Tid för eftertanke

Jag har inte suttit vid en dator på två dagar. Det har varit redigt arbete för min del. Jag har haft tid att fundera över den förändring som skett, då jag stängt en dörr som behövdes stängas, som det så poetiskt heter.

Livet går vidare. Alltid. Nu, just i detta nu, känns det underbart!

Sampla känslan. Spara för framtida behov.

Mycket av det man funderar över prövas ur nya synvinklar, för att se om man tror på det man säger; det ska gå att ifrågasätta den information man har, inget svar har någonsin varit perfekt.

Med det sagt är det alltid roligt att se hur en del människor argumenterar; det finns de som hänvisar till tänkare från andra århundraden, andra pekar på gudar för ett par tusen år sen - men det är inte pekandet som är det roliga, det är snarare att så mycket vikt läggs vid så gamla ord. Det har gått en ganska lång tid, världen förändras, vi måste vara pragmatiska nog att möta nya rön med respekt, samtidigt som vi aldrig får glömma att vi numera kan hjälpa de som behöver hjälp, och vi måste finnas där om det behövs. Genom solidaritet kan samhället blomstra.

Solidaritet och klass. Farliga ord. För en del.

Men.

Det MÅSTE inte vara så här.