onsdag 1 augusti 2012

Film: John Carter

John Carter har varit en riktig flopp, tydligen. Kostade flera miljarder tydligen, och drog nästan inte ens in kaffepengarna.

Skit samma. Filmen är löst baserad på Edgar Rice Borroughs bokserie A princess of Mars, Borroughs är alltså samma kille som skrev Tarzan. Det vävs in snyggt i berättelsen då Edgar har en roll i filmen, en för handlingen ganska viktig roll.



Taylor Kitsch - aka John Carter


Den här filmen är en tvättäkta ungdomsmatiné, mycket aktion för pengarna! Filmen påminner först och främst med Star Warse, Episode 1. Färgerna, de snabba miljöombytena, samt ett digert antal varelser att hålla reda på. Ja, Avatar är inte heller en felaktig referens, med tanke på den fantasy som filmen bjuder på.

En snabb resumé över handlingen: John Carter letar efter guld, som skall finnas i en grotta med spindlar i. Av en ren händelse hamnar Taylor Kitsch (X-men origins: Wolverine, Battleship), som spelar Carter, mitt i just den grottan han letat efter, efter lite krångel. En kille försöker döda honom, han håller en lysande grej i sin hand, och mumlar något. Carter tar den lysande grejen och upprepar det han säger: Barsoom. Det betyder Mars.



Den Marianska prinsessan som gav originalhistorien sitt namn - Lynn Collins



Carter telleporteras - eller snarare kopieras - då hans riktiga kropp stannar kvar på jorden, i grottan i en slags komaliknande dvala.

Det här vet ju givetvis inte herr Carter om, och en massa småkomiska scener följer innan han inser att de nya omständigheterna gör att han kan hoppa 30 meter långa hopp; Mars gravitation ger vår hjälte oanade superkrafter som givetvis kommer honom väl till pass.

Carter blir dock uppfångad av Tharks, ett grönt, tre meter långt släkte, med fyra armar. Tars Tarkas är ledaren för Tharkerna, och hans roll spelas av Gröna Trollet. Willem Dafoe alltså.



Tars Tarkas (Dafoe) och vår hjälte.



På Mars pågår ett krig mellan Zodanga, ledda av Sab-Than (visst låter det som SATAN...) och den rollen spelas av the Wire-favoriten Dominic West, och på den motsatta sidan är Hellium.

De båda folken är människor, men med röd hud.

Och ja. Ni får ta reda på resten själv. Det finns några störande logiska gap i filmen, men vem bryr sig? Det är en underhållande och fartfylld film. Vi får en kärleksberättelse, så klart - det är ändå Disney vi har att göra med. Vi får lite snygg action. Jag gillade den här filmen. Tillräckligt mycket för att se om den dagen efter. Om det säger er nåt är det bara att klicka gilla eller avsky.

Fredrik - ert ljus i vardagen!

Ett annat ljus i vardagen: Toppraffels version av filmen.

4 kommentarer:

Spader Ess sa...

Jag gillade den filmen med även med de brister som den har. Men så älskade jag bokserien när jag var liten.

Fredrik sa...

Ja. Bristerna kan jag leva med. 8) Bokserien tror jag inte att jag har läst. Men publicerades den i Tarzanserietidningen, då har jag läst den. 8)

joy sa...

varför ser han ut som he-man?

Fredrik sa...

Varför ska han se ut som någon annan än He-man? :D