Apatin

Jag har funderat lite på apati, och hur den drabbar människor; jag tror inte att någon människa vill vara apatisk, ändå är det ett ord som ofta används för att beskriva vår tid och vår verklighet. Jag ställer mig frågande. För mig är apati då jag hör talas om apatiska flyktingbarn - inget mindre - det finns helt enkelt bättre adjektiv för att beskriva vår samtida ångest.

Men, om vi för sakens skull kallar vår tids människor för apatiska, kanske det finns en förklaring till det.

Kanske skulle det vara bättre om vi fått se det goda vinna någon gång. Att de som kämpar för fred inte var de hotade.

Kanske vore det bättre om vi slapp se att lögnarna är de som skor sig på den arbetande massans slit - om vi sluppit se våra äldre vanvårdas i kapitalets namn, vilt påhejade av totalt människoförakt.

Kanske hade det varit annorlunda om våra ekonomiska makthavare inte skolats på skolor som anser att mobbing stärker karaktären, samtidigt som vår sponsrade kultur ger oss den uppoffrande mannen och den hjälplösa kvinnan.

Kanske vore vi inte lika apatiska om vi inte haft en brottsmisstänkt minister som klarar sig undan allt, och kanske skulle vi inte vara förstummade av likgiltighet, om inte vår statsminister kommer undan med hejdlösa lögner.

Men det är större än sverige. Det är större än Breivijk, inte mycket större, men större ändock. Det är då våra ledare om och om igen kommer undan med att våldföra sig på sitt folk, och påstå att de gör det för någon annan än sig själva. Det är då bankerna som spekulerat bort miljontals enskilda individers falls pengar, håvar in vinster på skattemedel, och de som betalar kalaset, får knappt ens smulorna.

Trött? Jag blir arg.