DVD Captain America - the First avenger

Jag ser ju på film så ofta som möjligheten ges. Jag älskar att trycka ner fläskröven i soffan och bara underhållas.

Och som man kanske har sett, om man läst här tidigare är det filmer med mycket overkliga saker som tilltalar mig mest, och är det någon superhjälte, ja, då står jag först i kön, några månader efter att filmen kommit ut på marknaden. Det är fullt att stressa!

Nu hyrde jag Captain America - the First avenger. Jag har aldrig varit ett större fan av just den här hjälten. Den gamla filmen, som fanns redan på 1980-talet såg jag, men jag kommer inte ihåg något om den. Var den bra? kanske. Jag vet att de gamla Spindelmannenfilmerna var ganska ruttna. Skit samma. I seriemediet träffade jag honom bara genom Hämnarna (Avengers), och där var han som bäst trist.

Nå. Jag hyrde alltså filmen, kollade på den, och vet ni vad? Den var bra!

Jag tar det från början. Skådespelarna i marvelfilmerna, är av det mer renommerade slaget. Tommy Lee Jones är med, och spelar en grinig general - vad annars? - Hugo Weaving från Matrix, V - for vendetta och Sagan om ringen, spelar skurken i filmen. Skurken är den tomatröda Red Skull, ledaren för brottssyndikatet Hydra, som i Marvels universum är en slags globaliserad maffia med övernaturliga inslag. Har ni sett Hellboy vet ni vad jag menar.

Det är fler halv och helkändisar i filmen, som regisserats av Joe Johnston, en gubbe som ligger bakom filmer som Jurasic park 3, Jumanji, The rocketeer och... Älskling jag krymtpe barnen.

Om man bortser från det, vilket inte är helt lätt, så är filmen underhållande och faktiskt jävligt rolig.

Handlingen utgår från Chris Evans, som spelar Captain America, som är en klen och sjuklig kille som aldrig ger sig. Han blir spöad och han backar aldrig. Anledningen är att han inte gillar mobbare. Hans största mål är att bli intagen i militären för att kunna strida mot nazisterna. Inte för att döda motståndarna, utan för att stoppa kriget.

Fint så! Efter några om och men träffar han vetenskapsmannen dr Abraham Erskine, spelad av Stanley Tucci, för mig mest känd från City akuten, och så skapas Captain America.

Jag säger inget mer. Handlingen går liksom rakt fram, och avslöjar man en sak, så förstår man allt som föregått detta.








Det är inte någon Oscarvinnare, eller så, men det är underhållande så det förslår. Filmen utspelar sig som ni förstår på under 1940-talet. Nazisterna jag nämnde... Och jag tycker att de har fått till känslan jävligt bra.

Ni kanske undrar om det inte är någon tjej med i filmen, jag har ju inte nämnt någon. Jodå. Det är kanske en eller två med. Hayley Atwell, en mycket söt tjej, har den kvinnliga huvudrollen. Men hennes insatts i handlingen är begränsad till att vara snygg och bra på att sikta med pistol. Mest verkar hon bara vara bra på att tråna efter vår hjälte. Inget att skriva till mamma om, således. Det är nog inte fröken Atwells fel fel, hon spelar trånande våp väldigt bra. Dock känns hennes karaktär mest som ett alibi. För vad, vet jag inte.

Som vanligt då det handlar om Marvel, slutar filmen med en teaser inför kommande Marvelfilm. Nu är det Avengers som är på g till maj i år. Det ser kul ut!

Tills dess är det här filmen att spana in. En påse chips, taco-dipp och någon att se filmen med, så är ni hemma!

Och ni behöver inte luta er mot mina ord allena. Toppraffel!