Skivomslaget. Jag äger den. Den är INTE lätt att få tag på. Fy fan. Det tog flera år. Jävla musikaliskt u-land, det här.Bloggernskan Radiogirl dissade min hämningslösa tyskhyllning. Oförklarligt!
Hon bad om annan musik än den hårda tyska.
Ja. Varför inte?
Jag älskar hip hop. Jag skrev om det i ett av de första inläggen på den här bloggen (nåja, det skrev under det första ÅRET jag bloggade, 07) - ett inlägg som gick ifrån den dåtida helt politiska inriktningen. Ni vet, man skall välja några skitsaker och ta med sig till en öde ö, och motivera varför. Skoluppgift säger jag.
Meningslöst även, eftersom att smaken är annorlunda hela tiden. Det beror liksom på hur man mår...
Men skivan Sticky Fingaz, (den forne Onyx-medlemmen) Black trash, the autobiografi Kirk Jones, är en av världens bästa skivor. Den är dessutom en riktigt bra konceptskiva.
Jag bjuder på den första låten jag hörde från skivan, från polaren Magnus - Hoova mer känd som.
Snacka om en galen dialog! Jag vet inte riktigt vad låten heter, why eller oh my god. Men den är episk i mitt hem. Why... Balladen jag ville bjuda på, med tanke på en diskussion som förts här, finns dock inte. Den enda låten från skivan som inte är youtubad... Den heter sister I'm sorry. Men jag hittar den inte. Har ni spotify är det bara att köra, förmodligen. Vad vet jag? Jag har inte spotify.
Men, Eminem, har han med saken att göra?
Jodå.
Jag skrattar gott med denna låt!
Nu så, sov gott. Jag skall titta på manliga könsorgan i OZ.




