Jag läste lite annat än HPL, men bara för att jag hade tid!
Ursula K. Le Guin, Berättelsen är världens språk
Den numera 80-åriga författerskan Ursula K. Le Guin har jag läst tidigare. Det var då jag var hemskt ung, samtidigt som ”Sagan om ringen” och ”Den oändliga historien” var nummer ett och två på min att-läsa-lista. Jag tog mig igenom den första romanen i sviten om övärlden, ”Trollkarlen från övärlden”. Jag kommer ihåg att jag som tioåring tyckte att boken var sorgsen och lite jobbig att läsa, det har varit en av anledningarna till att jag väntat med att läsa av hennes produktion, tills nu.
Stilen som jag som barn tyckte var svår, är här helt underbar; Ursula K. Le Guin skriver lågmält, hon förtar sig inte eller överdriver, enkelheten är hennes styrka, helt klart. Men man skall inte tro att det är ömkande tonårsångest typ Harry Potter, då han har motgångar. Nej, här är det avskalade grandiost, de små tankarna ställer de största frågorna.
”Berättelsen är världens språk”, eller ”The Telling”, är en science fictionroman som utspelar sig i framtiden, oklart hur långt fram i denna, och det är en socialantropologi över mänskligheten, inget mer, inget mindre. Vi får följa den jordfödda kvinnan Sutty, som tagit sig till planeten Aka, som observatör för de ”utvecklade” världarna. Det är inte en rymdopera, i stil med Star Wars eller Isaac Asimovs makalösa robot-/stiftelseromaner. Släktskapet är närmare Arundhati Roys ”De små tingens gud”, där vi hela tiden anar tragedin och ångesten, men förs framåt av ett vackert, melankoliskt språk.
Jag trodde faktiskt att Ur-sulan var från Indien innan jag såg att hon härstammade från USA. Dock fick jag en aha-upplevelse angående hennes Övärldenböcker, hon har ett indianskt arv, och det förklarar hennes ”namnmagi” i de böckerna. Indianer var väldigt måna om sanna namn. Tydligen.
Det jag uppskattar med denna bok är att den inte är predikande. Och om man ställer det mot att boken faktiskt kritiserar åt höger, vänster, nord och syd (nord och syd står för religion, idioter), ger det boken en bra fördel – här bedöms allt efter konsekvenserna, och man får se det i ett väldigt utzoomat perspektiv, vilket gör texten lättare att ta till sig, och dumheterna är lättare att peka på, även om författerskan inte gör det - man får se och döma själv.
Har man inget bättre för sig och vill läsa en bra, och annorlunda (förutsatt att man inte ofta läser sci-fi) litteratur SKA man läsa Ursula K(rueber) Le Guin.
För de människor som uppskattar hennes ”Övärldenserie” rekommenderas den tecknade filmen ”Tales From the Earthsea”, som är producerad av studio Ghibli, som även är kända för ”Spirited Away”, ”Min granne Totoro”, ”Det levande slottet” och ”Porco Rosso” med flera fantastiska, underbara filmer.
Har man inga ursäkter ska man läsa denna bok. Det finns liksom inget som hindrar dig.
