Den omtalade skivan...Jag har haft många åsikter om Nevermores senaste (sista???) skiva, the obsidian conspiracy. De flesta har gått ut på att det inte är lika bra som tidigare.
För det mesta har jag tillåtit den ganska värdelösa förklaringen: de har blivit gubbar. Jag har känt hur fel den förklaringen har smakat i munnen, eftersom att den är korkad, men i brist på annat har jag varit tvingad att nöja mig med den.
Jag skrev även om skivan här och där.
Nu har dock jag och min sambo satt fingret på avtryckaren: jag beskrev min beundran för trummisens fantastiska lir, och att han skulle bli svår att ersätta. Min betydligt sämre hälft kom då med förklaringen: problemet med the obsidian conspiracy är inte att de blivit gubbiga, det är snarare så att det känns som att bandet inte bryr sig.
Med de två senaste avhoppen från bandet känns det hur logiskt som helst. Inte fan spelar gitarrguden varken särdeles snyggt eller bra - med tanke på vad han gjorde innan - The obsidian conspiracy inte heller det där trumliret som varit så utmärkande för bandet.
Förklaringen: ja, de bryr sig inte. Berodde det på avhoppen, eller berodde avhoppen på det? Fratiden lär förtälja. Skvaller är alltid skvaller.
Men den här förklaringen är de minst dumma jag har hört, tills vidare tror jag på den.
Tror ni mig inte? Vi jämför första låten från Obsidian och första låten från föregångaren this godless endeavor. Tänk: detaljerna.
tänk: avsaknaden av detaljer...
Ja. Det är två bra låtar, men den första, Born, den är lysande.
2 kommentarer:
Emman sa: Fasen! Jag trodde spontant att det kanske var en råläskig film men slemmiga barn i men det var musik. Dang! Nu blev jag ändå råpeppad på att se skräckis.
Har du inte hört nevermore? Do it then! 8)
Skicka en kommentar