Men en rutten fasad är lika rutten även om den har ny färg på. Jag vet, jag jobbar med fasader. Jag är murare.
Den största anledningen till rasisternas framgångar - och det här är en känsla jag har, det är inte vetenskap - tror jag beror på att det har gått så länge sen rasister fick säga till om nåt, att vi har börjat glömma det. Det var över 60 år sen världskriget officiellt upphörde, med Hitlers död. Skulle du ha sagt att du var rasist i Europa för 20 år sedan hade till och med högerpolitiker backat och sagt till på skarpen. Ok, moderaterna gillade rasismen i Sydafrika, men förutom de. Makthungern vann till slut. Man valde att gå närmare och närmare de bruna krafterna - från att ha varit ett dåligt skämt, har rasismen gått till att bli en högst påtaglig del av samhällsdebatten; man ursäkter rasismen, man hittar på nya ord, eftersom att de gamla klingade så fult - och man accepterar det. Minnet är kort då man kan vinna makt.
Man kan säga mycket om rasismen, jag har sagt det - ofta med brinnande engagemang. Jag avskyr verkligen de som anser att man kan klampa ner folk som är av "fel" hudfärg, tro, kön, klass eller vad som helst som vi kunnat, eller inte kunnat välja själv. Men jag tror att det största problemet är att rasisterna ges tolkningsföreträde. Är det några som inte ska ha tolkningsföreträde så är det givetvis de som vill demonisera människor på grund av ursprung. Vi har kommit längre i vår utveckling, vill jag tänka. Vi vet att de problem som rasisterna försöker beskylla deras hatoffer för har med klass att göra, inget annat.
En sak som man dock omgående ska sluta med är att blanda in ett ekonomiskt perspektiv i debatten, att invandringen skulle kosta si eller så mycket. Humanism kan inte prissättas. Då man sätter en prislapp på människan värde har man gjort sig själv värdelös. Så enkelt är det. Vi har råd att bry oss. De som trixar med siffror för att få det att verka som att vi inte klarar av att hjälpa människor, är antingen någon slags socialdarwinist som menar att vi ska sköta oss själva och skita i andra. Eller så är det de bittra, empatilösa människor som påstår att de inte är rasister, samtidigt som de angriper människor som har annan hudfärg eller är född i ett land de inte kan uttala namnet på, på löpande band.
För seriöst, vad säger det om människor om det som engagerar dem starkast är att förvägra "papperslösa" vård och omsorg?
Ali Esbati, en vänsterpartist som var på den ön som killen jag nämnde i början av texten använde som sin privata skjutbana med levande måltavlor, har skrivit en mycket bra och tänkvärd text i dagens aftonblad. Se det här som den emotionella kommentaren till den texten. Jag tänker inte visa vilka siffror som inte stämmer, det är redundant. Det som spelar roll är att vi ska se till att samhället finns för alla, inte bara de med rätt färg, etnicitet, kön, klass eller vad fan som helst.
Jag har aldrig mött en sd-are privat som klarat av att försvara sina åsikter, utan att det slutat med att ren och skär jävla nazistsympatier framkommit.
Så vad säger det om sd/rasisterna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar