Intellektuella genvägar

Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat det vansinniga i att vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag.

Många gångar är det i alla fall. Jag blir så förbannat att jag drar till med förolämpningar som är så välformulerade att jag ta mig fan skulle kunna vinna nobelpris i fult språk, om något sådant pris delades ut

Det tragiska är att den ilskan gör mig omöjlig i större sammanhang. Tragiskt, för att jag anser att ALLA människor med självaktning borde ryta till mot det vansinne som rasismen de facto är. Steget från sd till nazismen är inte särdeles långt. De har en tvättad retorik, men deras vidriga åsikter är i princip siamesiska tvillingar till varandra. Det som skiljer är slugheten i att dölja sitt människoförakt.

Rasisterna har inga andra argument än att de inte gillar människor som inte är karbonkopior av dem själva. Annorlunda är läskigt. Nagelfar man deras dyngrettorik märker man halvsanningar och intellektuella genvägar. De ljuger, och de vet nog om det, i viss mån. Jag känner att det nog finns de som verkligen tror på Affe och hans förljugna statistik, och några använder nog rasistpixlat som källa för information, trots att de verkligen inte alls är en källa att lita på.

Det går liksom inte att intala sig själva att sd inte är rasistiska. Inte efter att delar av deras vidriga människosyn kommit ut i öppen dager.

Eller som Hitler hade sagt: NÄR KAMERORNA ÄR PÅ SÄGER VI INTE ENS NEGERBOLL.