BOK: Rosario är död, Majgull Axelsson

Jag har alltid älskat skräckgenren. Den är helt underbar, och jag gillar att bli skrämd. För en djupare analys av varför man läser skräck ska man givetvis läsa H P Lovecrafts övergripande "Om övernaturlig skräck i litteraturen", utgiven på svenska av H-ström - denna Umeåbaserade guldgruva för otrolig, obskyr litteratur.

Men det finns inget som skrämmer mer än verkligheten.

Visst kan man förfasas eller förundras över Nikanor Teratologens perverterade "Äldreomsorgen i övre kågedalen", men det är på låtsas. Det berör en nerv som man lätt kan stänga av då man inte vill bemöda sig om vansinnet mellan bokens pärmar.

"Rosario är död" är något annat än den skräcklitteratur jag älskar. Majgull Axelsson skrev Aprilhäxan, en bok jag inte läst, men som många andra har tagit del av. Den ska tydligen vara bra. Utöver det har Majgull Axelsson  bland annat arbetat som informationssekreterare vid utrikesdepartementet och varit knuten till LO.

"Rosario är död" är uppbyggs så att den börjar med slutet. Man får träffa gatuflickan Nora, som ska återkomma senare i boken, men den korta bekantskapen sätter an en ton som håller i sig hela läsningen. Andra karaktärer som kommer vår väg under resans gång är pedofilerna Bengt och Rune, samt Pom pomen Alex. Dessa karaktärer beskrivs ingående i Axelssons efterord, varför jag lämnar dem åt er att upptäcka själva.

Handlingen är alltså den om sexhandlen i Filipinerna, och specifikt den som rörde barn. Boken är byggd på intervjuer och rättegångsprotokoll - den handlar ändå om flickan Rosario och hennes död, med medföljande efterspel. Men Axelsson målar upp en bredare bild av landet som övergreppen begås i; det räcker inte att bara berätta om Rosario, vi måste få en bild som gör hela vansinnet med barnprostitution begripligt.

Varför just i Filipinerna?

Svaren är givetvis de enkla: en så extremt utsatt befolkning, där fattigdom gör kriget för mattföda till en daglig kamp, tvingas tillåta sig att blunda för det som sker, speciellt om det sätter mat på deras bord. Det är inget annat än en exploaterad underklass, och en hänsynslös människosyn som tillåter detta kapitaliserande på barn.

Tar man verkligheten till Europa blir det kanske enklare att se sexturismen som det problem det är; det är inte tyskor som säljer sex i deras lagliga bordell, det är unga kvinnor från öst. Kom inte och påstå att det är frivilligt. Kom inte och påstå att prostitution är det val en kvinna gör aktivt, det är ett tvång, det är människohandel, det är slaveri - det är vidrigt i ordets rätta bemärkelse.

Jag grät mig igenom de sista sidorna i boken. Så jävla vämjelig läsning - men så viktig.

Den här boken är ett knytnävsslag rakt i ansiktet på Hanna Wagenius och hennes hycklande nyliberala pack som pratar om friheten att välja att sälja sex. Så jävla primitivt. Hur kan man tillåta sig att vara så satans blind inför den värld vi lever i?

Läs.