En ny grej. En fantastisk skiva. Savatages Hall of the mountain king

Skivomslag, på den tiden då det var roligt med skivomslag - varför skjuter bergakungen blixtrar genom pekfingrarna ner i en skål?

Bloggen Metal, som finns länkad här mitt i bland blogglänkarna (no shit!!!), har en massa fuffens för sig. Det är tävlingar hit och dit, det är favoriter i repris och det är tvekamper mellan skivor, och så vidare. Det mesta känns inspirerande och roligt att ta del av. Är det något som inte är kul beror det på mig som läsare, jag kan liksom inte vara intresserad av all hårdrock som finns, eftersom att ganska mycket hårdrock är bajs.

Det jag tänkte komma till är i vilket fall som helst det faktum att jag känner mig lite inspirerad av den forne skellhellbonden, jag tänkte skapa en slags lördags, eller vilken dag som helst, institution som jag kan återkomma till om jag kommer på en skiva – för skivor kommer det nog att handla om – som jag måste informera resten av den ignoranta världen om.

Jag börjar idag. Klassikern. Skivan du inte klarar dig utan. Jag har ju egentligen redan gjort en sådan lista, men den handlade mer om inspirerande skivor. Den listan var begränsad till tio skivor, den här listan kommer bara att begränsas av mitt musikälskande.

Så den första skivan är en skiva som jag valde ut favoritlåten från igår. Nämligen Savatage och deras magnum opus, Hall of the mountain king. Låten är givetvis titelspåret.

Skivan är något så perfekt som en heavy metalskiva som inte är tråkig. En del kallar bandet för progressivt, jag tycker att det är att göra det lätt för sig själv, man behöver inte kalla musik progressiv bara för att den har EN annorlunda takt. Det finns andra styrkor hos den här skivan. Den numera avlidne gitarristen Criss Oliva har en ton som verkligen lyser. Sångaren och brodern till Criss, Jon Oliva är en av de mest säregna metalvocalister jag känner till. Hans sjunger med sådan inlevelse att man tror att man befinner sig i Seattle, men med mer passion än det Seattliska gnället.

Kompet i bandet är stabilt, vilket förmodligen lett till att folk kallar dem progressiva. Jag älskar inledningen i 24 hrs. Ago. Det är nästan surt, det är snyggt som satan.

Jag väljer att ge er låtarna Strange wings, som är en softare låt, men ändå fantastisk. Jag bjuder även på ovannämnda 24 hrs. Ago.

Det här en skiva alla hårdrockare borda äga.

Gillar ni det inte är det er det är fel på.

Dagens samlingskiva: Powerchords vol 1

Dagens samlingskiva!

Gårdagens musik

Jag kom över samlingskivan Power chords billigt på någon skivmässa. Kan det ha varit en tia jag betalade? Jag vill minnas att enda anledningen till att jag köpte den var Savatage och låten Hall of the mountain king – en låt som ligger på en skiva som var stört omöjlig att få tag på i Umeå – för en rimlig peng.

Skivan hade några fler band. Vad sägs om Anthrax, Ace Frehley, Kix, Malice, Manowar, OverKill, Raven, Savatage, Testament och något malplacerade White lion.

Jag väljer oftast b-sidan då jag skall lyssna på vinylen. Där trängs musikaliska ess som Wrecking crew (OverKill, spelas i bakgrunden nu), nämnda Hall of the mountain king samt favoriten Apocalyptic city (Testament). Ja, All you need is rock and roll (White Lion) samt The savage and the hungry (Raven, har hunnit ta över efter Overkill – det låter lite som Megadeth, on speed!!!).

Jag vet inte hur många av mina tonårs förfester detta var soundtracket till, men det är garanterat ett tresiffrigt tal.

Det roliga var att jag upptäckte Raven med den här skivan. Jag hade inte lyssnat på dem innan. Men det jag hörde här var bra! Jag tycker att Raven är ok. Inte mer eller mindre, idag. Det var kul, och kult, men idag är det sällan jag lyssnar på gruppen. Jag upptäckte Malice också. Jag har alla skivor av dem, tror jag. Jag känner lite mindre för Malice än för Raven. Jag får lyssna igenom skiten igen.

Nej. Savatages Hall of the mountain king var anledningen till att jag köpte plattan, och med tanke på hur bra låten är - det skulle fortfarande ha varit en anledning till att köpa skivan. Så, blir det en öl ikväll för er, skåla då till den låten, och speciellt partiet där sångaren flippar. Jag ÄLSKAR DET! Känslan är total. Jon Oliva verkar numera mest bara vara fet. En gång i tiden var han en av världens bästa sångare.

Ulf Kristersson, en kille som kan erkänna att det blir fel ibland. Men han väntar gärna tills efter valet med att säga det...

Vi har tiotusentals enskillda fall i landet.

Tar vi bort tre av dem, kan man utan att göra bort sig, lägga alla dessa fall vid regeringens fötter. Och då hamnar de ju rakt på lögnhalsen Ulfs tår.

Det kan bli fel, säger han om de som blivit hemlösa efter regeringen REFORMER.

Ordet reform har tappat betydelse.

Ordet idiot likaså, för ingen beskrivning passar högerns socialdarwinism lika väl som fascism. MAN BETER SIG INTE PÅ DET HÄR VISET MOT ANDRA MÄNNISKOR.

ab

Rasisterna klarade sig. Varför? Massmördaren klarar sig också. grattis alla, ni är sjuka i skallen!

Jag ställer mig frågande till en sak som verkar har berett ut sig. Nämligen borgarnas rätt att bestämma hur diskussionen ska se ut. Alla kommer ihåg vår brottsliga rasistminister, Billström, en av de värsta rövslickarna och kappvändare den här regeringen har – och det säger inte lite, för den här regeringen är fylld av dårar – alla kommer ihåg de uttalanden som wikileaks släppte, eller? Billström var i Irak och myste med C Bildt, en människa som tydligen kan ha hur mycket blod på sina händer som helst utan att någon ifrågasätter det. De sa idiotiska och korkade saker som skrevs ner av den andra parten. De hade inte räknat med att uppgifterna skulle komma ut i media. Men det gjorde det.

Alla garvade åt Billströms duckande för frågorna OM händerlsen. Han upprepade väl samma mantra typ 19 gånger på 3 minuter.

Min fråga, efter att den där skandalen märkligt nog tystats ner är: varför har den tystats ner? Sen när ska regeringen få bestämma vilka uppgifter de skall kommentera? Demokrati? Kan man bara bestämma sånt? Och komma undan med det?

De bör avgå, både Billström och Bildt, för så korkade och rasistiska uttalanden. Bildt bör avgå efter skandalerna kring Lundin oil. Men det bara rinner av dem. Reinfeldt likställer välfärden med cancer, han till och med säger att det är modern pest – vi bara: ok pappa!

Vad har hänt?

Hur kommer det sig att media tillåter borgarna att ställa kravet att ingen från oppositionen skall vara med i tv samtidigt som de? Pengar eller bara total jävla inkompetens? Varför varför varför lyfter ingen fram den frågan? De bekämpar demokratin, och ingen säger nåt – alla bara, såg du vilka som knullade på Idol? Man fick se Laila Bagges fitta! Aaaaah Vet du vem som har störst kuk i Solsidan? Aaaah

När blev landet hjärndött?

ab

G D Toros At the mountains of madness, uppdatering.

Ja, med fantasi kan detta vara läskigt. Med en annan ingångspunkt kan det vara vackert. Jag väljer att bli livrädd, det passar texten här under

Som folk som läst här vet, är det ett par saker som får mina safter att flöda, och få saker som får dem att flöda lika mycket som då Howard Phillips Lovecraft är med i bilden.

Nu kanske ni kräks lite ohämmat då ni tänker på mig och safter i samma mening. Bra.

Hur som helst försöker jag hålla mig uppdaterad om filmen, som Guillermo del Toro har för avsikt att göra.

Det är dock en sak man måste känna till, och det är att filmen inte fått grönt ljus. Det är inte säkert att den blir av. Det är otroligt frustrerande. Det är som då den där snyggingen du aldrig fick börjar visa intresse för dig, förälskar sig i dig - för att dö just innan ni skall fullborda förhållandet. Det duger inte med ett lik i sängen, det duger inte med Blair Witch project - en värdelös film - du vill ha det du längtade efter. Ta bort "kvart-i-två-ragget".

Svammel...

Hur som haver kan ni fördjupa er i Toros åsikter, tankar och - ett par spoilers får vi ockskå. Cthulhu ska tydligen vara med i filmen. Kul, även om han inte är med i berättelsen, mer än som omnämd, har jag för mig. Skit i det. Gillar ni det på samma sätt som jag är det inte spoilers - jag har läst boken - det är teasers.

Källan är alltid unfilmable, först och främst.

En lista som inte är glömd, lite Egypten, lite bloggar, Werock - lite ljus i mörkret

En bild som gör mig glad. Lycklig apa!

Jag har lyssnat lite på vad som händer i Egypten, och det är inte utan ett leende jag konstaterar att en gigantisk, fredlig marsch, kan få symbolisera vad som kan bli en demokratisk revolution. Militärerna verkar inte ha tagit ställning riktigt, och lagen uppehålls av medborgare som vill ha ordning. Det låter sunt. Protesterna är befogade, och efter polisens försvinnande skakar makten i sina grundvallar.

Trevligt. Vi får se hur det utvecklas. Jag hoppas inget blod måste flyta, jag hoppas att demokratin verkligen får segra, och att vi inte får ett nytt Iran eller en ny amerikansk lydstat – mellanöstern behöver en egen identitet, en identitet som står stark med folkets riktiga stöd. Måhända väljer de någon som i mina ögon är fel, men om de i alla fall får välja själva så har demokratin vunnit en seger.


***Uppdatering (14:17): Nu har våldet startat. Det är mitt fel. Jag jinxade allting. Förlåt.***

Min egen apa. Joyjjeyboyyey. Han gör mig glad! Han är rolig! Han är Joy! Han kan man snacka musik med - och lyssna på den! Musiken alltså. OCH SPELA DEN! I Auberon.

Kommer ni ihåg den där listen på sångare som jag började rada upp? Jag ska snart skriva ner sista delen, för det är bara en platts kvar, vad folk än tror.

Hittills är det i alla fall en jävligt gedigen lista på heavy metalsångare. Jag inledde med Midnight från Crimson Glory. Ett gammal favoritband där just sången var en riktigt stark trademark. Midnight, som är död nu, var en fantastisk sångare i sina bästa stunder.

Nästa sångare var en snubbe från Kroation tror jag, S.L. Coe, han sjöng med Scanner och Angel Dust, plus en del andra band. Fantastisk liten heavy metalröst på de skivor jag älskar!

Sen var det en kavalkad av Yngwiesångare. Ripper. Den snubben har en pipa! Oj oj oj. Mark Boals, som med sin lite kärvare röst ändå har mer känsla än många sångare med snyggare röst. Mark Boals äger! Mats Levén är en annan av dessa gudanådade Yngwiesångare som har passerat genom åren. Han har presterat på Southpaw, Abstract Algebra, Swedish Erotica med flera med flera (en tvättäkta bandhora, sägs det… Hade jag pengar så skulle jag köpa!!!). Jeff Scot Soto. Jag nämde Göran Edman även, med det var inte i den här listan – jag tror dock att det var det som föranledde hela idén.

Russel Allen hamnade även han på listan. En jävligt bra sångare. Jonny Lindquist från Nocturnal Rites hamnade högt – den rösten är magnifik! Helloweens sångare Andi Deris var med på listan.

Det är som sagt bara finalen kvar.

Se där! Jag gillar det, tufft!

Bloggen The great nausea har länkat till den här bloggen. Jag länkar tillbaka. Det är en av de bloggar som jag har kommit i kontakt med tack vara Werock. Kul läsning, både Werock och The grea nausea. Läs båda. Werock har nya recensioner uppe. Inget av mig, men som alltid väldigt läsvärt. Den sidan drivs av kärleken till metal, inte för någon vinst eller pengar. Tänk på det. Det blir inte ärligare. Tror jag.

Over and out!

Np: Al jazeera

Anal magnetism, vad fan är det? Medelklassen

Medelklass? Medelkass?

Ja. Ett ord vi bombas med i valtider. Alla älskar medelklassen. Alla vill stå på medelklassens sida. Hotar du medelklassen med höjda skatter så blir det nästan lika mycket liv som då du hotar överklassen med samma sak. Men vilka är det som får representera denna så kallade medelklass?

Jag vet inte. Ordet är helt meningslöst. Bloggkollegan från norra Umeå, Charlotte, har skrivit personligt om det, personligt och insiktsfullt. Men jag sitter ändå och skakar på huvudet. Det är en seger för näringslivet att vi tillskriver alla människor som inte är ”rika”, till den magiska medelklassen.

Och om vi inte ens kan förklara vad det är, lika lite som vi kan definiera arbetarklassen idag, hur fan skall vi då kunna bemöta dem, medeklassen? Det går inte. Medelklassen är först och främst en socialistisk skapelse, de är helt enkelt en biprodukt av ett rättvisare samhälle och en ökad levnadsstandard. Det fattar vem som helst. För 300 år sedan hade de varit, antingen livegna, slavar, eller fattigfolk. Idag, tack vare sociala reformer och lagar på arbetsmarknaden, har många människor det ganska bra.

Medelklassen. Resultatet av socialism. Så långt är allt bra. Jämlikhet är eftersträvansvärt. Men det finns ett jävla men.

Medelklassen förstår inte att deras existens är ett resultat av solidaritet. De tror att de fick sin ställning av gud fader Reinfeldt. Ni vet, han som enligt egen utsago klarade landet igenom en katastrofal finnanskris. En kris som han blundade sig igenom. Han blundar fortfarande, men nu är det enskilda fall, som väl bör överstiga 10 000-talet nu, han vägrar se. Ansvar, brukar han säga. Han pratar tvärtomspråket!

Medelklassen, den som finns idag, verkar inte inse att deras föräldrar stred tillsammans för rättigheterna de åtnjuter.

De sitter i en klunga på krogen och visar tribal-tatueringar för varandra, skryter om sina perfekta liv, eller om sin fantastiska pryl.

Medelklassen anser att det är deras jävla rätt att handla på HM, trots att rapport efter rapport visar att det är barn och slavar som håller nere priserna. Att det finns en kostnad för det låga priset är surrealistiskt i deras värld.

Kultur. Kultur måste generera pengar, annars finns ingen mening med det – det är som att tankarna stannar vid näsan. Självdör. Verkligheten tappar sina ramar, för att medelklassen inte vill se dem – det är för abstrakt.

Med det sagt är det inte så konstigt att det här landet går med stora steg åt höger. Men de reformer som medelklassen vilar på kommer att lösas upp.

Medelklass: allt från hemlös till förmögen? Avskaffa ordet nu!

Det blåa pillret må smaka gott, men bieffekten är farlig.

Härmed är ordet medelklass avskaffat, det visade sig nämligen inte bära någon relevans – det var bara ett tomt ord. Jag ersätter det med: egoist. Grattis svensken… Du valde det blåa pillret.