söndag 29 juli 2012

Bok: Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist

 



Jag hade redan sett filmen, så jag visste på ett ungefär vad boken skulle handla om.

Jag var väl en av dem som inte ställde mig till hyllningskören av filmen; jag gillade den lite, den var helt ok, inte dåligt på något vis.  Men så bra som man fick för sig att den var, av en enad kritikerkår, var den då rakt inte.

Jag blev dock glad av att en svensk debutant inom skräckgenren blev så pass väl mottagen. Jag har för mig att litteraturbloggen nr 1, Marmeladkungen, har skrivit om författaren några gånger.

Nå. Boken är mycket bättre än filmen. Mycket beroende på att filmen tog genvägar förbi det som var väsentligt. Bokens fokus ligger inte bara på den mobbing som filmen skildrade, utan också det fakta att vampyren i berättelsen är förhållandevis könslös, samt vänskapen mellan de alkoholister som bara förekommer i periferin i filmen. Men det finns en tredje part i boken som tappats bort lite i filmatiseringen: miljön där boken utspelar sig. Det finns en kärlek till de områden som tillhör västerort - Blackeberg, Vällingby och så vidare.

Just miljön, och den sköna beskrivningen av sverige anno 1981 är faktiskt bokens storhet. Den inramningen gör att handlingen är lätt att ta sig till, samt lätt att läsa.

Jag får för mig att boken är självupplevd, minus de övernaturliga inslagen. Jag kan ha fel, jag lutar mig dock mot författarens text i slutet av boken där han säger att allt i boken är sant,"även om det hände på ett annat sätt." Det är förmodligen det som gör boken så innerlig och lättläst. Berättelsen är av det slag som man bara vill ha mer av, medan man läser den. Och det är ett mycket gott betyg!

Ni har förmodligen redan sett filmen. Läs boken också! Mitt nästa projekt blir att se den amerikanska versionen av filmen. Mycket nöje!

4 kommentarer:

Pål Eggert sa...

Läste boken för länge sedan och tycker inte att han lyckats lika bra med något annat. (har i och för sig inte läst hans senaste)

Charlie sa...

Det är så här en bokrescension ska se ut. Saklig, trevlig, upplysande. Den är inte otrevlig och sinnessjukt sinnesjuk, utan kort och gott BRA. Tack Fredrik.

Fredrik sa...

Charlotte: Vad härligt att jag fick det att kittla i din recensionscell. :D Jag gillar inte att skriva ner handlingen, eftersom att det förtar läsningen. Det är bättre att skriva vad Boken gett mig.

Pål: Jag har inte läst nåt annat av killen. Boken var en present från min uppmärksamma mor, som hörda att jag nämnde att jag ville läsa den. Fantastiska kvinna! Men jag ska prova lite fler böcker av killen. Den här gav mersmak. :D

Tankesmedjan Det sovande folket och Den konspiratoriske lille mannnen sa...

Jag har inte läst boken men sett filmen och det som jag fastnade för i filmen är att den är ofattbart tidstrogen. Jag tror att det är detta som gett den så mycket beröm. Kritikerna var väl precis som jag, tonåring på 80-talet!