Dum kommentar? Eldiga svar.

Även en lam fråga kan kräva ett flammande svar.

De flesta diskussioner vi har blir fragmentariska i sitt innehåll för att vi talar olika, inte för att vi pratar olika språk, utan för att orden vi använder betyder olika saker för oss alla. Det kan leda till vissa missförstånd, tills man läst av personen och förstår vad de lägger för innebörd i sina ord.

Man tänker inte på det. Det är så vardagligt att det knappt finns.

Mig är lätt att missförstå som arg och aggressiv. Jag är egentligen världens lugnaste prick. Men då jag skriver är jag oftast arg på någonting, och den ilska och frustration som en del händelser utlöser ger mitt språk demoniska tendenser.

Det är en frustration över att veta att politiskt så står jag för det mest solidariska alternativet, som tar hänsyn till alla människor i samhället, inte bara de mest privilegierade.

All forskning tyder på att den samhällsformen som tar hand om sina svaga och sjuka, och ger en god samhällsnytta genom sjukvård, skola och omsorg också gynnar samhällets rika. Och matematiken är så enkel! Där även de som normalt skulle vara låginkomsttagare och tvingas till bidrag, har man istället en invånare som kan bida både till tillväxt och positiv utveckling.

Jag stönar fruktansvärt över de som pratar om miljön. Vi måste göra mycket för att få igång ett brett miljötänk i samhället. Men kortsiktigt behöver vi utsläppsmål och arbeta för att minska onödiga energiförluster. Politiken som jag står för visar sig oftast då i seriösa undersökningar av miljöorganisationer, vara den mest ansvarstagande.

Och vad bemöts man med?

Nordkorea!

Alltså. Jag har ingen som helst respekt för de som använder sig av den argumentationen. Eftersom att det bara betyder att deras argument är slut.

Ändå. De som lyssnar då jag gapar ut min vrede över idiotin, de spelar bara indignerade om de skulle råka göra sig hörda. Så enkelt. Pol Pot eller indignation.

Jag hatar det. Jag känner i princip bara förakt för beteendet.

Den tid det tar att reda ut den skit som kastas i ansiktet på mig i en debatt, som i slutänden går ut på att jag försvarar en solidarisk samhällsbildning, är oöversiktlig. Jag genar. Jag ber dem dra åt helvete.

Jag menar, Hej! Jag tycker att det är dåligt att ta ut flera miljarder från välfärden och skänka till rikskapitalismens gamar. Svar? "Stalin".

Fuck off.