Hej, jag heter Annie Lööf

Tuuut tuuuut

Nu är det så här. Jag heter Annie Lööf och är ledare i ett parti som hatar facket.

Varför vi hatar facket är egentligen en motsägelse; vi gillar ju frihet, brukar vi säga, vad vi inte säger är att den frihet vi gillar är företagarnas friheter. Den enskilde individens frihet skiter vi fullkomligt i. Om den enskilde individen drabbas av vår politik använder vi oss av argumentet: enskilda fall, eftersom att vi inte vill visa hur negativ vår politik är för de utsatta människorna.

Idag skrev jag ett debattinlägg till den kommunistiska tidningen aftonbladet. Där skrev jag att banksparande inte får vara en klassfråga.

Jag tar givetvis inte hänsyn till att jag sitter i en regering som utförsäkrade över 12 000 människor förra året för att deras sjukdagar hade tagit slut - inte för att de blivit friska alltså. Att detta lett till ökat socialbidragsberoende blundar jag för, annars faller ju mitt argument. Man får inte ha tillgångar på banken om man kvittar ut statens pengar.

Om man inte är riskkapitalist alltså.

Så hur ska en människa som vi vill ta bort det fackliga skyddet för, klara av att spara, då vi sänker lönerna för ungdomar, och propagerar för sänkta ingångslöner för de som redan har det dåligt (sjuksköterskor bland andra)? Det går givetvis inte. Men om man trollar med orden, som Reinfledt brukar göra - alltså börja prata om ansvar och frihet - då kanske folk sväljer mitt skitsnack. Eller?

Den fria företagsamheten är viktigare än människan. Människan ska jobba så länge som möjligt och sen hamna på ett Caremaboende, där företagarna skall kunna blåsa dessa arma människor en gång till. För att de kan. och för att jag klickar gilla på det.

Sen kan vi ge bort 5,4 miljarder till av vår budget till restaurangbranschen med argumentet att det leder till flera jobb (hos en arbetsgivare som tvingar personalen att städa toaletter med tandborste och föraktar fackligt engagemang).

Då vi redan vet att det kommer att misslyckas - anledningen är givetvis att vi fått betydande pengar från en lobbyorganisation för att göra det - kommer jag med citatet: "Vi skapar förutsättningar för restaurangerna att öka marginalerna".

Det var en lögn. Jag vet. Men, bättre att jag säger det, än att jag påpekar att vi inte skapat några förutsättningar för de utsatta i samhället.

Tack för ordet // Annie Lööf.