Candyman 2022

 

Filmdags!

 

Candyman var en trevlig slasher på sin tid. En uppföljare, 30 år efter originalet tar tag i filmen på ett nytt sätt. Istället för att fokuserar på sätt att mörda folk som snackar med speglar, ligger fokus på färgade människors brutala förtryck i usa. Det är lite som en blandningen mellan Black lives matter, och brutala mord. Inget konstigt på så sätt.

 

Filmen både förlorar och tjänar på den behandlingen. Den blir inte lika skrämmande som originalet, men den får ett djup som originalet saknade. Visst fanns inslag av den brutalitet som färgade drabbats av sedan de tvingades över till usa i båtar från afrika, men det här är mer bildande. Det pratas om slumområden, varför de finns och hur kapitalismen utnyttjar dem. Det blir en aning krystat i ett par scener, men det känns ändå relevant.

 

Filmen är bra, men lite förvirrad. Det hade gärna få vara lite mer av de läskiga inslagen, det hade gått utan att ta bort det uppenbara budskap filmen vill ge oss.

 

Jag misstänker att den mest högljudda kritik mot filmen kom från samma typer som ansåg att det var för mycket kvinnlig dialog i Mad Max, så den kritiken kan man faktiskt skita i.

 

Jag rekommenderar filmen, men lägger in en brasklapp: den är ganska underhållande, men inte speciellt läskig. Det bästa inslaget är nästan den svartvita delen som används för att förklara myten om Candyman, det är faktiskt en egen film, som kom ett år före, 2021. Den ska jag helt klart se. Ett medelbetyg får den, för den är ändå klart sevärd.