Hur all musik blir bättre: heavy metal!

Om man tittar sig omkring i hårdrocken, kollar vilka grupper som är stora, och hur det låter, slår det mig att man för det mesta blandat in heavy metal.

Det är regel numer ett. Regel numer två är att man ska blanda in thrash metal.

Heavy metalgenren själv lever ett halvt om halvt hyllat och bespottat liv. Den engelska varianten NWOBHM och den King Diamondinfluerad musiken verkar frodas, samtidigt som det tyska ditot doppar i trovärdighet med jämna mellanrum.

De som influerats av genren däremot, de har oftast sina största framgångar då de kikat i den digra skatt som är heavy metal. Eller thrash.

Dimmu Borgir. Ett ganska dåligt band som söker sig till en allt större publik. 2001 släpper de sit magnum opus Puritanical Euphoric Misanthropia. Genast har de gått från ett standarddåligt black metalband, till ett lysande band som blandar Heavy metal, black metal och thrash metal.

Machine Head blir av med både kontrakt och pubblik då de släpper allt sämre skivor, influerade av det sämsta Nirvana har gjort. De inleder Through the ashes of the empire med att slänga kärleksfulla ögonkast mot göteborgsdöds och vanlig heavy metal. Deras efterföljande skiva, där de tog sin musik från neo-thrash till episk thrash metal.

Behövs det fler bevis? Nej just det. Det finns givetvis en uppsjö, men jag känner att detta räcker.

Vill ni göra säljbar musik. Blanda in heavy metal. Eller thrash metal. Eller både och.

Jag ska utveckla detta resonemang. Förmodligen under någon helg.