Det är inte jag som är problemet, det är alla andra.

Man vet att man har det bra då man får nyheter som berör en i själen, på ett dåligt sätt; det får mig att tänka lite, och konstaterar återigen att det känns rätt meningslöst att skriva om musik; det finns så mycket vansinne som händer runtomkring oss, och som verkar passera problemfritt, att jag inte orkar sitta och ha åsikter om musik.

Jag lyssnar just nu på musik med en nyfunnen glöd, med en klarhet som saknats då tankarna varit mörka. Mörka. En nära vän påpekade att han hörde en stuts i min röst som saknats under en lång tid. Undra på det. Mörkret är skingrat, segern är min! Klart att musiken blir bättre då man verkligen lyssnar, istället för att hela tiden ha tankarna någon annanstans. Det är faktiskt underbart!

Men ikväll går mina tankar till de som behöver dem. De vet vilka de är. Musiken får vänta. Ett tag.