Solen - dvds - vhs, Uncensored

Vilken värme. Vilken härlighet!

I vilket fall som helst... Jag har lagt mina smutsiga vantar på Opeth dvdn, royal albertsson, eller något. Samt en annan dvd med Opethsångaren. Jag har inte hunnit kolla på dem, men jag har väl känt att just live-dvd, det är fan ganska kul. Det är förvisso samma saker som de gamla köpVHS-arna, men med mer funktioner. Det är helt enkelt extra allt.

Klockrent.

Sura människor skulle kunna påstå att utvecklingen inte går framåt, det fylls bara ut med dummare innehåll. Och ja, det stämmer väl in på det mesta, men, inte just det här.

Hur som helst är jag spänd, ska det funka? Sången har fått jävligt dålig kritik. Jag ser helt plötsligt beslutet att utesluta growlsång på Heritage som logiskt. Vi får se vad som händer.

På tal om VHS. Jag hade inte så många köpvideos, men jag hade en Gamma Ray, en Pantera och två Mötley Crüe. De två senare var de som spelades mest. På fester.

En sak som jag ofta har tänkt på, angående den andra videon med Mötley, Uncensored. Den bör väl har släppts efter Dr Feelgood, och som alla vet hanns endast Decade of decadence släppas innan Vince var färdig i bandet för första gången. Allt detta finns dokumenterat i boken the dirt, eller valfria intervjuer med bandet.

På Uncensored var Vince Neil kvar. På en massa ställen på videon pratas det om vilken familj de är - om en fattas, då fattas alla. Då är det inte Mötley.

Jo. Vi såg det.

Spela roll. Jag kunde inte bry mig mindre om dylika spörsmål. Alla grupper tjafsar. Det är alltid någon som är "den svaga länken", inte nödvändigt vis beroende på kunnande, utan snarare beroende på vilka som utgör kärnan i bandet. Det är musiken jag är intresserad av, inte medlemmarna. Hjärndött tjafs, om magiska inspelningar, perfekta förhållanden, det kommer alltid någon nostalgisk fåntratt att dra fram. Men, är det inte musiken i sig som spelar roll? Skulle en skiva vara sämre bara för att sångaren har fel namn? Nej, men om sångaren sjunger som en idiot - läs Blaze Bayley, då ska man klaga.

I dagens aftonblad har någon skrivit en alarmerande krönika om hur hårdrocksfestivalerna ligger risigt till.

Jag skulle vilja sätta killens hand på världens puls: hårdrockfans är inte per definition barn, de är ganska ofta i min ålder (36). De har barn, jobb och sånt. De har råd. Deras semester är festivalerna.

Dessutom är fan de flesta metalfestivalerna nischade. Falun (??) kör heavy metal. Metaltown kör på återföreningar. Get away kör på hårdare tongångar. Sweden rock har rubbet, och är störst. Logiskt.

Ja. Jag vet inget om nåt. Men jag tror att hårdrockarna, de både har råd, och de finns. Vi får se vem som har rätt. Jag är givetvis övertygad om att det är jag. Japp!

På så många sätt är det helt rätt att en kvällstidning startar ett hårdrocksmagasin. Hårdrocken har alltid varit större än den fått erkännande för. För er som kritiserar det - idioter.