Finns det ett band som har gjort en specifik skivtrilogi så är det Umeåbandet Nocturnal Rites. Jag vet att jag återkommer till det här bandet osmakligt många gånger, men jag tycker verkligen att de är så jävla satans bra!
Det är bara en bonus att de kommer från Umeå och att bandet innehåller en av mina bästa vänner. Win win.
Jag gillade deras debutskiva, som jag skrev om på den här länken, och jag har gillat alla deras skivor sen dess. Alla har inte varit lika bra, men de som varit bra har varit en av mina absoluta favoritskivor, alla kategorier, Afterlife, den har jag skrivit om så många gånger att det är löjligt, men då förstår ni kanske hur bra jag tycker att det är.
Afterlife var alltså första skivan med Jonny Lindqvist på sång, och som han levererade. Det skadade inte att bandets musik hade blommat ut i en perfekt symbios mellan det bästa från heavy metal och thrash metaldriv. Skivan är perfekt, från första ton till sista. Så är det bara! 11 av 10.
Bonusspår från New World Messiah.
Efterföljande Shadowland hade alltså en omöjlig uppgift, men den står starkt i jämförelse. Skivan är inte lika mycket frisk fläkt som Afterlife, men har ett par fantastiska låtar på sig.
Skulle man upptäcka bandet med den här skivan, istället för med Afterlife, tror jag dock att man lika väl kan tycka precis tvärt om. För så BRA är det. Det är bara det att Afterlife är hur bra som helst.
Nu kommer dock en tvist. För jag tycker att efterföljande New World Messiah är nästan lika bra som Afterlife. Den har en ofördelaktig låtordning, de bästa låtarna ligger på slutet av skivan och den bästa låten, kanske deras bästa låt någonsin, Against the world, får spela andrafiol. Ett av mina favoritspår, End of days, inleder en magnifik låtparad i The Flame will Never Die, One Nation och Nightmare.
Resten av skivan är också bra, men just dessa låtar hamnar i en liten gröt, då de nästan håller samma tempo.
Bra är det, i vilket fall.
Att bandet ändrade sig en del till efterföljande Grand Illusion var viktigt, för de har med den här trion kramat det bästa ur den här stilen. Älska!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har jag sagt hur bra Afterlife är? Jag tror det. För inte så längesedan. Men du tål upprepning. Afterlife är en helt makalös power metal-platta. Den var före sin tid med produktion och attitydsmässigt. En av få plattor inom genren jag faktiskt fortfarande återkommer till. Tyvärr så är ett one hit wonder. Jag har aldrig lyckats komma in i något annat Nocturnal Rites har släppt.
Afterlife är perfekt. Men DET ÄR INTE POWERMETAL. Det är hård, thrashinspirerad heavy metal. Jag blir snart taliban! ;)
Skicka en kommentar