Again with the Christoffer guy.

Innan folk tror att jag är besatt av Christoffer, mannen bakom eminenta bloggen I Just Cant Hate Enough, måste jag skriva en sak till. Som handlar om honom.

Jag lyssnade alltså på radioprogrammet som var resultatet av de hjärndöda tankarna som Ingerö och Uvell kom och förpestade mänskligheten med. Länkar till det som startade skiten, här, CRJs text, här - och till radioprogrammet, här.

Först och främst var det ett hemskt jobbigt program att lyssna på, det var lite som debatt, tv-programmet - men det var bara Christoffer som inte fick prata klart. Oerfarenhet? Han är lätt mer verbal än Tengner, men det var mest fina ord vi serverades, och han hann aldrig komma till sina poänger. Det kan bero på att Tengner fastslog att hårdrock är glam, innan diskussionen ens kommit igång. Naturlag? Nej.

Hur som haver, argumentationen från den forne OKEJ-killen Tengner, om att hårdrocken till största delen skulle vara partymusik är så jävla ogenomtänkt. Nu ska jag förklara varför just dessa sex- och festtexter är "arbetarklass". Det är busenkelt.

En människa som lever ett liv i misär kanske inte alltid har Strindbergs förmåga att uttrycka sig i ord. Det kanske till och med är så att de inte bryr sig om partipolitik - eller ens förstår den, vilket i så fall också är politik - men jag lovar er, då de skriver om sex, sprit och fester, då skriver de om sex, sprit och fester för att det är en flykt från mörkret. Mötley Crüe avslutade sin gyllene era med samlingsskivan Decade of decadence. Nu är det inte ett bevis för någonting. Men önskningen att fly den grå vardagen kan leda till droger, promiskuitet - och drakar. Hurdå? Man flyr. En berättelse om riddaren mot draken, med prinsessan som "belöning" kan vara stärkande, åtminstone för en människa som lever i en värld där allt är orättvist. Åtminstone i sagan finns det någon slags rättvisa.

Parallellen till Charles Bukowski är uppenbar. Politik är inte att citera Marx, inte nödvändigtvis. Det kan lika gärna vara att köpa den billigaste spritflaskan, för att det är den enda man har råd med.

Nu blev det ju helt åt skogen fel i radioprogrammet, med tanke på att den musik som fundamentalistborgarna tog upp - den hårdare metallen, inte fick räknas, eftersom att Andres Tengner bestämde det... Som om Skyclad inte skulle vara politiska, Ingerö? Jag tror att det epitet som du gav mig då jag med rätta idiotförklarade Fredrik Segerfeldt, får stanna på din skalle: "internets dummaste kille". Humorn. Läs här.

Nu är inte hela genren homogen, och det som en gång i tiden var jeans, nitar och läder, för att provocera, är idag samma sak för att passa in. Att klä sig i spandex på 90-talet var inte rätt. Idag är det hur många som helst som gör det. Mötley Crües sminkning var till exempel ämnad som provokation till en början. Det var Poison som ville vara söta för tjejerna.

Jag under 90-talet. Christoffer kallade min stil för en attack mot synnerven och allt vad god smak innebar. Stoltheten! Men då var jag ensam om min klädsel. Idag är det kutym. Igen.

Men jag upprepar det jag sa senast och lägger till: att göra revolt är inte höger. Att göra revolt kanske var höger då moderaterna var ett vänsterparti. På 1500-talet. De i fundamentalhögern vill så gärna göra musiken opolitisk, så klart. De vill göra hela samhället opolitiskt. Om man inte pratar politik kan storföretagen, de nya staterna som de avgudar på samma sätt som en nazist älskar sin ras och sina gränser, göra vad de vill. Kritik mot företag är trist. Politik är grått. Kulturministern vill kalla kultur för underhållning, för att kultur låter så tråkigt i hennes öron. Ni vet, hon, Blubby.

Åt helvete med marknadsfundamentalisterna. CrJ får helt enkelt vara mer aggressiv nästa gång han oralar sig, för allt det här vet killen. Det är er andra jag skriver till. Och till dårarna som tror att de kan omforma historien. moderaterna och timbro.

Slutsatsen: Tengner, du har fel. propagandahögern: ni är helt jävla vidriga. Och ni har fel. Som vanligt.