nyligen släppts en jättebibliografi som försöker lista allt av Lovecraft som publicerats på 25 olika språk mellan 1906 och 2007. Boken kan beställas från http://utpress.ut.edu
Jag bör kanske också påpeka att det är lite galet att kalla Derleth "medförfattare" till The Lurker at the Threshold, eftersom han skrev den helt själv med utgångspunkt från ett par små textsnuttar Lovecraft lämnade efter sig. Av ungefär 48000 ord i boken har Lovecraft skrivit ungefär 1200.
Och då är ändå Lovecrafts bidrag till den boken ganska stort jämfört med de andra "postuma samarbetena". Allt som påstås vara skrivet av "Lovecraft & Derleth" är i själva verket helt skrivet av Derleth, baserat på någon idé som Derleth fått från Lovecrafts anteckningsbok. Undantaget är "The Lamp of Alhazred" (det enda läsbara "samarbetet") som faktiskt innehåller en hel del text från Lovecrafts brev.
aha. Det är du. 8) Trevligt!
Angående "the Lurker..." så har jag redan, för många år sedan blivit tillrättavisad angående det. Jag fick det berättat för mig att Lovecrafts insatts var typ beskrivningen av fönstret i huset. Det kanske var du, om du huserade på lunarstorm för sisådär tio år sedan? 8)Jag väljer dock att skriva medförfattare ändå, eftersom att jag är lat. Jag tror att det var i smaband med en hyllning till SJLundwall, som gav ut sex böcker av Lovecraft under 90-talet (eller var det slutet av 80 och början av 90-talet?).
The lamp of Alhazred, var finns den? Är det pingvinböckerna man skall vända sig till? Titeln känns obekant, och jag har inte så många engelska HPLböcker. Tio, varav de flesta är söndebläddrade.
Det kan ha varit jag. Jag hängde en hel del på Lunarstorm förr.
Lundwall gav ut ett gäng Lovecraftböcker mellan 1991 och 1998, vill jag minnas, men innan dess hade han gett ut några stycken på Delta också. Han slarvade gång på gång -- Odjurets torn/The Lurker at the Threshold är inte det enda verket av Derleth som han glatt inkluderade utan att redogöra för sakförhållanden, trots att det varit känt i bortåt 60 år hur det egentligen ligger till.
"The Lamp of Alhazred" finns med i The Watchers Out of Time, som påstås vara skriven av Lovecraft & Derleth. Borde fortfarande gå att få tag i -- jag tror t. o. m. att Del Rey gav ut ett nytryck förra året. Dessutom är den inkluderad i Who Shall I say Is Calling?, en av de fina Derleth-samlingar som Battered Silicon Dispatch Box gav ut förra året i samband med Derleths 100-årsjubileum.
Jag måste börja med att säga att ingen skugga skall falla på Lundwall, då hans gärning för Lovecraft i sverige är enorm.Jag förstog dock aldrig meningen med den där necronomicon som han gav ut. Men han inkluderade en artikel av Vernon Shea, som i alla fall jag uppskattade. Jag hade visserligen läst den i Jules Verna Magazinet innan, men det numret är borta... Tragiskt nog! Nå, jag är ett stort Lundwall fan. 8)
Jag har dock aldrig kollat upp Derleth särskillt ingående, men då jag faktiskt älskar Odjurets torn, borda jag kanske göra det. Det får bli ett framtida projekt! Just nu är det Ursula k Le Guin och dåren W Burroghs som gäller.
Lovecraftböckerna är härmed beställda! 8) Tack som fan!
Jag är uppriktigt sagt mer än en smula irriterad på Lundwall, eftersom han trots att flera människor påpekat saken för honom fortsätter att behandla The Lurker at the Threshold som om den är en Lovecraftbok (se t. ex. Vansinnets berg i JVM förra året) vilket den bevisligen inte är. Och den fruktansvärda slakten av "Skuggan ur tiden" som han gjorde i JVM för några år sedan, där han utan att ange det skrev om novellen för att få med en massa 'patafysik i den, är utan tvekan det absoluta lågvattenmärket i svensk Lovecraftutgivnings historia. Hans slarv med fakta, som när han i JVM 457 i en bildtext beskriver College Street 66 som huset där Lovecraft bodde nästan hela sitt liv (i själva verket bodde Lovecraft där mellan 1933 och 1937 vilket Lundwall MÅSTE ha känt till eftersom bilden helt klart är hämtad från De Camps Lovecraft: A Biography), eller påståendet att Ray Bradbury skulle ha brevväxlat med HPL, är en historia för sig. Men visst, han har gett ut en hel del HPL på svenska. Han var dock inte först med det.
J. Vernon Sheas artikel är rätt intressant och på det stora hela korrekt, bortsett från att han sätter fel namn på Lovecrafts far och påstår att Lovecraft talade bantu. Jag är också rätt tveksam till påståendet att Lovecraft skulle ha korresponderat med någon på latin -- det är iofs ingen omöjlighet, men ingen annan källa har ens nämnt detta.
Derleths egna noveller är bra mycket bättre än hans Cthulhu-pastischer, som pendlar mellan det medelmåttiga och det pinsamma (läs slutet på "The Whippoorwills in the Hills" och byt ut ordet "whippoorwills" mot "rats" och "hills" mot "walls", så förstår du vad jag menar). "The Lamp of Alhazred" är ett lysande undantag. Skulle jag rekommendera något av honom är det http://www.batteredbox.com/ArkhamHouse/MacabreQuarto.htm
B&N har förresten släppt ett nytryck av sin kompletta Lovecraftvolym (alla HPL:s egna noveller -- alltså inga av hans spökskriverier). Den är billig, men tyvärr är den så full av tryckfel att man kan gråta. Ingen korrläsare har kommit närmare den boken än ett par mil. Jag satte ihop en errata-lista och den blev 22 A4-sidor lång.
http://search.barnesandnoble.com/HP-Lovecraft/H-P-Lovecraft/e/9781435107939/?itm=1&usri=Lovecraft+Fiction
Då det gäller Lundwall är jag så full av beundran för den mannen att jag sopar små (eeh) detaljer under mattan. Men hans information kan komma från Derleth själv. Jag vet att han träffade honom. Men jag kommer inte ihåg om jag har läst det eller om han faktiskt sa det själv till mig. Jag börjar bli gammal. 8)
Jag försvarar dock inte hans fel, jag väljer att leva med dem.
Ray Bradbury... Kan han ha menat den där token som påstog att Lovecraft faktiskt var en slags profet och att de gamla gudarna fanns? Jag glömer alltid bort hans namn. Och var jag läste det. Roligt var det i alla fall!
Har jag rätt om jag gissar att alla dessa fel kommer från de ändringar som tydligen gjordes då han blev publicerad av olika tidningar? Det verkar ju vara kutym i fallet Lovecraft. Jag har egentligen ingen koll, mina källor är det som släppts i sverige, men det börjar ju bli mycket nu. Och det som släpps nu känns, med all respekt för Lundwall, jävligt gedigt.
Men var hittar han och Houellebecq alla felaktiga fakta som de tydligen far med? Jag känner mig lurad! Och förvirrad.
Dessa brevböcker du nämner måste jag kolla upp. Eftersom att jag faktiskt tycker att det är kul!
Sen håller jag själv på att översätta hans uppsatts, supernatural... Men det lär ju ta tio år. Jag har två versioner, en textrogen, och en lättläst. Jag har kommit.... EN SIDA. hehe Den finns inte på svenska va?
Nej, han fick inte den informationen från Derleth, eftersom Derleth brukade vara ganska uppriktig med att Lovecrafts bidrag var extremt litet (dessutom har det som sagt varit känt i bortåt 60 år). Dessutom är det klent att inte lyssna när folk som vet bättre upprepade gånger bevisar att han har fel.
Att Lundwall skulle ha träffat Derleth kände jag inte till -- högst intressant! Däremot vet jag att han kände Donald Wollheim som själv brevväxlade med Lovecraft.
Felen kommer av att man struntar i forskning i ämnet som är senare än 1975, och dessutom hittar på efter eget huvud (Houellebecqs citatteknik, t. ex. är tämligen kreativ). Vad beträffar felet om Lovecrafts hus som jag nämnde tidigare så måste SJL ha hittat på det själv. Vad man ska ha klart för sig själv är att SJL gärna tar ut svängarna i sina faktaartiklar och har en kreativ inställning till fakta (SF-tidskriften Stella har ingen utom SJL sett, t. ex.). Han påstod bl. a. att Lord Dunsany i "flera år" (eller var det "många år"?) var professor i Athen när det i själva verket rör sig om mindre än ett år -- 1940-41. Och det faktum att det s. k. "Black Magic"-citatet ("All my stories, unconnected as they may be, are based on the fundamental..." osv.) redan 1988 bevisades vara falskt har inte hindrat honom från att ha med det i varenda Lovecraftförörd. Men det beror ju, som sagt, på att han inte har någon som helst koll på Lovecraft-forskning senare än mitten av 70-talet.
Jo, många fel kommer sig av att andra människor än Lovecraft renskrev hans manuskript; sedan var pulpredaktörerna inne och fingrade på styckeindelning, ordval och liknande (utan konsultation med författaren). Ovanpå detta har nya tryckningar en förmåga att samla på sig nya fel (vilket bara ökar med OCR-scanning och obefintlig korrläsning), så när man utgår från ett nytryck av ett nytryck av ett nytryck som sin källa, blir det ofrånkomligen fel. Och varför ska man rätta texten när boken ändå säljer? Felet i Omnibus 2 som jag nämnde för ett tag sedan (2 kapitel i "Ward" börjar med samma rad) har hängt med sedan början av 70-talet.
"Supernatural Horror in Literature" kommer på svenska inom en inte alltför avlägsen framtid.
Du har garanterat med koll än mig i vilket fall som helst. Den mesta kunnskapen jag har kommer ju från de nyaste utgivningarna, och den där artickeln jag nämnde. J Vernon Shea.
Aaah Supernatural är på g. Guuud var härligt! Här vill jag dock påpeka, jag tror det var fransmannen som sa det: den haltar lite sp, uppsatts sett, i och med att Lovecraft själv inte är inkluderad. Men nu tror jag, efter att ha klicka lite bland STJoshis blogg, att han, eller någon annan har get ut en ny version. Är det fel? Jag har ibland lite svårt att hinna läsa och ta hand om raketen till dotter samtidigt. 8)
Jag skulle vilja se en översättning av hans essä och ett tillägg, en essä som tar vid där han slutar, för att ge texten en uppdaterad funktion. Jag är lite nördig, men vafan. Det är bra fakta och borde vara en fackbok för alla intresserade. Vilka ska ge ut den?
Jo, det är förstås en miss, men Lovecraft skulle aldrig ha inkluderat sig själv bland dem som han ansåg som riktiga skräckförfattare. Tyvärr. :(
Joshi gav 1990 ut en bok där han tittade på Lovecrafts fyra "moderna mästare" (Blackwood, Machen, Dunsany, James) plus Bierce samt Lovecraft själv. Den heter The Weird Tale. Han har sedan följt upp den med en The Modern Weird Tale där han tittar på senare författare. Men nu tror jag att du tänker på den historik över skräcklitteraturen i två volymer som han jobbar med och som ser väldigt lovande ut (jag har läst utdrag ur den). Tyvärr blir den väl inte billig...
Vilka som ska ge ut SHiL på svenska kan jag nog tyvärr inte avslöja, eftersom de inte ens gått ut med det själva ännu, vad jag vet. :(
Magister: Undantaget är "The Lamp of Alhazred" (det enda läsbara "samarbetet") som faktiskt innehåller en hel del text från Lovecrafts brev.
Intressant nog ska jag inom kort översätta just den novellen till svenska. Visste inte detta, men ack så värdefullt det kan vara att läsa diskussioner på andra bloggar.
Skicka en kommentar