Vi värmer upp innan jag ger mig på fyran.

I am the vengeance, a link between the worlds
Souring in legions, controller of all
I am the substance of the chaos
There's one dominion, an evil and divine
Spawn the inferno, oblivion calls
Don't look for sanctuary coming

The end is calling
Deceive and destroy
Afterlife - revelations unveil

A blackness remains, the end of the line
Ashes of man, eye of the one divine
The blackness ascends, powers untold
The Afterlife

The heart of chaos, will manifest again
The seed of the serpent, the dagger of doom
So even death can die in deadland*

The phantom's aeon
Dream is denied
Afterlife - revelations revive

(* ordet tuff räcker inte till)

Domen

Jag var redo, jag visste vad som komma skulle.

Men ändå.

Det är fan inte roligt.

Jävla tand.

Del 3, part two: The sacred talisman

Nämen... Man förvandlas inte till stan av detta omslag. Första gången, för Nocturnal Rites fram till och med 1999-

Då Nocturnal Rites släppte sin tredje skiva hade något hänt.

Det var som om bandet ömsat skin, och klivit ut ur barnkammaren. Jag vill inte på något vis förringa de två tidigare skivorna - ska jag vara noggrann påpekar jag att jag gillar musiken på den två föregående skivorna mer - men här är det extra allt. Det är bättre framfört. Det låter bättre. Det ser bättre ut - det är väl första gången man klarar sig från att kaskadspy då man ser ett nytt Noc-omslag.

Bandet verkar gilla skivan som fan. De spelar ganska många av låtarna live fortfarande. Och visst finns här en diger låtskatt att plundra. Men. Det är inte så att jag tar livet av mig då jag lyssnar på skivan. Den är bra. Den är proffsig. Jag läste i Terrorizer då det begav sig, att det jämförde bandet med Dokken.




Jag är skeptisk. Dokken var aldrig heavy metal, de var mer hard rock, om man vill/måste genrebestämma det.




Det är ett par saker som är nytt i och med Sacred talisman, och det är, utöver det faktum att allt är proffsigare, att Volymen (Mattias Bernhardsson) numera är fast medlem i bandet. Samt att trummisen numera heter Owe Lingvall. Jag har för mig att det skulle vara Owe "wulf", för tuffhetsfaktorns skull - men det blev felstavat av bolaget, eller nåt. Och så: balladen. Bandet gjorde sin första ballad. Kult!





En bra, men ändå ganska platt skiva. Dock. Bättre än all annan svensk heavy metal.

Ska se

Trikåerna.

Filmer. Kommer ni ihåg filmen om Fantomen? Med han, Billy Zane från Twin Peaks. Det har kommit en ny film om Fantomen i alla fall. Den ska jag se. Den verkar kool. Inga spandex, utan bara en luvtröja. Spandex ser måhända bra ut i serietidningar - det ser bra ut - men på film, där är det inte helt hundra. Det är väl bara Spawn som lyckats med den bedriften, att inte se helt idiotisk ut. Spawn är för övrigt en jävligt bra serietidning, som jag inte har läst på... många år.

Sen måste jag se Tron. Monsters. De verkar fylla mina krav på fantasi och overklighet. Med kärlek.

Med dessa ord ska jag sova. God natt! En annan ska upp klockan 4. Jag hatar klockan 4. Någon borde skjuta ihjäl klockan 4.

Musik till dagen

Svenskt

Jag inledde med "Clenching the fists of dissent". För att exakt så känner jag om denna dag. Nationaldagen.

Jag har inget emot att det finns en nationaldag. Den är bara jävligt meningslös.

Det är dessutom en borgerlig uppfinning. De hatar ju helgdagen 1 maj. Klart att de ska ha en dag att fira på de med. Så, de väljer en dag helt utan betydelse, helt utan förankring i något verkligt. Givetvis, det är trots allt borgare vi pratar om.

Vad pratar han om nu då, tänker de rasister och borgare som smygläser här och inte vågar ha åsikter. Jag ska förklara eftersom att ni är efterblivna, men just därför att ni är efterblivna kommer ni garanterat inte att förstå. Men ni kan ju prova...

I tidens början hade vi ingen nationaldag - eller, vi hade en, men ingen firade den, och det var inte en röd dag.

Borgarna har fuskat, krigat och svettats för att få den här dagen "upphöjd". Till slut fick de det.

Vad vann folket på det? Svensken alltså. Vad vann hon?

Ingenting. Men hon förlorade en garanterad helgdag. De bytte nämligen bort en dag som ALLTID var på en vardag. Till skillnad från nästan alla andra helgdagar. Vi förlorade alltså en garanterad ledighet, och vi vann en dag som inte betyder ett skit, idag, imorgon eller facking någonsin.

Om svensken hade velat ha en dag att fira hade hon kunnat ha valt 24-6 (i år). Midsommarafton. Den dagen har traditioner tillbaka till Hedenhös och längre, det är dessutom en dag då vi faktiskt firar - utan att tvingas dra fram en motvillig flagga, eller stirra på en kung som borde sitta inlåst på anstalt, med tanke på det mentala...

Hej då, annandag pingst. Hej och välkommen ytliga rasistskit.

Grattis sverige. Clenching the fists of dissent...



ab om denna dag.

Efter 1 minut och 56 sekunder - nej, alla människior förstår inte skillnaden på rätt och fel. En del är borgare.

Jöjj påminde mig om en fantastisk film och en underbar scen.

Tänk om folk kunde tänka utanför sina talgkörtelstora hjärnor. Då hade vi ingen höger.

En minut in. Och 56 sekunder. Men allt är bra!

Skivor som inte behövs spelas in på nytt - och en skiva som skulle behöva få en nyinspelning.

Manowar. Kan man inte skratta åt eller med det här, då är det lika bra att ge upp!

Då Manowar släpper Battle Hymns igen 800 år efter att den släppts första gången är det inte utan att jag undrar om det beror på att gruppen är fega. De har inte spelat inte särskilt mycket ny musik sen Triumph of steel, som var sista "regelbundna" skivan.

Med regelbundna menar jag att skivorna kom i en helt ok och maklig takt. Nu har det kommit 3 skivor på 20 år... Och då väljer de att spela in debuten igen. Egentligen är väl Kings of metal den sista regelbundna skivan, men ändå.

Det måste vara jobbigt att vara ett Manowarfan idag.

Manowar era kycklingar, sluta göra bort er och alla hårdrockare med att näcka tjejer på scenen. Spela in bra heavy metal. Det har ni bevisligen var jävligt bra på en gång i tiden.

**

En skiva som MÅSTE spelas in på nytt är A war to end all wars. Av vår svenska gitarrunkare.

Skivan är alltså uppföljaren till mästerverket Alchemy, den salufördes med locktexter som: med tyngre ljud än någonsin.

Nej. Yngwie. Ljuder är inte tungt, det är värdelöst. Det finns kassettinspelningar som låter som en dröm bredvid detta missljudande missfoster till skiva.

Det värsta är att man ju hör att låtarna är bra.

Nej. Jag säger: of doom, of doom of doom of dooooooom.





Metal!





Ragge? Ragge!