Ansiktslyft; vansinne en masse - a tribute to the joy!

Jag ska alltså inte lyfta mitt eget fejs. Jag ska inte heller lotta ut dylikt vansinne.

Däremot ska jag pilla lite på den här bloggen. Det är dags för en uppiffning. Det borde btw vara tre p i det ordet. Upppiffning.

Knulla.

Ändå, medan jag ändå skriver. Finns det människor som tar anstöt av det ordet. Knulla. Utan den skiten skulle ni inte finnas. Ni tillhör i så fall de människor som jag oftast skriver om här: dårarna helt utan verklighetsförankring. Att vurma för krig är helt ok, men att säga knulla, det mest naturliga efter att dö - det måste vi förkasta... Jag hatar er. Ordat hata är för svagt.

Det som skruvar de små hjärnorna ett varv till är då jag faktiskt säger att jag inte bryr mig: jag tänker inte lyssna på Watain för att det är dagens jävla trend. Jag kommer inte heller att lyssna på Hammerfall för att det är gårdagens trend. Jag lyssnar på bra skit för att det är bra skit. Passar det inte er, då skakar vi hand på den - men jag har starkare näve än er, jag murar, så jag kommer att älska att mosa er. Jag är även för våld. Verbalt våld mot äcklig idioti (läs högerpolitik).

Ni som tror på högerpolitik, visst är ni fascister? Den starkes överlevnad och så vidare... Ni har aldrig tänkt den tanken färdigt va, till sitt slut? Det är lätt att vara kaxig då man spelar för det vinnande laget. Prova min stil: att vara ödmjuk. Jo, jag glömde, jag måste bara påpeka att jag är en bättre människa än dig, borgarsvin. För den dagen du spelar för det förlorande laget kommer du att älska att ha mig på planen.

Nej. Vansinne.

Nu ska jag snart spela musik.

Vansinne - den bra versionen

Sen ska jag lyssna på min födelsedagspresent - bild ovan.

Kärlek till min sambo för att hon känner mig.