George Orwell, 1984
Jag har sett fram emot att läsa denna bok. Få böcker har jag läst så mycket om utan att kunna hänvisa till själv. Den har omnämnts i kritik emot både kommunismen och kapitalismen. I och med att jag i en intervju hörde Noam Chomsky berätta om ett förord till boken som inte fick vara med. Ett förord där författaren riktar kritiken både åt vänster och höger, och varnar för diktaturer i allmänhet. Det byttes ut mot ett förord som mest varnar för kommunismen, med fokus på Sovjetunionen i synnerhet. I och med det, blev det bara mer angeläget för mig att läsa. Jag ville veta vad ”the fuss is about”.
Och faktiskt, jag skiter faktiskt i vilket. Boken är hur bra som helst! Det är en dystopi, en värld där vi övervakas ständigt, där allt kontrolleras och inga lämnas åt slumpen. Storebror är. Och Storebror ser dig. Vill man ägna sig åt värderingar i budskapet känns det uppenbart, människan måste få tänka själv. Varken stat eller företag skall ha rätt att ta våran integritet, eller våra liv ifrån oss.
Bokens huvudkaraktärs tysta uppror och den träffsäkra psykologin som George Orwell använder sig av visar oss vilka vidrigheter vi är kapabla till, under ”rätt” omständigheter. Vi följer de tankebanor och den beskrivning av ”framtiden” 1984, som vi får av Winston Smith, huvudpersonen själv. Världen som beskrivs är indelad i tre olika territorier, Eurasien, Ostasien och Oceanien, och de ligger i ständigt krig med varandra. Storebror är din ledare, partiets paroll lyder: krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.
Boken är jävligt bra! Dystopisk, mysig. Vägen, av Cormac McCarthy, är en total mörkerupplevelse, 1984 går mer i den gråa skolan, men är lika brutalt naken.
Den kritik som riktats mot kommunismen i boken, enligt liberala kvacksalvare, hade föga förvånande inte med saken att göra. Poängen är att vi måste ha demokrati, inte diktatur. Det är då en önskan jag alltid ställer upp på. Diktaturernas ledare kommer att använda alla medel för att utöva sin makt. Författaren själv fick bevittna detta i Spanien då Franco tog makten. Som jag läste för ett tag sen: vi såg ju hur det slutade, han dog 1975 och inte före föll regimen.
Gedigen läsning! Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar