Kingen

 Vi kör, efter några års tystad, med två poster på en dag.

Stephen King.

Vår tids största historieberättare.

Då jag, efter ett par personliga kriser, helt tappade läsförmågan - eller i alla fall lusten att vilja sänka ner mig i en bok, och sen stanna där - försökte tvinga mig tillbaka till läsandet, som ju är extremt givande, valde jag säkra kort. Jag har läst ca 10 böcker på 6 år. Att jämföra med MINST 2 böcker i månaden, sökte jag mig till bekanta marker. Det var lite trevande till en start, jag doppade tån i svensk litteratur, läste lite amerikansk skräck av Thomas Ligotti, som får ses som vår tids nya Lovecraft. Typ. Lite mörkare, och utan den rasism som en del av Lovecrafts verk onekligen innehöll.

Men det var tungt. Det gick långsamt, och jag stannade ofta upp i månader, och år.

Stephen King har, för mig, alltid varit en berättare som gripit tag i mig med en känsla av igenkännande - nej, jag har inte stött på en clown som velat ge mig en ballong, eller en kvinna som slår sänder mina ben så jag ska skriva en perfekt bok åt henne. Inte bildligt i alla fall. Stephen Kings styrka är hans berättande, och de karaktärer han skapar. De känns levande, varma och tillgängliga.

Min kära mor gav mig en bok i julklapp för några år sedan, hon vet att jag läst mycket av King, och hans böcker finns ju ändå överallt. Jag antar att hon bara tog första bästa, men det hon gjorde var att välja en bok som King själv säger är ett homage till sina tidiga influenser, till de författare utöver honom själv, som jag spenderat hela min läsande ungdom med.

Väckelse, av Stephen King.

Boken tar oss till 60-talets new england, så klart - det är där han nästan alltid placerar sin historier. Vi följer 6 årige Jamie Morton, fram till hans ålders höst, och med en skicklighet som nästan är självklar, förtrollas vi av den underbara beskrivningen av mänsklighet och värme, som vi känner så väl från till exempel Stand by me eller Det. Vi bjuds på en historia som i alla fall inte jag kunde släppa fören den var slut.

 

Jag tänker inte berätta mer om handlingen, den är för er att upptäcka och avnjuta. Men jag var fast från första sidorna, och då jag läst klart boken var jag, som alltid efter en bra bok, helt andlös, tagen och tårögd.

 

Detta är 100 procent magisk litteratur. Gillar man inte fantasy/skräck eller science fiction, kan man börja fundera på sina livsval, för man missar livets glasyr.

Och nu läser jag böcker på daglig basis igen. Men, det tog lite längre än så, faktiskt.

Mer om det sen.