Fredagsmys

Jag fick starta dagen med migrän, som sedermera resulterade i en kaskadspya. Efter medicin och lite vila var jag, om inte fit for fight, i alla fall bättre. Längtan efter min två kvinnliga sambos, dotter samt kärring, fick mig att se fram emot kvällen! Här ska mysas, alt, tyckas synd om mig. Båda går bra.




Dottern, glad!


Musik:

Annihilator har gjort ett par bra låtar, de flesta ligger på skämtskivan Set the world on fire, en heavy metalskiva med båda pinsamma texter, samt fantastiska (och ibland skrattretande) låtar. Knight jumps queen… Braind Dance, förmodligen bästa låten på skivan. Den är både teknisk, svängig och berikad med dunderstörig lyrik. Sambom brukar fnissa åt KJQ samt baladen Phoenix rising. Jag med. Musiken är det dock som sagt inget fel på. Den är jävligt bra till och med.

Omen gjorde några roliga skivor, den här bytte jag till mig mot Metallicas svarta skiva, och att jag tycker att det bytet var bra för mig, säger inte mer än att jag inte gillade den skivan. Omen är det inget fel på. Primitiv amerikansk heavy metal. Trevlig till öl! Låten The axe man är en av världens roligaste. Det är ett band som kanske inte håller för avgudande, men de funkar helt klart som ett fredagsband.



Jag avslutar med en lite hårdare akt, Deicide, och den fantastiska skivan The stench of redemption. En skiva av ett band jag trodde hade passerat bäst före dag, för länge sedan. Hur bra som helst! Det är som att inte en enda skiva har släppts sen Once upon the cross, och inga av de fruktansvärda skitskivor däremellan någonsin torterat mitt smaksinne. Det kommer att bli en trevlig kväll!


Litteratur:




Som läsning ska jag försöka _försöka_ läsa fördigt Drömmarnas berg, en bok jag hållit på med i mer än två månader nu, men som jag inte kommit mer än 160 sidor i, på grund av det här. Funkar inte den sällsamma förLovecraftianska mysskräcken blir det politisk historia – om marijuana. Eric Schlosser skrev Snabbmatslandet, en bok jag ofta återkommer till, och som alla bör läsa. Den handlar om en snabbmatsfirma från USA med ett gult m i loggan. Den visar hela deras vidriga verksamhet, och jag lovar, man äter inte på m-se-donalds frivilligt efter det. Eh, jag brukar dock alltid lägga till: se inte filmen, om ni inte älskar Avril Lavigne (stavas?).

Boken jag nu pratar om heter Pengar som gräs, och jag trodde den skulle handla om nyliberalismen - med en tvist (sex, droger och svart arbetskraft, det luktade Federley!). Det var dock bara kul att se en lättläst och informativ bok om kriget mot knarket i USA. Jag återkommer med djupare analys om jag någonsin orkar läsa ut en bok i mitt liv igen.

Till det blir det kanske chips, dipp och läsk.